Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av roboguy - 27 augusti 2015 11:56

 

Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte tagit sig dit. Men idag gjorde jag en snabb visit där medan solen sken och det kändes nästan som deja vu, att det var sommaren 2014 igen. Många fina minnen från Badhusparken från förra sommaren.  Suck! Jag hade gärna fyllt på med nya härliga minnen därifrån även under denna sommar men så blev det inte... 





ANNONS
Av roboguy - 25 mars 2014 21:57

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist. 


Nåja, det enda som man ändå kommer att minnas efter den här dagen är att man satt och pratade om allt med en underbar, härlig, fantastisk kvinna. Vi satt bakom en slags trävägg, som skyddade från den ganska kalla vinden och vi hade den strålande solen precis framför oss och det blev hur varmt som helst, ja varmt i dubbel betydelse till och med. Det kändes som en härlig dag i juli, men det enda som gjorde att man inte trodde att man på något magiskt sätt hade förflyttats fram tre månader i tiden var att man kunde se snö på marken här och var. Vi drack kaffe som införskaffats ( väldigt dyrt dessutom på Waynes coffee, never again) och bara surrade, surrade och surrade. Gud vad jag saknat att ha någon som man kan prata med om alltifrån stort som smått. En helt perfekt, underbar och oförglömglig tisdagseftermiddag. Tack så hemskt mycket för detta, M! 







 

ANNONS
Av roboguy - 18 mars 2014 22:07

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avslutad och jag tror att det är tänkt att vi ska få ge oss ut i "verkligheten" imorgon och prova på våra nyvunna kunskaper. Det känns lite som när en björn kommer ut från idet yrvaken på vårkanten och inte riktigt har kontroll på läget, men samtidigt har lagrad kunskap någonstans där i virrvarret i hjärnbarken. Det är i alla fall förhoppningen, att något ska finnas kvar och att man har chansen att ägna sig åt repitition och att sätta saker i system och börja inarbeta något som kan kallas för rutin. Men det går nog bra det här.


Och så en speciell kvinna som upptar väldigt mycket tid just nu! Inte bara de factum på arbetsplatsen utan likväl, och kanske ännu mer, tid i hjärnan. Lugna sig lite, herrn. Man får inte skynda för snabbt i alla lägen! Det är bättre att ta det lugnt och metodiskt ibland, så blir det riktigt bra. Men i likhet med våren som försöker att spränga sig igenom vintern så vill man själv basunera ut till alla och envar vilka känslor man har inombords och skrika åt hela världen vad man känner för den här tjejen! Men, stilla i båten, det ger med sig. Det går bra nu, och det får det gärna fortsätta att göra! 







Av roboguy - 17 februari 2014 22:05

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitter och delar på pengarna i en liten lya mitt i vildmarken tillsammans med Björnligan. Men den känslan har man ändå haft, eller i alla fall sedan ungefär halvtio på måndagsförmiddagen då samtalet kom. I vanlig ordning hade jag inte tänkt besvara samtalet, men något var bekant med numret som visades på displayen. Som vanligt hade jag glömt bort att det på en smartphone krävs en liten rörelse med tummen för att man ska svara på ett samtal och hann bli aningen stressad över detta innan någon del av hjärnan slog mig i frontalloben och gallskrek: "Men för in i helvete". 

Det visade sig vara väldigt bra att jag svarade för det jag fick höra i telefonen gjorde att jag först inte begrep vad fan det var som hade hänt, och jag trodde för något ögonblick att jag måste ha drömt alltsammans. Följande information överlämnades till mig- i slutet av mars ska jag börja på stället jag jobbade på förra sommaren, och inte som praktikant, nej nej utan som anställd och med vanlig, jag skriver det igen så att jag faktiskt kan tro på det, vanlig lön. Nyp mig i armen sextusen gånger just där och då, och jag hade ändå trott att jag låg och sov för det lät alldeles oerhört som en dröm som spelades upp för mig och jag måste ju vakna snart och inse att klockan är egentligen 03.40 och det är bara några futtiga timmar kvar att sova innan man måste kravla sig upp och påbörja måndagen. Men nej, jag befann mig i klarvaket tillstånd, jag hade precis varit och städat ridhuset och precis börjat på det nya stället, så det kunde helt enkelt inte vara en dröm, allt var alldeles för verkligt.

