Alla inlägg under januari 2014

Av roboguy - 13 januari 2014 22:03

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt roligt, och de andra i rummet bryr sig liksom inte om att man finns där. När jag efter morgonträffen drar vidare på städ antar jag att de andra är mycket glada över att ha sluppit ha med sig mig ytterligare en dag.


Det känns ofta att trots att jag vill motsatsen, ha taggar inåt, så pekar ändå taggarna utåt och gör att ingen riktigt vill vara med mig eller knappt ens prata med mig. Något gör jag ju uppenbarligen fel, och jag har gått in i ett mönster som påminner starkt om det jag hade för fem, sex år sedan. Jag vill inte tillbaka till det där stadiet, trodde jag hade lyckats lämna det bakom mig men med nedåtgående självförtroende kommer det som ett brev på posten, att man börjar avsky sig själv och att man inte anser sig själv vara riktigt lika mycket värd som andra. Och det blir ofrånkomligt att taggarna börjar peka rakt ut igen trots att man inte vill att det ska vara så! 


Eller är det mest det att jag fortfarande är bitter över att det inte blev något mer efter jobbet förra sommaren? Jag trivdes som fisken i vattnet i det gänget, till skillnad från hur jag trivs med det nya gänget, och man kände sig mycket mer välkommen och en del av gemenskapen. Det enda positiva som jag kan se just nu är att jag samlar på mig ytterligare lite mer erfarenhet av att vara lokalvårdare, något som kan komma väl till pass inför årets sommar och sommarjobbssökningar. Men det hade ju samtidigt varit roligt om man trivdes och kände sig välkommen. Och de där ovälkommna taggarna, de måste jag se till att göra något utav så snart som möjligt. 






 

Av roboguy - 4 januari 2014 03:03

En film som jag har tänkt att se om många, många, många gånger men som inte blivit av men som äntligen blev gjort och det kanske var till nackdel för filmen på grund av att man numera inte bara gapar och sväljer filmen som mat på en sked från sin moder, utan det finns nackdelar med den här filmen. Men ett som fortfarande är säkert är att Mel Gibson, oberoende av senare tids skandaler och uttalanden, ger kraft åt frihetskämpen. Det är dessutom förbannat skickligt gjort med de gigantiska stridsscenerna ( filmen var betydligt våldsammare än vad jag mindes den som) och det känns härligt befriande på något sätt att veta att här är det inte någon CGI-porr som skapar statister och stridsmassorna utan det är hederligt, gott filmhantverk med allt vad det betyder. Så ingenting i filmen är gjort med hjälp av datorer, något som delvis har dödat mycket av känslan man får från gamla filmer samtidigt som det förstås har hjälpt till en hel del att återskapa historiska byggnader och liknande. 


Men sedan har vi ju en historia vid sidan om de fina stiderna också och där brister det tämligen uppenbart för regissör Mel Gibson. Historien om den inhämtade franska kvinnan som blir mer eller mindre tungen att gifta sig med arvingen till den engelska tronen slarvas bort väldigt mycket, och jag får det inte till att bli riktigt trovärdigt när samma kvinna sedan blir mer betuttad i frihetskämparen Wallace. Det känns alldeles för billigt och dessutom undkommer de tappra kämparna många fällor alldeles för billigt och enkelt genom att den här kvinnan förser dem med värdefull information. 

Jag tycker också att man gör englands konung alldeles för diaboliskt så det är uppenbart vilka man som tittare ska sitta och heja på. Hade England inga andra ambitioner än att ha Skottland som lydig koloni för att visa för fransmännen att England är great? 

Slutet slarvas också bort en aning. Genom hela filmen får man ju följa skottarnas kamp för ett eget land, men hela filmen avslutas med enbart orden "och de vann sin frihet". Jag hade velat få veta lite mer om hur det till sist gick till. Men efter alla slagsmålsscener och strider fanns väl helt enkelt inte tid över för ett bättre slut. 


