Alla inlägg under april 2011

Av roboguy - 30 april 2011 02:13

Ursch. Ännu en film i Masters of Horror, som visar sig snarare handla om mästarna av b-skräckfilm som har glömt hur de en gång gjorde bra skräckfilmer... För det saknas sannerligen inte namnkunniga regissörer till de här filmerna. Men vad är det som har hänt egentligen? Nej, in med nytt blod i de här förtorkade, ruttnande leden så vi får se något nytt istället. Och Tobe Hooper, en gång så briljant och som på egen hand orsakade rabalder och rop på censur på grund av sin debutfilm, kan gå och dra något gammalt över sig. Dance of the dead kan knappast vara ett dugg skrämmande för någon över elva år, och dessutom- hur jävla läskigt tror han att det blir med en skakig kamera och en bild som går ut och in i princip hela tiden och som ibland blir grumlig... Herregud, lägg av med detta! 


Men som komedi fungerar Dance of the dead utmärkt faktiskt. För det blir inga kalla kårar medan man ser den här filmen, snarare är det skrattmuskeln som får jobba lite. Mycket beroende på genomuselt skådespeleri, men också för att den söta, lilla flickan Peggi ska vara så äckligt söt och motbjudande oskyldig, Bambi som de kallar henne för i filmen. Har vi inte sett tillräckligt av sådana här oskuldsfulla flickor som plötsligt får inse att världen inte är täckt i rosa och att det inte hoppar ut ulliga, fluffiga kaniner i vartend hörn?


Enda behållningen ( fast den är fruktansvärt liten) är Robert Englund, men inte ens han orkar anstränga sig nämnvärt eftersom han garanterat kände på sig redan under inspelningarna att det här var ett fruktansvärt dåligt manus och att det på sin höjd skulle kunna bli en hyfsad b-film. Inte ens det klarade den emellertid av. Den här befinner sig snubblande nära d-filmshyllan, snarare... 


Fruktansvärt uruselt, tråkigt och banalt utfört. Jag har ingenting gott alls till övers att säga om Dance of the dead....


Nu har jag sett tre filmer i den här serien och inte en enda har imponerat på mig. Jag tror inte jag kommer lägga ned så mycket energi på att se de kvarvarande filmerna faktiskt. Ingenting har hittills gjort att jag känner någon lust till att se någon mer av de här filmerna... 





 

ANNONS
Av roboguy - 29 april 2011 20:21

"John Grishams thriller ”Firman” (The Firm) blev en gigantisk bästsäljare 1993 som satte författaren ordentligt på kartan.

Berättelsen om en ung jurist som hamnar i klistret på en anrik men skum advokatfirma blev även framgångsrik film av Sydney Pollack med Tom Cruise, Gene Hackman, Holly Hunter och Ed Harris i huvudrollerna.

Nu ska figurerna också återkomma som tv-serie, skriver Hollywood Reporter. Piloten som är under planering utspelar sig tio år efter filmen när Mitch McDeere och hans familj, som levt under federalt vittnesskydd, upptäcker att de fortfarande är i fara.

Grisham är exekutiv producent på serien och lär också agerat bollplank åt manusförfattaren Lukas Reiter (Advokaterna). Serien, som på förhand såld till 125 länder, ska ha inspelningsstart i sommar."







Jag hoppas att Firman som tv-serie blir bättre än vad filmatiseringen av boken var... Det var en småseg och trist filmatisering, tycker jag, medan boken däremot var riktigt nagelbitarspännande! Tyvärr har Grisham passerat bäst-före-datumet, om han nu inte hittar på något riktigt bra igen, men jag tror att hans bästa böcker har skrivits vid det här laget och de han har skrivit under senare år har inte varit lika bra som de som kom tidigare, tyvärr. Men att han är med som producent till den här tv-serien låter ändå lovande, och intressant är också att den inte kommer att handla om samma saker som i boken/filmen, utan utspelar sig tio år efter de händelserna. Det här kan kanske bli bra!






 

ANNONS
Av roboguy - 29 april 2011 19:40

Ett litet snedsprång, av Denise Lundberg, är en ganska småputtrande berättelse som ändå var ganska trevlig läsning- även om den kanske fokuserade en aning mer på karaktärer och dialog än på själva brottet som begås. "Elegant crime" kallar Densie den här genren för, och visst är den elegant så det föreslår- nästan för elegant för min smak. Jag har nästan svårt för att kunna leva mig in i den här överklassvärlden, där det är viktigt med utseende och vikt- en av karaktärerna beskrivs som väldigt smal och slank och sexig, ändå håller hon stenhård kontroll på vikten och måste springa varje dag samtidigt som hon är aktsam med vad hon stoppar i sig. Det kan ju inte vara riktigt hälsosamt i det långa loppet? Dessutom verkar inte ens de rika ha något lyckat äktenskap, jag tror inte en enda av hemmafruarna är lyckligt gifta i den här berättelsen, och jag tror att i princip varenda en av dem är otrogna!


