Alla inlägg under mars 2013

Av roboguy - 31 mars 2013 15:19

Det går verkligen snabbt så fort det vankas någon större helg och påsken är inget undantag. Skärtorsdag försvann skärande snabbt, långfredagen som numera inte är speciellt lång försvann lika snabbt som skärtorsdagen och sedan har det rullat på och så är det plötsligt påskdagen och imorgon avslutning av alltsammans.


Jesus återuppstod på Påskdagen och därför firas det ordenligt i den kristna världen. Fyrtio dagar senare for han upp till himlen (vilket firas på Kristi himmelsfärds dag). Precis som det flesta andra kristna högtider har man valt tidpunkten för att det redan firades en högtid vid den tiden på året. Skillnaden mellan Påsken och Kristi himmelsfärds dag som följer Påskdagen gentemot andra högtider som kristendomen har lagt sina högtider ovanpå är att dessa bygger på måncyklerna och således infaller vid olika datum olika år. Någon egentlig årsdag av Kristi återuppståndelse kan man då alltså inte tala om."

http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A5skdagen



Har börjat bli lite ( eller rättare sagt, jävligt trött) på påskmust och nu är det faktiskt bra att det inte ska drickas någon must igen förrän vid jul och då är man förmodligen riktigt sugen och längtar efter musten. Men herren har i alla fall gett oss strålande fint väder under påsken, även om man nu ska klaga på något kan göra det över att det har blåst aningen för mycket ( och för kallt) vissa dagar. 


Ingen höjdare att Viasat ( vilken gång i ordningen kan man fråga sig?) som vanligt krånglar. Om det inte är bilden som störs av allehanda saker och gör det omöjligt att kunna sitta och avnjuta en film eller program så är det problem med själva boxen som inte vill starta och därmed gör att det inte blir något tevetittande alls. Gah... Viasat, för dig som bara vill titta på TV då och då och som inte vill att man ska kunna se något utan att det någon gång under tittandet ska bli störningar och skit på ljud och bild. Varsegod Viasat, en visserligen lång men sanningsenlig ny reklamslogan. Det ser med andra ord inte ljust ut för att kunna se matchen mellan Luleå och Färjestad, eller något annat på teven idag. Ibland undrar jag verkligen om vi inte blev förda bakom ljuset när det marksända fick ge vika för det digitala ( helvetet) med lockrop om att vi skulle få fler kanaler att titta på ( men därmed inte sagt att fler program och kanaler skulle borga för kvalité av något slag utan man kan konstatera såhär i efterhand att det mesta är rent ut sagt bara skit som vi lika gärna hade kunnat klara oss utan). Jag tror regeringen i maskopi med USA och en utomjordisk ras som vill fördumma mänskligheten och därmed se till att vi förblir lydiga undersåtar fixade så att vi som zombier matas med det ena fördummande programmet efter det andra. Bara vid tillfällen då skiten strular vaknar vi upp ur zombiesömnen och knyter näven!

 

 

 

För att ytterligare ställa till med ofog har Sverige nu övergått till sommartid ( klockan ställs alltså fram en timme i och med att vi ställer fram sommarmöblerna- när vi ställer tillbaka möblerna i garaget ska alltså klockan ställas tillbaka en timme, lätt som en plätt) och man kan ställa sig den enkla frågan- när fan ska vi ge upp det här helvetet? Är det nödvändigt? Nej. Kan vi inte göra som Ryssland och ta bort det omedelbums? 

Och än mer som saltar på ett havarerande humör- nytt snöoväder ska tydligen snart drabba oss. Eller oss och oss, det återstår väl att se hur det blir med det. Men kan inte vintern börja släppa taget om oss alla på allvar snart? Allra helst redan nu, tack och adjö med dig kung Bore...






 

ANNONS
Av roboguy - 23 mars 2013 02:17

Det är svårt att göra en krigsfilm som verkligen engagerar tittaren och som får hen att bry sig om huvudpersonerna, deras svårigheter och hur tufft och jävligt det är att befinna sig i stridens hetta och att ständigt leva med vetskapen om att varje dag kan bli din sista. Lyckade krigsfilmer lyckas förmedla sådana känslor och tankar och jag tänker kanske framför allt på Save private Ryan. Men man måste nog ta sig tid att även se "dåliga" krigsfilmer för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som gör en bra krigsfilm. Only the Brave brister på flera punkter, tyvärr- och den allvarligaste punkten är nog den att man inte lyckas få mig att känna något alls för varken personerna eller uppgiften som ska lösas. Såhär i efterhand vet jag knappt vad uppgiften går ut på men förstår så småningom att det handlar om att rädda amerikanska soldater som hamnat i ett knivigt läge men filmen lyckas inte besvara varför man ska bry sig eller varför man överhuvudtaget ska låta bli att snabbspola till slutet för att ta reda på hur det gick för de inblandade. 



OM DU INTE SETT FILMEN, LÄS INTE MER DÅ!





