Det är svårt att göra en krigsfilm som verkligen engagerar tittaren och som får hen att bry sig om huvudpersonerna, deras svårigheter och hur tufft och jävligt det är att befinna sig i stridens hetta och att ständigt leva med vetskapen om att varje dag kan bli din sista. Lyckade krigsfilmer lyckas förmedla sådana känslor och tankar och jag tänker kanske framför allt på Save private Ryan. Men man måste nog ta sig tid att även se "dåliga" krigsfilmer för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som gör en bra krigsfilm. Only the Brave brister på flera punkter, tyvärr- och den allvarligaste punkten är nog den att man inte lyckas få mig att känna något alls för varken personerna eller uppgiften som ska lösas. Såhär i efterhand vet jag knappt vad uppgiften går ut på men förstår så småningom att det handlar om att rädda amerikanska soldater som hamnat i ett knivigt läge men filmen lyckas inte besvara varför man ska bry sig eller varför man överhuvudtaget ska låta bli att snabbspola till slutet för att ta reda på hur det gick för de inblandade. 

OM DU INTE SETT FILMEN, LÄS INTE MER DÅ!

En annan punkt som den här filmen misslyckas fatalt med är krigsscenerna. Det är bara i den inledande striden som man överhuvudtaget får se några tyska soldater, sedan är det bara framryckande japanska/amerikanska soldater som visas i bild och det tyder framför allt på en sak- man har jävligt lite pengar för den här filmen. 

Apropå att skapa känslor för de inblandade och att man ska tycka om dem försöker Only the Brave, närmast desperat, att skapa sådana känslor genom att ganska konstant kasta in tillbakablickar- först när soldaterna rekryteras och precis har berättat för sina nära och kära att de ska ut i krig, och sedan saker som det känns inte har något alls med saken att göra- en soldat som leker kurragömma med sina barn(!), en vars flickvän/fru ( jag vet fan inte vad hon var till soldaten) vinner en skönhetstävling... Det här skapar inga som helst band och jag kunde knappt bry mig mindre, tyvärr. 

Och filmen har med den kanske slitnaste klyschan av dem alla i sådana här filmsammanhang- alla andra mannar gör precis allt för filmen hjälte, Jimmy. Uppoffringarna tar aldrig slut, men man förstår aldrig riktigt varför alla de andra männen är obrottsligt lojala gentemot Jimmy, så lojala att en av dem kastar sig över en granat för att skydda Jimmy, trots att det knappt ser ut som att Jimmy kommer att bli dödad av granaten då den ligger en bit ifrån honom(!). 

Nej Only the Brave var verkligen dålig och fick mig mest att titta på klockan och sucka över hur lite tid som hade gått, och enda anledningen till att jag såg klart den var för att de verkliga personer som detta trots allt bygger på förtjänade, på ett sätt, att jag i alla fall tittade klart på alltsammans för att få mig en bild av vilka uppoffringar andra har gjort för att jag ska leva i en värld som inte styrs av en diktator från Berlin. Men dessa hjältar förtjänar verkligen en betydligt bättre film än den här om sina livsöden och val...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...