Alla inlägg under december 2013

Av roboguy - 31 december 2013 15:44

Jag tror att jag alltid vid den här tidpunkten på ett år desperat försöker komma på positiva saker som har inträffat, men det är sorgligt lite bra saker som har skett under 2013. Den bästa perioden under det gågna och snart avslutade 2013 var sommarjobbet, utan tvekan. Så mycket förhoppningar jag hade om det och så stor, djup besvikelse när det inte blev mer utav det! Jag hade också trott att jag hade skaffat nya kompisar under sommaren för vi hade sådan bra kontakt och att man hade dem omkring sig gjorde sommaren riktigt trevlig. Men det går fan inte att skaffa sig nya kontakter när man har gått och blivit vuxen. Jag lyckas i alla fall inte. För de två som jag jobbade med i somras har jag inte hört av något ifrån sedan dess... 

En bra sammanfattning av 2013 är annars ensamhet. Det har varit ett ensamt år, precis som de allra flesta åren för min del. 


 


Jag ska däremot inte göra om samma misstag som ifjol och skriva om sådant jag ska göra och vill göra under 2014. De flesta av fjolårets mål är fortfarande sådana som är gångbara och som jag måste se till att de förverkligas. Jag ska lyckas med någon stor förändring under nästa år. Helt enkelt för att jag måste, för i nuvarande skepnad stagnerar jag och börjar ägna mig åt konstiga, dåliga, nedbrytande tankar. Lite bättre har det blivit sedan man fick börja på sin sysselsättningsplats, men däremot innebär det inte någon chans till anställning där vilket gör att jag inte lägger ned 100 procent på det stället. 


2013 har precis som föregående år varit ett år som gått i filmtittandets tecken! Jag har inte ens orkat börja fundera ut vilken av alla filmer man har sett som eventuellt skulle kunna vara årets bästa, och årets sämsta, men filmåret har gått åt det sämre och de filmer jag sett fram emot har inte motsvarat förväntningarna. 


2014 hoppas jag ska innefatta följande:

* Hitta nya vänner. Eller överlag utvidga kontaktnätet med nya, intressanta, roliga människor.

* Förbättra min självbild och sluta att hata mig själv. Det finns nog ingen annan som hatar mig mer än vad jag gör själv.

* Hitta ett jobb. Ett riktigt jobb, inget jävla Fas3-skit eller "bara" praktik. 

* Göra något omvälvande. På riktigt! 

* Sluta snusa. Så mycket... En dosa borde kunna räcka åtminstone en och en halv dag utan att ta slut. Där har vi mitt lilla nyårslöfte i hälsans tecken.



Men slutligen. GOTT NYTT ÅR! Ta hand om er och festa lagom så inledningen på det nya året blir så bra som möjligt. Sköt om er.





 

ANNONS
Av roboguy - 16 december 2013 23:00

En mycket värdig final för Johan Falk och company innebar Johan Falk: Kodnamn Lisa och jag kunde snabbt konstatera att avslutningsfilmen på inget sätt eller vis skulle dra åt tyglarna och låta dramadelen ta överhanden utan det är nästan konstant springa-och-gömma-sig-för-att-slutligen-konfrontera. I snabba tillbakablickar på tidigare filmer där kodnamn Lisa varit inblandad ger en chansen att försöka utmana minnet lite, men tyvärr kan jag inte säga att jag minns så mycket av de andra filmerna på grund av att jag helt enkelt inte tyckte om dem speciellt mycket. I och med den nya omgången Falk-filmer blev de riktigt jävla bra, men det var så dags att börja bry sig då!


