Det är någon form av rekord men två filmer som man nyligen har sett har fått stämpeln "zzzzz-varning" från mig. Oz- the great and powerful, tillika regisserad av en av mina favoritregissörer Sam Raimi, är precis som fallet var med Tim Burton och Alice i underlandet, den minst personliga av Raimis filmer och är enbart anpassad för den publik som ska se filmen! Lite hopp väcktes när huvupersonerna befann sig vid kyrkogården där den onda häxan sades finnas, men det blev ingenting med det och resten var sentimentalt kladd av värsta tänkbara slag dessutom dränkt med CGI så man riskerar att drabbas av diabetes efteråt. Inte ens inledningen, som man helt frankt snott från originalfilmen, där filmen går från svartvit till sprakande färg är minnesvärd. Och varför ska man bli trollbunden av Oz-världen när vi redan innan denna blivit presenterade för världarna i Avatar och nyss nämnda Alice i underlandet? Det finns ingenting i Oz som sticker ut och det är sorgligt att se att Sam Raimi har gjort en sådan opersonlig film. 

Allvarligt talat, Raimi?

_______   _____________________________     ___________________________________________    ______________

Den store Gatsby var om möjligt ett ännu värre sömnpiller än Oz. Jag förstod inte alls poängen med filmen och tröttnade desto mer när det senare visade sig att alltsammans handlar om kärlek. Suck... Det är visserligen sprakande, storslaget och det dansas och festas hejvilt,men för vad egentligen? För att Gatsby inte vågar sig till att ta kontakt med kvinnan han älskar (zzzzz). 

Leonardo DiCaprio gör ingenting fel ( mer än att säga old pale x antal gånger för ofta), men som jag har förstått det så är Gatsby alldeles för mycket framträdande i den här filmatiseringen än vad han är i boken. Men när han är med stjäl han i alla fall all uppmärksamhet, men jag kan ändå inte bli nyfiken eller intresserad av karaktären. Det är helt enkelt alldeles för tråkigt för min del, och jag kommer i efterhand knappt ihåg något alls av filmen.

Tobe Maguire känns däremot fullständigt fel som sidekick till Gatsby. Han är alldeles för förvånad, naiv och tråkig precis hela tiden och det är något med Maguires röst vid vissa tillfällen som fullständigt skär sig i mina öron. Samma problem hade han i rollen som Spider-Man, så för min del gjorde det inte alltför mycket att han fick sluta som nätspinnande superhjälte då han inte alls passade i den rollen. Dock passar han inte här heller, rejält överskattad skådis helt enkelt. 

Nej har jag problem med att somna någon gång framöver blir det den här filmen som jag slår på, för då somnar jag direkt. Den store Gatsby var så tråkig och ointressant att jag misstänker att mina ögonbryn höll på att falla i koma.

Sedan ska jag bara nämna i diskussionen som blossat upp på några håll att jag håller med dem som tycker det är onödigt att filmatisera den här boken- igen- när det redan finns en film som dessutom blev vinnare på Oscarsgalan när det begav sig. Det finns så otroligt många ofilmatiserade böcker, men istället ska man göra om en film som redan är en film för att rida på ett känt varumärke. Däremot vet jag inte hur mycket den nya filmatiseringen skiljer sig från den gamla, men jag tror nog ändå att den här versionen skiljer sig en hel del, men ändå... riktigt nytt kan det ändå inte bli när det redan finns en film som gjorts på boken.

Meja har trots att hon knappt har hunnit vara med oss redan lyckats trollbinda oss allesammans och det kommer att bli väldigt spännande att se vad det kommer att bli av henne- förhoppningsvis en riktigt bra älghund! Kanske man får göra som Ceasar Millan och göra klart för Meja vem som är "paktledaren", men det är svårt, ack så svårt men det gäller att börja i tid... Får se hur det går den här gången, för jag är rakt ingen paktledare vilket jag kan konstatera efter nästan ett halvt liv med finsk spets, vilket knappt någon av dem har lytt mig. Nåja alltid spännande med något nytt och ett helt oskrivet kort;)

Efter ett halvdants mellanspår i den föregående filmen så kör man på stora trumman i Varg Veum - I mörkret är alla vargar grå, och stundtals tror jag nästan att det är en ny James Bond-film jag sitter och tittar på för det exploderar friskt här och var och den norske privatdetektiven Veum får tillfälligt lämna sin trygga hamn i Norges Bergen och bli internationell, filmen tar sin början under en strid i Afghanistan och ibland blir Veum med kollega jagad av halvmilitär-människor som vill tysta ned "sanningen". Svettigt värre den här gången, med andra ord.

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Tyvärr fyller inte riktigt Varg Veum - I mörkret är alla vargar grå ut sin kostym tillräckligt, i en önskan att vara lite mer USA-baserad tar man det hela lite väl långt den här gången och gör precis samma misstag som Sverige senast gjorde med de två nyversionerna av Hamilton- man tar sig vatten över huvud och tror sig vara större än vad man egentligen är. Och inte heller den här gången tycker jag riktigt om slutet, även om det i just den här filmen hade en snygg bild som slutsekvens- skurkarnas bil exploderar samtidigt som Varg Veum går åt motsatt håll. 