En annan punkt som den här filmen misslyckas fatalt med är krigsscenerna. Det är bara i den inledande striden som man överhuvudtaget får se några tyska soldater, sedan är det bara framryckande japanska/amerikanska soldater som visas i bild och det tyder framför allt på en sak- man har jävligt lite pengar för den här filmen. 

Apropå att skapa känslor för de inblandade och att man ska tycka om dem försöker Only the Brave, närmast desperat, att skapa sådana känslor genom att ganska konstant kasta in tillbakablickar- först när soldaterna rekryteras och precis har berättat för sina nära och kära att de ska ut i krig, och sedan saker som det känns inte har något alls med saken att göra- en soldat som leker kurragömma med sina barn(!), en vars flickvän/fru ( jag vet fan inte vad hon var till soldaten) vinner en skönhetstävling... Det här skapar inga som helst band och jag kunde knappt bry mig mindre, tyvärr. 


   



Och filmen har med den kanske slitnaste klyschan av dem alla i sådana här filmsammanhang- alla andra mannar gör precis allt för filmen hjälte, Jimmy. Uppoffringarna tar aldrig slut, men man förstår aldrig riktigt varför alla de andra männen är obrottsligt lojala gentemot Jimmy, så lojala att en av dem kastar sig över en granat för att skydda Jimmy, trots att det knappt ser ut som att Jimmy kommer att bli dödad av granaten då den ligger en bit ifrån honom(!). 


Nej Only the Brave var verkligen dålig och fick mig mest att titta på klockan och sucka över hur lite tid som hade gått, och enda anledningen till att jag såg klart den var för att de verkliga personer som detta trots allt bygger på förtjänade, på ett sätt, att jag i alla fall tittade klart på alltsammans för att få mig en bild av vilka uppoffringar andra har gjort för att jag ska leva i en värld som inte styrs av en diktator från Berlin. Men dessa hjältar förtjänar verkligen en betydligt bättre film än den här om sina livsöden och val...




 

ANNONS
Av roboguy - 20 mars 2013 23:26

Ibland är jag förundrad över att man inte tillåter förnuftet att segra, utan istället gör precis tvärtom och struntar i att lyssna på sig själv. Varför lyssnar vi inte mer på den förnuftiga delen av oss själva? Varför lyssnar vi inte lite mer på den där lilla, logiska rösten som säger åt oss vad som vore det bästa för oss just för tillfället? Alltför sällan får förnuftet segra, och det är nästan sorgligt på sätt och vis. 

Nej förnuftet borde tillåtas träda fram betydligt oftare och man borde dessutom lyssna till vad förnuftet säger ibland, eller snarare väldigt oftare än vad som är fallet, och därför blir det nog för mig att snart gå och sova och därmed lägga mig tidigare än vad jag har gjort-någonsin, hittills, i år. 





 

Av roboguy - 16 mars 2013 04:15

Vad är det som händer egentligen? På kort tid har jag sett två datoranimerade filmer som föll mig i smaken och den stora överraskningen är att Röjar-Ralf var oväntat bra och sevärd. Det hade jag inte trott från början utan mest inbillat mig att man måste vara insatt och kunnig om spelvärlden för att få ut någon som helst behållning från den här filmen men så var verkligen icke fallet. Röjar-Ralf var nästan oförskämt underhållande att titta på, ja rent av kanske den bästa datoranimerade film jag har sett efter första Toy Story och den danska Roland the barbarian! Men visst, visst fanns saker som jag inte tyckte om i den här filmen och visst har man ju hört ungefär samma story en gång förrut- personer som inte längre vill vara dem som de förväntas att vara och som ger sig ut på äventyr för att försöka hitta sig själv och komma underfund med vem man egentligen är. Det är inte direkt ett helt nytt ämne som filmen utforskar, men sättet man gör det på är förmodligen ganska nytt och djävulskt påhittigt och som sagt, väldigt underhållande och jag tror att de allra flesta har roligt under resans gång. 




LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.







Jag vet inte om det bara är jag, men jag hade i alla fall lite svårare med att tro på att dataspelfigurer kan vara levande när inte spelen används- till skillnad från Toy Story, där leksaker får liv så fort de blir ensamma, av någon anledning så hade jag inga problem med att "tro" på den saken. Men att de här figurerna lever och gör annat när spelandet inte är igång kittlade inte min fantasi lika omedelbart som den i Toy Story, kanske framför allt för att jag inte alls är intresserad eller insatt i spelandets kultur och vanor. En hel del skämt går förmodligen över mitt huvud, men även om man inte är ett fan av akardspel eller spel överhuvudtaget så tror jag ändå att man kan ha en stor behållning av att titta på den här filmen. Jag tyckte i alla fall att det var roligt att se te.x Sonic och skurken från Sonic och i den alldeles för uppenbara uppföljaren som givetvis kommer att komma vare sig man vill det eller inte så hoppas jag att fler klassiska spelfigurer får vara med. 