Kaos är ett bra sammanhängande beskrivning av Johan Falk: Kodnamn Lisa. Det är verkligen kaos, och allt som sett så grundmurat ut i de tidigare filmerna känns inte alls som ett skyddsnät längre, ungefär den känslan man har av Sverige i dag där det handlar om ett (blått) land som lär invånarna att se till sig själva och strunta i andra. Faller du, faller du jävligt hårt. Frank Wagner har inga livlinor kvar ( om man nu inte räknar med Falk förstås) och jagas av hänsynslösa gangsters och nästan minst lika hänsynslösa poliser som trots det Wagner gjort inte kan räkna med speciellt mycket hjälp- antingen försvinna i anonymitet och knappt existera eller bli arresterad. Man missunnar verkligen inte Wagners position och jag kunde inte låta bli att försöka tänka mig in i hans situation och hur oerhört pressad och livrädd han måste ha varit! 


 


Jag älskar mest av allt att Johan Falk återigen jobbar mer eller mindre på egen hand, att han inte är snut längre direkt och jobbar under lagen, precis som fallet var i Noll Tolerans. Poliserna hade gärna fått jaga honom lite längre så hade det blivit ännu så mycket bättre, men jag tycker ändå att Johan Falk: Kodnamn Lisa är den bästa filmen sedan filmserien startade med just Noll Tolerans! 

Då känns det desto mer trist och irriterande att svensk film måste ha med typiska scener som när Falks dotter kommer in på hotellrummet och hör sin mamma snacka i mobiltelefon och helt utan någonting apropå utbrister: "Hare hänt nåt?" samtidigt som den där äcklige pojkvännen ger henne en kram strax efteråt. Eller när Wagners son rusar fram till sin pappa och helt onaturligt säger:" Pappa, pappa, pappa är de verkligen du" inte helt utan problem med att få ur sig det där "är det verkligen du". Ett minimumkrav även inom svensk film borde vara att ha med barnskådisar som faktiskt kan prata och som faktiskt kan agera hyggligt trovärdigt. Vilket gäller för en klar majoritet av de så kallade skådespelare som vi har i det här landet. Tala rent och klart och tydligt, eller tala inte alls. 


 


Jag måste också erkänna att två saker gjorde mig förvånad med den här filmen, för det första att regissören och skaparen Anders Nilsson inte själv tog hand om den avslutande delen ( för det här är väl verkligen den sista filmen?) men också att regissören Charlotte Brandstrom gör en sådan actionspäckad och spännande film. Oja lite av det där att kvinnor hellre sysslar med drama och känslor istället för rak och bra action har jag dessvärre. 


 


Man lyckas göra ett explosivt slut dessutom, i och med slutstriden i ett varuhus av bästa amerikansk klass men dessvärre är det något som alla dessa filmer har lidit av- skottlossningsscenerna känns inte riktigt realistiska. De har aldrig någon riktig nerv. En person förflyttar sig och ser till att hamna i skydd, sedan finns alltid en krypskytt utplacerad någonstans som kan ta en särskilt besvärlig skytt därefter kan huvudpersonen ha ihjäl de övriga. Snipp snapp snut så var sagan slut. Ungefär så känns det också efter en mycket bra upptakt och flera spännande element, skurkarna blir besegrade alldeles för enkelt till sist. Man kan tycka att sådana kompetenta och stridsdugliga karlar borde ha förstått att en krypskytt fanns i närheten och gjort något åt det, åtminstone skyddat sig bättre än vad de faktiskt gör men icke! 


Det är tråkigt att sådant här smolk i bägaren finns med i en annars mycket sevärd och spännande film som gör stopp medan man befinner sig på topp. Inte många som klarat av det direkt. TV4 gör dessvärre sitt yttersta för att korta ned extramaterialet med verklighetens Frank Wagner för att hinna med den obligatoriska reklamen innan nästa program efter filmen tar sin början. Jag hade gärna hört mer om den personen, men man fick en liten inblick i hur mannens liv ser ut efter det att han har hjälpt polisen. Det här är kanske något som borde börja debatteras betydligt mer från och med nu? 


Historien om och med Johan Falk började med tre extremt bra, för att vara svenskt, actionfilmer men gick sedan nedåt betydligt under den förra omgången filmer. Men i och med de avslutande så är Johan Falk återigen min absoluta favorit bland svenska snutar igen. Jag hoppas att mjölkningen av Falk härmed är slut och att man inte funderar på något mer trots att man i slutsekvenserna ser att Falk tänker slänga in sin avskedsansökning i den öppna brasan. 