Vem var den här tjejen egentligen? Jag förstod aldrig riktigt det. Här borde du ha gjort ett bättre spaningsarbete, Varg...

Ett telefonsamtal säger så mycket...

Som vanligt har jag inte mycket att anmärka på Trond Espen Seim, men... Det börjar gå lite på tomgång nu, va? Det börjar bli lite som att trampa i samma gamla vatten även om berättelserna och mysterierna är nya i film från film ( tack och lov). Men Veum är ensamvargen, han som inte gör det polisen får göra, den som sätter sig tvärs över reglerna när uppdraget så kräver det, men nu har vi sett det här i jag vet inte hur många filmer och en viss mättnad börjar infinna sig. Trond Espen Seim gör det han ska kort och gott, och det är inte speciellt ofta numera som han gör någonting nytt alls. Så jag hoppas att Norge än en gång inte gör samma misstag som Sverige gjort med Wallander, Beck, Wern och allt vad de heter utan jag hoppas att man har vett nog att sätta punkt snart. 

Men med detta sagt så bjuder i alla fall Varg Veum - I mörkret är alla vargar grå  på full fart från början till slut, och det blir aldrig direkt långtråkigt att titta. Det skulle däremot inte skada om man lade ned lite mer tid på varje film istället för att ägna sig åt massproduktion...

Får lite otäcka Män som hatar kvinnor-vibbar med det här omslaget, men det har ingenting med handlingen att göra tack och lov...

Det är ungefär som vanligt när Varg Veum drar igång- en intressant upptakt som gör att man vill se hur fortsättningen blir, men ju närmare slutet kommer så börjar även intresset svalna. Inte alla Veum-filmer lider av det här men Svarta får led av det på ett högst påtagligt sätt och jag kan inte tycka att slutet är speciellt bra eller upplyftande för den här deckarserien. Man gör det lite för enkelt för sig samtidigt som man ignorerar att förklara alltsammans för publiken vilket är förjävligt i och med att vi har suttit med från första början och förtjänar att få veta hur allt ligger till och vem som egentligen har gjort vad. 

Men mycket är förlåtet tack vare Trond Espen Seim, som precis som vanligt gör ett utmärkt jobb som huvudrollen Varg Veum. Tydligen har han ju gått och blivit något utav en sexsymbol i Norge ty jag tycker mig märka att han oftare än i tidigare filmer inte har några kläder på sig eller gärna visar sig utan skjorta på, i inte alltför trovärdiga sammanhang ibland kan man tycka. En annan karaktär i det här galleriet som har blivit bättre och bättre är Veums flickvän som spelas alldeles utmärkt av Lene Nystrom. Lite mer kött och levandegöring av henne skulle däremot uppskattas samtidigt som man ju just i den här filmen fick veta lite mer om hennes bakgrund och historia. 

Men Varg Veum- Svarta får kan man väl säga ligger mest och simmar omkring i mellanakten av Veum-filmserien, den är varken speciellt mycket bättre eller sämre egentligen men det känns som att den är mer ett mellanspel till antingen vad som skall komma senare eller att det kommer att inträffa större händelser framöver. Men trots att Norge gör en standarddeckare känns den här aldrig lika seg som valfri mellanakt i Wallander- eller Beck-serien, vilket är ett gott betyg för våra grannar men klart underkänt för Sverige.

Nu när jag inte för så länge sedan tog tag i att se The hunger games så tyckte jag det var läge att se den nysläppta, rykande färska trailern för uppföljaren, för att åtminstone se vad den kan handla om men blir mest förvånad över att Katniss verkar delta i spelet återigen... Vad fan? Har inte läst böckerna, har ingen plan på att göra det heller, men handlar varje jäkla bok i serien om att Katniss deltar i Hungerspelen? Jag hoppas verkligen att så inte är fallet, men att se henne springa omkring igen, gråta en sisådär tjugo minuter över en dödad deltagare och samtidigt strunta fullkomligt i att vem som helst av de andra som är ute efter att döda henne kan höra Katniss bröla, och till slut få snubben som hela tiden varit hemligt förälskad i henne... Jösses Amelia, hur länge kan man spinna vidare på detta? På pluskontot emellertid- den nya spelplanen ser onekligen en aning intressant ut. Och är det en revolution som ligger och väntar runt hörnet och som får mer och mer utrymme? Ändock- väldigt tveksam är jag till att ge det här fortsatt förtroende, ty första filmen trollband mig icke. 

Man önskar ju att man kunde skratta åt och tänka att "jaja den här videon kom 1997 och då funkade det med två halvnakna kvinnor dansandes i öknen" men skrattet fastnar lite i halsen när man efter en stund kommer på att det ser ut på ungefär samma sätt i flertalet moderna musikvideos. Lite tragiskt att vi ändå inte kommit längre än så? Men låten är i alla fall helt okej att strölyssna på när lördagskvällen börjar övergå till natt... 

Uppföljare är ju ingenting som jag vurmar för egentligen, men den här teasern för Draktränaren 2 är ändå på något sätt ganska härlig ( kanske mest av allt för att jag har en löjlig dröm om att flyga utan hjälp av ett flygplan eller annan teknisk utrustning). Det dryker förmodligen upp en trailer som ger mer information om handlingen och då får man se huruvida man ser fram emot den här uppföljaren eller inte...