Och här sitter man nu, med beskedet om att man bara har några veckor kvar på det här stället och att ett Eldorado väntar runt hörnet, ett Eldorado som kommer att göra mig, äntligen, till en anställd. Det är nästan sjukt att man kan bli så glad över något sådant, men flera jävla år som "bara" praktikant ser ut att äntligen vara över. Och det ställe jag är på, kommer jag inte att sakna. Av flera skäl som nämnts tidigare, och så finns det fler men den enskilt viktigaste i sammanhanget torde vara att jag helt enkelt inte alls har kommit in i gruppen och att det fortfarande känns som att det är en isvägg som skiljer mig åt från de andra. Och när det är så blir det helt enkelt inte särskilt roligt.


Plötsligt känns det som att februari aldrig kommer att ta slut, men det kommer månaden att göra och snart är vi inne i mars. Men tiden kunde faktiskt gå bara lite, lite fortare från och med nu. Ja, det skulle inte skada om vi kunde strunta i februaris resterande dagar, och skicka in mars med fanfar och trumpettjut så fort det bara är möjligt. 








 

Men vad i all sin dar gör en grinig gubbe, tecknad av undertecknad, på den här väggen i det här sällskapet av bilder?;) Fan, kom på försent att jag naturligtvis borde ha signerat den också!!!

 

 

 

Av roboguy - 13 januari 2014 22:03

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt roligt, och de andra i rummet bryr sig liksom inte om att man finns där. När jag efter morgonträffen drar vidare på städ antar jag att de andra är mycket glada över att ha sluppit ha med sig mig ytterligare en dag.


Det känns ofta att trots att jag vill motsatsen, ha taggar inåt, så pekar ändå taggarna utåt och gör att ingen riktigt vill vara med mig eller knappt ens prata med mig. Något gör jag ju uppenbarligen fel, och jag har gått in i ett mönster som påminner starkt om det jag hade för fem, sex år sedan. Jag vill inte tillbaka till det där stadiet, trodde jag hade lyckats lämna det bakom mig men med nedåtgående självförtroende kommer det som ett brev på posten, att man börjar avsky sig själv och att man inte anser sig själv vara riktigt lika mycket värd som andra. Och det blir ofrånkomligt att taggarna börjar peka rakt ut igen trots att man inte vill att det ska vara så! 


Eller är det mest det att jag fortfarande är bitter över att det inte blev något mer efter jobbet förra sommaren? Jag trivdes som fisken i vattnet i det gänget, till skillnad från hur jag trivs med det nya gänget, och man kände sig mycket mer välkommen och en del av gemenskapen. Det enda positiva som jag kan se just nu är att jag samlar på mig ytterligare lite mer erfarenhet av att vara lokalvårdare, något som kan komma väl till pass inför årets sommar och sommarjobbssökningar. Men det hade ju samtidigt varit roligt om man trivdes och kände sig välkommen. Och de där ovälkommna taggarna, de måste jag se till att göra något utav så snart som möjligt. 






 

Av roboguy - 4 januari 2014 03:03

En film som jag har tänkt att se om många, många, många gånger men som inte blivit av men som äntligen blev gjort och det kanske var till nackdel för filmen på grund av att man numera inte bara gapar och sväljer filmen som mat på en sked från sin moder, utan det finns nackdelar med den här filmen. Men ett som fortfarande är säkert är att Mel Gibson, oberoende av senare tids skandaler och uttalanden, ger kraft åt frihetskämpen. Det är dessutom förbannat skickligt gjort med de gigantiska stridsscenerna ( filmen var betydligt våldsammare än vad jag mindes den som) och det känns härligt befriande på något sätt att veta att här är det inte någon CGI-porr som skapar statister och stridsmassorna utan det är hederligt, gott filmhantverk med allt vad det betyder. Så ingenting i filmen är gjort med hjälp av datorer, något som delvis har dödat mycket av känslan man får från gamla filmer samtidigt som det förstås har hjälpt till en hel del att återskapa historiska byggnader och liknande. 