 

ANNONS
Av roboguy - 9 december 2013 23:15

Intresseväckande inledning, det är något den här Falk-filmen har: en skadeskjuten Johan Falk som av någon anledning som vi inte känner till i början blir omhändertagen av sina GSI-kollegor och frågetecknen är många och det som överskuggar alla frågor är naturligtvis vad som har hänt? En snabb tillbakaspolning till 48 timmar tidigare och nedräkningen till det intressanta i början startar. Bra gjort, regissören ser till att man blir kvar framför filmen trots TV4:s tappra försök att bli av med så många tittare som möjligt med oääändligt långa reklampauser och ett nyhetsblock mitt i alltsammans dessutom. Men de få som orkar med detta och som stannar kvar till slutet får i alla fall valuta för sin möda, ty sällan har man väl blivit hängande med en liknande cliffhanger som här även om man kanske kan ana vilka det är som försöker ta sig in till Wagner. 


Det är en hel del som händer i den näst sista (?) filmen, det blir en hel del att hålla reda på en vecka framåt innan den spännande upplösningen anländer. Jag är faktiskt förvånad, på riktigt! Falk var i inledningen som bäst en något rappare filmserie än Beck och Wallander men knappast speciellt mycket bättre. Så mycket bättre har dock de sista filmerna varit och till min förvåning har det varit action och full fart i samtliga filmer. Det trodde jag verkligen inte när de här filmerna började rulla igång i tv-rutan! 


 


Ja, och även Johan Falk: Barninfiltratören är bättre än förväntat men här ligger inte spänningen direkt i lösningen på det aktuella fallet utan snarare i perferin om Frank Wagner. Oj, jag hade inte velat vara i den mannens kläder vid det här tillfället! Och dessutom ska det här ju baseras på en verklig infiltratör, vilket ger det där lilla extra utan att man vet hur mycket av den sanna historien som har "kryddats". 


Men likt Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt just nu gör en 180-graders helsvängning och försöker att strunta i sin (fantastiska?) historia vad gäller hur moderaterna har sett på Nelson Mandela och ANC, så gör Johan Falk något liknande och som inte heller känns trovärdigt. I filmen är han först helt och hållet med på tåget när det handlar om att ha med en ungdom som infiltratör, inga problem. Men lagom långt in i filmen kommer helomvändningen, ganska oannonserat dessutom. Plötsligt är det inte alls okej längre. För att dessutom leda till att Falk säger upp sig för att han inte länge kan gå med på de metoder (han själv bland annat tyckte var bra från början) som supergruppen använder sig av. Men var började tvivlet infinna sig? Missade jag det, var jag för ouppmärksam, eller tycker fler att det kommer lite alltför plötsligt och alldeles för lägligt? 


 


Sedan fortsätter historien med Seth och når till sist ett epicentrum som åtmonstone var ganska väntat. Jag hade länge gissat på att något omvälvande skulle inträffa med de här karaktärerna, och nu efteråt blev jag inte direkt förvånad över vem som dog. Och vem som ska få betala det priset! 


Från och med nu har jag skyhöga förväntningar inför grand finale- Johan Falk: Kodnamn Lisa. Må ni mig inte göra besviken, tack... 





 