Huvudpersonen Marianne Jidhoff får jag aldrig riktigt något grepp om, först tycker jag bara att hon verkar vara en ganska vanlig "överklasstant" men av berättelsen så förstår man att hon av omgivningen uppfattas som attraktiv. Men jag håller ändå fast vid att hon var en av de tråkigare karaktärerna, men vem vet- hon kanske blir intressantare? Den här boken är den första delen i en planerad bokserie om samma figurer. 

De karaktärer som jag tyckte bäst om var Thorsten Ehn, utredare vid rikskriminalen och Augustin Madrid, purfärsk polisaspirant. Hans namn är riktigt jävla läckert måste jag tillägga, Augustin Madrid. Rullar faktiskt bra på tungan när man uttalar det. 


Den här lilla texten tycker jag på ett bra sätt sammanfattar vilken värld och ideal som de flesta av karaktärerna rör sig i:

" Det rörde henne inte i ryggen att handla mat i Östermalmshallen för flera tusen kronor varje månad eller att hon enbart kunde tänka sig att handla smink från märket Chanel. Men det senare ursäktade hon sig med att hon var allergisk mot alla andra märken. Givetvis en lika stor lögn som att Östermalmshallens varor alltid var de bästa. Marianne tyckte att det många gånger bara handlade om att varorna var mycket dyrare, inte alls så mycket bättre. Men den diskussionen förde hon aldrig med Lola, eller pappa Harry, de blev båda ilskna bara frågan nämndes." ( s. 218).


En del utfrågningar av Ehn och hans kollega Madrid låter tämligen roliga, speciellt om den som blir utfrågad är tonåring:

" - Vad hade han på sig?

- Grå jacka, tror jag. Med ett sådant där racerbilsmäreke. Mörka jenas, lite dyrare. Han såg lite snobbig ut.

- Från Djursholm?

- Ingen aning. Men alltså han var inte såå konstig. Inte mördar-konstig."

( s. 343)

Jag skrattade åt det där med mördar-konstig. Hur är man då, egentligen? Hur skulle hon beskriva hur en mördare skulle vara? 


Nåja, jag gillade ändå den här boken. Ett liet snedsprång är tämligen småputtrig underhållning, och jag tyckte om karaktärerna, och de hade alla gedigna egenskaper och trovärdiga känslor som man kunde förstå sig på. Däremot tycker jag att mördaren blev introducerad alldeles för sent in i berättelsen. Visserligen kan det ju ha varit ett taktiskt drag av Denise Rudberg- taktiskt på grund av att jag, och säkerligen många med mig under hela berättelsen misstänkte en annan figur som förekom i ytterkanten av handlingen. Men jag tycker det var lite elakt av författarinnan att vänta så länge med att introducera mördaren! Det kunde ha skett lite tidigare... Annars har jag inte mycket att invända, och oj, vilken bra cliffhanger som serveras i slutet. Jag blev riktigt sugen på att läsa nästa bok direkt efter att jag hade läst klart den här. 







 


Av roboguy - 29 april 2011 18:59

" The Fourth Kind-regissören Olatunde Osunsanmi är tillbaka för en ny ”found footage”-film som heter Evidence, uppger Variety.  Men den här gången används inte materialet som det vore hämtat från verkligheten som i Fourth Kind. Filmen utspelar sig efter en massaker på en bensinstation där en detektiv letar efter ledtrådar i det material som offren efterlämnat, som mobiltelefoner och videokameror, i jakten på att spåra upp mördaren. Inspelningarna drar igång i juli."


Det här kan kanske bli bra? Filmen Fourth Kind var i alla fall ganska sevärd, även om jag hade väldigt svårt för mumbojumbot och att tro på att det skulle ha inträffat i verkligheten, men förutsättningarna för den nya filmen Evidence låter i alla fall enklare att kunna tro på. 



 

Av roboguy - 28 april 2011 22:25

Herregud, vilken bra trailer det här är! Like it a lot. Det är snart dags för ett riktigt Harry Potter-maraton, och ja jag ska till och med försöka se de tre första filmerna, som enligt mig är de segare i filmserien. Sedan har man bara den fjärde, femte och avslutande filmen kvar och det är då det blir betydligt mörkare och "allvarligare". Och den här trailern lovar gott inför avslutningen!




http://www.youtube.com/watch?v=7oVwankxKj8







 

Av roboguy - 28 april 2011 21:36

Fallet Vincent Franke ac Christoffer Carlsson är en ganska osannolik berättelse samtidigt som den lika gärna skulle kunna utspela sig var och när som helst, mitt ibland oss. Och förmodligen finns det sådana här historier överallt, det är bara det att vi inte ser dem och läser enbart om det i tidningarna och då handlar det väl i själva verket om bara en bråkdel av det som händer i "den undre världen". Annars känns det som att Fallet Vincent Franke är lite utav Quentin Tarantino, fast på svenska och minus välskrivna dialoger och, i viss mån, ganska lite våld- även om misshandel och skottlossningar förekommer, men det är åtminstone inte så närgånget skildrat. Men det är storyn jag har svårt för, även om den av någon anledning ändå håller mig kvar och gör att jag läser färdigt berättelsen ( tilläggas bör, för ordningens skull, att boken är kort och inte särskilt svårläst så jag hade inga problem med att läsa ut den på en dag- men hade den varit femhundra sidor hade jag tvekat inför att ägna tiden åt den här).