Men sedan har vi ju en historia vid sidan om de fina stiderna också och där brister det tämligen uppenbart för regissör Mel Gibson. Historien om den inhämtade franska kvinnan som blir mer eller mindre tungen att gifta sig med arvingen till den engelska tronen slarvas bort väldigt mycket, och jag får det inte till att bli riktigt trovärdigt när samma kvinna sedan blir mer betuttad i frihetskämparen Wallace. Det känns alldeles för billigt och dessutom undkommer de tappra kämparna många fällor alldeles för billigt och enkelt genom att den här kvinnan förser dem med värdefull information. 

Jag tycker också att man gör englands konung alldeles för diaboliskt så det är uppenbart vilka man som tittare ska sitta och heja på. Hade England inga andra ambitioner än att ha Skottland som lydig koloni för att visa för fransmännen att England är great? 

Slutet slarvas också bort en aning. Genom hela filmen får man ju följa skottarnas kamp för ett eget land, men hela filmen avslutas med enbart orden "och de vann sin frihet". Jag hade velat få veta lite mer om hur det till sist gick till. Men efter alla slagsmålsscener och strider fanns väl helt enkelt inte tid över för ett bättre slut. 


             



Men bortser man från uppenbara brister och ser till enbart hantverket och de stora, härliga stidsscenerna så har man egentligen aldrig tråkigt trots att filmen har en speltid på över två timmar. Och musiken var en detalj jag lade märke till, som jag hade missat förra gången för hundra år sedan när jag såg filmen sist. Medryckande musik, episk och samtidigt används den på ett bra sätt när det blir stidigheter. 


Och framför allt älskade jag sekvensen där Wallace går till sin första attack mot engelskmännen som mördar hans hustru. Blicken från Wallace och hur hela sekvensen är utformad fångar på ett ögonblick vad som driver fortsättningen av historien. Det är bara tråkigt att vi numera har blivit förslappade bakom datorskärmar och tangentbord och att det inte gryr missnöje mer idag! Ockupationsmakten Sverige har börjat roffa åt sig mer och mer av samernas land. Norrbotten lämnas med brödsmulor från regeringen trots att vi ger lallarna i huvudstaden hur mycket som helst, men inte ens ett klargörande om Norrbottniabanan får vi som tack för allt. Sverige har historiskt sett varit ett land som sett en hel del uppror mot överheten, i skolböckerna får vi bland annat läsa om dalaupproret och till och med vår första riktiga kung kom till makten genom strid och uppror. De besuttna i kungliga hufvudstaden ska kanske inte alltid tro att de sitter så säkra på sina guldsmidda tronar. 


Nåväl Braveheart funkar definitivt att se om lite då och då när andan faller in, men är långt ifrån det mästerverk som världen och Oscarsakademin tyckte 1995. Men ett liknande öde väntas förmodligen ett flertal av våra moderna klassiker och storvinnare på Oscarsgalor, så egentligen är det precis som vanligt att tidens gång allena råder och förändrar vårat tyckande och gillande. 





 

Av roboguy - 2 januari 2014 01:24

I och med att det knappt fanns något filmalternativ på dumburken under gårdagskvällen som var något att se, så blev det att se om den allra första filmen i Johan Falk-serien. Och oj vilka "nya ögon" jag hade på alltsammans i och med att jag tycker så mycket om de sista filmerna! Däremot blir nästan alltid första filmen oavsett filmserie lite trist i och med att Johan Falk måste lära sig hur GSI arbetar och hur allt fungerar även om det inte finns med så mycket av det elementet i och med att Falk är en sådan erfaren polis. Och viktigt att komma ihåg i sammanhanget, det här är ju faktiskt den direkta fortsättningen till Den tredje vågen plus några år framåt. Tyvärr har jag fortfarande svårt för de här filmerna som inledde alltsammans. Falk känns inte som Falk, och det vänder sig fortfarande i magen att han ska ingå i en grupp och samtidigt vara just Falk- om man ska följa logiken från de andra filmerna så ska Falk vara svår att samarbeta med och helst vilja göra allt på egen hand och strunta i vad lagen säger, men så är inte fallet i de här tidigare Falk-filmerna. 