Av roboguy - 2 december 2013 22:15

Wow- Johan Falk: Organizatsija Karayan kan mycket väl vara den bästa Johan Falk-filmen sedan originaltrilogin (Noll tolerans, Livvakterna, Den tredje vågen) och det bara för en enda grej: att Falk äntligen ( det behöver skrivas igen, ÄNTLIGEN) jobbar på egen hand och utan fjant- SGI omkring sig. Nej här blir det verkligen den karaktär som vi lärde känna innan mjölkningen av karaktären tog överhanden, en Falk som gör precis vad som krävs och som inte skyr några som helst metoder för att lyckas och det i en film som mycket väl skulle kunna kallas en svensk Taken. Mmmm me like a lot! Som sagt, det är sådan här Falk ska vara, precis såhär. Om man ska gå efter de tre originalfilmerna så är Falk av samma skrot och korn som amerikanska hårdhudade deckare- en ensamvarg, som är bråkig och som är hatad av cheferna, som går sin egen väg, något som inte riktigt varit aktuellt i de här snabbmjölkproducerade filmerna. Så två tummar upp direkt för Johan Falk: Organizatsija Karayan! Å, om han bara får fortsätta vara sig själv även i de kommande filmerna... Men det finns mer som var bra i den här filmen.



 

En hård, tuff ja rentav osympatisk kvinnlig skurk är vi inte bortskämda med i filmlandet Sverige ( mest för att det av oklar anledning ska skildras som att kvinnor utan undantag är offer och ingenting annat). Jonna Järnefelt är som klippt och skuren för den här rollen och det finns inga sympatiska eller förmildrande drag över karaktären Kaie. Wunderbart, truley wunderbart! Sedan kunde man gott ha gjort henne till något mer än efter standardmall 1A för hur en klichéaktig skruk ska vara, men jag är nöjd så länge man visar upp att även kvinnor kan vara lika tuffa och hårda och onda som män. 


Mina lovord är inte avslutade. Härmed varnas ni som vet om att jag regelbundet sågar svenska filmer och ber er hålla fast i stol eller liknande stabila föremål för att inte falla omkull! Jag älskade karaktären Seths sätt att fullkomligt blåsa superduktiga Sophie! I föregående film, framför allt, tror hon sig ju ha kontroll över en psykopat, ja hon är rentav stöddig och tycker att hon själv är en alldeles utomordentligt duktig flicka. Som Nelson i Simpsons skulle ha uttryckt det: Ha-Ha! 

Och sist, men inte minst- kommer Johan Falk att hamna på den lettiska maffians "röda lista"? Det lät i alla fall hotfullt när maffiosernas advokat avslöjade vilken polis som hade varit mest delaktig i att göra livet surt för deras affärer i Sverige. Blir mycket intressant att se vad det här kommer att göra med handlingen framöver. 


 


Men visst finns det en del fel i den här filmen också. Den här gången är det Mikael Tornvings figur som stör mig mest, på grund av att man så övertydligt visar att han är trött på jobbet på grund av att han tycker att han får för lite tid över för familjen. Scen ett- han är på fisketur med ungarna men blir störd av ett jobbrelaterat samtal. Scen 2- han sitter i bilen och stirrar blint på en reklamaffisch med texten: ta vara på livet. Hur mer övertydlig vill man egentligen vara? Vi fattar galoppen, liksom. 

Sedan dottern till Falk, Nina. Hon lyckas göra samma misstag som så många andra kidnappade döttrar/kvinnor har gjort i otaliga andra filmer. Var finns nya idéer inom det här området? Något nytt måste man väl kunna hitta på... Som att de kidnappade faktiskt får lyckas med att rymma. Bara en sådan enkel grej skulle revolutionera alltsammans, för då skulle snutarna inte alls ha en aning om var offret skulle befinna sig. Ponera vidare att offret har tappat bort telefonen, drogats med något som gör att minnet inte alls vill fungera och vandrar omkring helt ovetande om någonting, åt ett håll- fel håll! Osv... Det går att göra en del här, hallå!

Upplösningen tycker jag inte om heller. Den är för enkel, även om det var roligt att se hur Falk ger igen på Kaie. Men varför kalla in insatsstyrkan när man vet, vi tittare också, att Falk klarar biffen på egen hand. 


Men som sagt, överlag jävligt positiv och kanske den bästa Falk-filmen på länge. När Johan Falk ger sig av helt på egen hand så blir den här karaktären bra på riktigt. Hoppas, hoppas att det här inte var enda, eller sista gången, som Falk får agera ensamvarg!




 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se