Huvudpersonen Vincent Franke tar så mycket knark och skit att jag tycker att han borde vara död redan när han träder in i berättelsen. Jag tror aldrig jag har läst om någon som har tagit droger så frekvent som den här karaktären, och min tanke är nästan konstant- hur fan överlever karln? Han borde ju ha åtminstone fem, sex hjärtattacker eller vara nära döden ett flertal gånger. Visserligen kan man ju inte säga att han mår speciellt bra, men jag tycker ändå att Vincent borde vara död flera gånger om redan när berättelsen drar igång. Men vad vet jag, vi klarar kanske en hel del narkotika innan kroppen fullständigt kollapsar? 

Men Vincents beskrivning av "den undre världen" tycker jag var riktigt bra:

" Begreppet under världen och uppfattningen om det har alltid stört mig. Undre världen är inte mörkret som tar vid där stadens gatlyktor och patrullerande poliser slutar. Den är inte en mörk vrå av världen. Undre världen är en vacker, medelålders kvinna med snygg klänning och dyr handväska..." ( s 71).


Gangsterbossen, Pastor, tycker jag understryker känslan av att alltsammans är en låtsasvärld, och likadant känns det när Maria kastas in i Vincents lägenhet- och av någon anledning blir han tokkär i kvinnan utan att jag riktigt förstår varför... Deras kärlek känns inte riktigt realistisk, och jag undrar flera gånger hur det kommer sig att Vincent blir så kär i Maria, som ändå inte verkar vilja ha med honom att göra... 


Annars tycker jag det här var en skön iakttagelse som redogörs om filmen Rocky IV: " Filmen på TV:n var Rocky IV, med en hämndlysten Sylvester Stallone och en hjärndöd Dolph Lundgren som spelar en sovjektisk boxare med namnet Drago. I träningsscenerna som bygger upp inför den avslutande matchen, ses Dolph Lungren kopplad till datorer och elektroder löper över hans kropp. Han har ett granithårt ansiktsuttryck och svetten rinner medan ett flertal tränare omger honom. Rocky tränar i skogen, genom att hugga ved, bära stockar och dra tungt lastade slädar som om han vore en hund. Symboliken är tydlig. Drago och Sovjetunionen är en maskin, Rocky och USA är en människa. Kampen dem emellan är en kamp mellan stormakter, mellan människa och monster, natur och maskin". ( s. 198)

Ja, där ser man vad för symbolik en film kan innehålla och till viss del fortfarande innehåller i stor utsträckning. Förr var det Sovjetunionen som utmålades som något kallt, monstruöst och maskiniellt- numera är det andra "skurkar" som utmålas på andra sätt så att vi i publiken ska heja på det goda, rena, naturliga;P


Annars är boken spännande ibland. Stundtals lite omständlig, lite svår att tro på. Författren använder sig av den teknik som Hemingway begagnade sig av och fulländade, isbergstekniken som den kallas för. Även Jens Lapidus använder sig av ungefär samma språk, och det blir ganska kärvt men det slösas inte med ord på onödiga beskrivningar utan det är ganska rakt på sak hela tiden. Och det passar in i den här berättelsen. 


Jag är lite osäker på vad jag engentligen tycker om Fallet Vincent Franke, men jag ger den godkänt i alla fall. Hyfsat underhållande, hyfsat läsvärd men ingenting som kommer att stanna kvar i mitt minne under någon längre tid...





 

Av roboguy - 28 april 2011 18:02

Sweet, ny skurk som tidigare inte har medverkat i någon, hittills, av Stålmannen-filmatiseringarna. Däremot vet jag inte riktigt vem Faora är, men informationen man får från Moviezine och Wikipedia låter i alla fall lovande. Intressant med en riktigt härlig kvinnlig skurk, och jag ber till gudarna om att det inte kommer att handla om någon superskurk som blir förälskad i mannen av stål. 




http://www.moviezine.se/artikel/7270-tyska-kvinnlig-skurk-i-superman






 

Av roboguy - 27 april 2011 21:44

Väldigt mycket trailers i dag;D Här har vi ännu en- Immortals, som mest påminner om 300 möter svulstiga specialeffekter kontra lite grekisk mytologi, och det ser ut att blii 3D också? Pepp-mätaren rörde sig inte uppåt till mer än 2.5 på en tiogradig skala för min del, men jag kan ha fel... Men jag tror inte att Immortals blir min favoritfilm under 2011!





http://www.youtube.com/watch?v=WRvNxQnIjZk





 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13
14
15 16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se