 


Men om man försöker bortse från dåligt skådespel från en hel drös bifigurer så är starten i alla fall ganska bra, även om man dröjer lite för länge med att få en klar bild av Frank Wagner. Nu med hela bilden av det kommande händelseförloppet någorlunda färskt i minnet så tycker jag inte riktigt att man lyckas så bra i uppstartningsfasen. Men däremot blir jag glad över att konstatera att man hela tiden hade en plan med alltsammans, en plan som jag helt och hållet missade första gången jag såg den här omgången Falk-filmer. På så vis har man faktiskt gjort det ganska bra och jag får ta tillbaka det jag skrev tidigare om att det här är massproducerade filmer, ty Wallander är desto mer snabbproducerade skitfilmer än vad Johan Falk i slutändan visade sig vara. 


Däremot vidhåller jag fortfarande envisare än en bergsget att första Falk-filmen är den tråkigaste i serien ( om jag minns rätt nu) och de kommande filmerna blev inte så mycket bättre men fördjupade i alla fall Franks historia och realtion till Falk för att man därefter kunde fullkomligt briljera i de sista filmerna!




 

Av roboguy - 31 december 2013 15:44

Jag tror att jag alltid vid den här tidpunkten på ett år desperat försöker komma på positiva saker som har inträffat, men det är sorgligt lite bra saker som har skett under 2013. Den bästa perioden under det gågna och snart avslutade 2013 var sommarjobbet, utan tvekan. Så mycket förhoppningar jag hade om det och så stor, djup besvikelse när det inte blev mer utav det! Jag hade också trott att jag hade skaffat nya kompisar under sommaren för vi hade sådan bra kontakt och att man hade dem omkring sig gjorde sommaren riktigt trevlig. Men det går fan inte att skaffa sig nya kontakter när man har gått och blivit vuxen. Jag lyckas i alla fall inte. För de två som jag jobbade med i somras har jag inte hört av något ifrån sedan dess... 

En bra sammanfattning av 2013 är annars ensamhet. Det har varit ett ensamt år, precis som de allra flesta åren för min del. 


 


Jag ska däremot inte göra om samma misstag som ifjol och skriva om sådant jag ska göra och vill göra under 2014. De flesta av fjolårets mål är fortfarande sådana som är gångbara och som jag måste se till att de förverkligas. Jag ska lyckas med någon stor förändring under nästa år. Helt enkelt för att jag måste, för i nuvarande skepnad stagnerar jag och börjar ägna mig åt konstiga, dåliga, nedbrytande tankar. Lite bättre har det blivit sedan man fick börja på sin sysselsättningsplats, men däremot innebär det inte någon chans till anställning där vilket gör att jag inte lägger ned 100 procent på det stället. 


2013 har precis som föregående år varit ett år som gått i filmtittandets tecken! Jag har inte ens orkat börja fundera ut vilken av alla filmer man har sett som eventuellt skulle kunna vara årets bästa, och årets sämsta, men filmåret har gått åt det sämre och de filmer jag sett fram emot har inte motsvarat förväntningarna. 


2014 hoppas jag ska innefatta följande:

* Hitta nya vänner. Eller överlag utvidga kontaktnätet med nya, intressanta, roliga människor.

* Förbättra min självbild och sluta att hata mig själv. Det finns nog ingen annan som hatar mig mer än vad jag gör själv.

* Hitta ett jobb. Ett riktigt jobb, inget jävla Fas3-skit eller "bara" praktik. 

* Göra något omvälvande. På riktigt! 

* Sluta snusa. Så mycket... En dosa borde kunna räcka åtminstone en och en halv dag utan att ta slut. Där har vi mitt lilla nyårslöfte i hälsans tecken.



Men slutligen. GOTT NYTT ÅR! Ta hand om er och festa lagom så inledningen på det nya året blir så bra som möjligt. Sköt om er.





 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se