Jag kanske inbillar mig bara, men jag tror fan inte att John C. Reilly har haft det roligare på jobbet än när han stämplade in för att ge sin röst till Ralf. Det går nästan att känna av hur entusiastisk han har varit inför uppgiften och att han har haft det hur roligt som helst under inspelningen. Sådant smittar verkligen av sig. Jag har avskytt karln i andra komiska sammanhang, men måste krypa till korset och erkänna att vad fan, karln kan faktiskt agera när han vill vilket han inte minst har visat i We need to talk about Kevin och Walk Hard: The Dewey Cox Story. 

Lite roligt var det också att konstatera såhär efteråt genom imdb.com at Ed O´Neill också har varit med i den här filmen med sin röst, den gamle underbare Al Bundy himself!


         




Ännu ett plus, eller kanske två, är att tjejerna har riktigt bra roller i den här filmen och att båda karaktärerna är ganska "okvinnliga" i jämförelse med hur de vanligtvis brukar vara i sådana här sammanhang. 


Men ett litet minus blir det för att det inte fanns med sådana karaktärer som har en chans att bli oförglömliga i min anteckningsbok... Visst finns det sköna karaktärer, men ingen av dem når upp till Woody och Buzz nivå från Toy Story eller så är det som så att jag värderar Toy Story högre eftersom den var en del av min uppväxt medan Röjar-Ralf helt klart är för en ny generation. Jag har i alla fall lite svårt för att riktigt falla för karaktärerna här, men det är nog framför allt för att jag inte är målgruppen för det här längre ( och ärligt talat, jag borde sluta se sådana här filmer nu). 


Med allt detta sagt så är Wreck-it Ralph en fjäder i hatten för Disney och nu kanske de äntligen på allvar kan börja ta upp kampen gentemot Dreamworks och Pixlar! Vad som återstår är bara ytterligare lite putsande och se till att få till riktigt bra bikaraktärer så har de detta i hamn, samt återupprätta lite av den där gamla hederliga "Disneykänslan". 




 

Av roboguy - 15 mars 2013 17:34

Så, då har man äntligen sett den här ( kan man konstatera såhär i efterhand) ganska överhypade superhjältefilmen där alla hjältar som under de senaste åren har fått spänna musklerna, tuttarna, lårbenen och klämt sig in i supertighta latexkostymer samlas och ska bilda ett superteam som ska bekämpa ondskan. Och den överväldigande känslan är att man efter att ha käkat i sig de tidigare superhjältefilmerna och känner sig mätt ska proppa i en en hamurgare de luxe som inte riktigt vill gå ned på grund av att man redan har käkat flera mindre burgare. Kanske ingen bra liknelse, men jag vill mest säga att åtminstone jag är jävligt mätt och trött på alla dessa superhjältar som infekterar filmvärlden. 





LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.






The Avengers var tråkigare än vad jag hade föreställt mig att den skulle vara. Visst, en viss transportsträcka i början förstår jag att man behöver, men ihopsamlandet av alla hjältar var riktigt tråkigt och då filmens hot känns ganska trist så falerar en hel del redan från början. Att det sedan ska explodera och slåss som tusan i filmens slutskede är ju inte heller direkt oväntat, men oj vad man tar i så att superhjältetrikåerna nästan spricker. Och filmens final känns som att man har tittat avundsjukt på Transformers 3, och mest av allt förväntar man sig nästan att jättelika robotar ska komma ned från skyn och börja slåss mot det utomjordiska hotet. Usch nej, lite mer småskaligt hade jag tyckt varit bättre men det hade knappast godkänts av smartphonepubliken som den här filmen framför allt riktar sig till. 


       



Men det vore väl otroligt om jag inte hittade något som var bra i en film som har en speltid på lite över två timmar? Robert Downey Jr. är som vanligt hur bra som helst som Iron Man men tyvärr tycker jag inte att han fick några riktigt roliga replikskiften i den här filmen. Jag uppskattade också att man tog upp svårigheterna med att få alla hjältar att samarbeta, att de är olika personligheter och att det inte är helt lätt att få dem att samsas. Men det som tillsist får de här personerna att bilda supergruppen var minst sagt löjligt- en bikaraktär som med sina sista andetag säger att hans död får superhjältarna att samarbeta... Jösses. 

Hulken i den här filmen har ju fått god kritik, och till viss del förstår jag varför, men vad jag inte gillade med den här versionen av den gröna arga snubben var att han snackade... Lite för mycket publikfrieri till smartphonetittarna, Hulken ska inte kunna snacka anses jag i alla fall. 

Scarlett Johansson behöver definitivt en egen film för att här är hon inte till mycket hjälp och hennes bakgrundshistoria avhandlas tämligen snabbt och inte så ingående. Vi förstår att hon har gjort saker i det förflutna som hon inte är direkt nöjd med, men när Loke refererar till sådant satt jag mest och funderade över vad han pratade om. Black Widdow hade kunnat strykas från det här gänget, för hon får alldeles för lite utrymme ( och, känns det som, Scarlett finns mest med för att det ju "måste" finnas med en kvinna i gruppen). 


Men i överlag, The Avengers var betydligt tråkigare än vad jag hade trott att den skulle vara. 




 

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ROBOGUY med Blogkeen
Följ ROBOGUY med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se