             



Men bortser man från uppenbara brister och ser till enbart hantverket och de stora, härliga stidsscenerna så har man egentligen aldrig tråkigt trots att filmen har en speltid på över två timmar. Och musiken var en detalj jag lade märke till, som jag hade missat förra gången för hundra år sedan när jag såg filmen sist. Medryckande musik, episk och samtidigt används den på ett bra sätt när det blir stidigheter. 


Och framför allt älskade jag sekvensen där Wallace går till sin första attack mot engelskmännen som mördar hans hustru. Blicken från Wallace och hur hela sekvensen är utformad fångar på ett ögonblick vad som driver fortsättningen av historien. Det är bara tråkigt att vi numera har blivit förslappade bakom datorskärmar och tangentbord och att det inte gryr missnöje mer idag! Ockupationsmakten Sverige har börjat roffa åt sig mer och mer av samernas land. Norrbotten lämnas med brödsmulor från regeringen trots att vi ger lallarna i huvudstaden hur mycket som helst, men inte ens ett klargörande om Norrbottniabanan får vi som tack för allt. Sverige har historiskt sett varit ett land som sett en hel del uppror mot överheten, i skolböckerna får vi bland annat läsa om dalaupproret och till och med vår första riktiga kung kom till makten genom strid och uppror. De besuttna i kungliga hufvudstaden ska kanske inte alltid tro att de sitter så säkra på sina guldsmidda tronar. 


Nåväl Braveheart funkar definitivt att se om lite då och då när andan faller in, men är långt ifrån det mästerverk som världen och Oscarsakademin tyckte 1995. Men ett liknande öde väntas förmodligen ett flertal av våra moderna klassiker och storvinnare på Oscarsgalor, så egentligen är det precis som vanligt att tidens gång allena råder och förändrar vårat tyckande och gillande. 





 

Av roboguy - 2 januari 2014 01:24

I och med att det knappt fanns något filmalternativ på dumburken under gårdagskvällen som var något att se, så blev det att se om den allra första filmen i Johan Falk-serien. Och oj vilka "nya ögon" jag hade på alltsammans i och med att jag tycker så mycket om de sista filmerna! Däremot blir nästan alltid första filmen oavsett filmserie lite trist i och med att Johan Falk måste lära sig hur GSI arbetar och hur allt fungerar även om det inte finns med så mycket av det elementet i och med att Falk är en sådan erfaren polis. Och viktigt att komma ihåg i sammanhanget, det här är ju faktiskt den direkta fortsättningen till Den tredje vågen plus några år framåt. Tyvärr har jag fortfarande svårt för de här filmerna som inledde alltsammans. Falk känns inte som Falk, och det vänder sig fortfarande i magen att han ska ingå i en grupp och samtidigt vara just Falk- om man ska följa logiken från de andra filmerna så ska Falk vara svår att samarbeta med och helst vilja göra allt på egen hand och strunta i vad lagen säger, men så är inte fallet i de här tidigare Falk-filmerna. 


 


Men om man försöker bortse från dåligt skådespel från en hel drös bifigurer så är starten i alla fall ganska bra, även om man dröjer lite för länge med att få en klar bild av Frank Wagner. Nu med hela bilden av det kommande händelseförloppet någorlunda färskt i minnet så tycker jag inte riktigt att man lyckas så bra i uppstartningsfasen. Men däremot blir jag glad över att konstatera att man hela tiden hade en plan med alltsammans, en plan som jag helt och hållet missade första gången jag såg den här omgången Falk-filmer. På så vis har man faktiskt gjort det ganska bra och jag får ta tillbaka det jag skrev tidigare om att det här är massproducerade filmer, ty Wallander är desto mer snabbproducerade skitfilmer än vad Johan Falk i slutändan visade sig vara. 


Däremot vidhåller jag fortfarande envisare än en bergsget att första Falk-filmen är den tråkigaste i serien ( om jag minns rätt nu) och de kommande filmerna blev inte så mycket bättre men fördjupade i alla fall Franks historia och realtion till Falk för att man därefter kunde fullkomligt briljera i de sista filmerna!




 

Skapa flashcards