Man kan inte säga mycket gott om Steven Seagal, och det kan man inte heller göra med hans insats i Driven to kill ( skulle inte alla Seagals filmer kunna heta något liknande för de har ju i princip samma handling?). Här är Seagal så trött och verkar vara så gammal att allt går på rutin. Han är dessutom författare här, men naturligtvis så har han ett mystisk förflutet och i den här gången har han tidigare varit rysk gangster. 

Bondfilmerna har sin givna mall ( även om den kanske inte längre är så given i och med Daniel Craigs intåg som Bond) och man kan även säga att Seagals filmer har en mall:

1. Seagal lever lugnt och fridfullt med antingen en familj eller ensam.

2. Någon ringer/besöker eller kontaktar Seagal och något har inträffat som kräver att han reser någonstans eller stannar kvar i USA.

3. Seagal träffar en gammal bekant och de pratar lite om den gamla goda tiden. I Driven to kill så verkar det som att Seagal har suttit i Gulag, men hur troligt är det egentligen?;)

4. Första kraftmätningen för Seagal brukar uppkomma väldigt tidigt i filmen- så att vi tittare ska veta vilken tuff jävel han är. När slagsmålet är avklarat så avgår naturligtvis Seagal med vinsten.

5. Huvudskurken presenterar sig- antingen via hantlangare eller så träffar Seagal huvudskurken öga mot öga.

6. Några dumma poliser lägger sig i handlingen- men de är bara i vägen. Poliserna uträttar ingenting av värde men oftast brukar Seagal bli misstänkt av ena eller andra anledningen för något. 

7. Seagal konfronterar skurkarna. Det brukar aldrig vara något problem- till synes utan anledning så dyker skurkarna upp överallt för att spöa skiten ur Seagal. Något detektivarbete brukar det aldrig vara frågan om. I Driven to kill så ställer sig Seagal helt enkelt utanför ett hyreshus och börjar skjuta för att locka fram "ohyran".

8. Med hjälp av informationen som Seagal har fått från den förra punkten så tar han sig vidare i sin jakt efter huvudskurken.

9. Slagsmål, slagsmål och ännu mer slagsmål. Dags för huvudkonfrontationen- Seagal som vanligt obesegrad hela tiden och spänningen är lika med noll.

10. Slutet gott, allting gott. Seagal har klarat alltsammans igen och återvänder dit han befann sig i början av filmen. Allt är fridfullt.

Ja, ungefär så kan man sammanfatta nästan varenda film som Seagal har gjort under de senaste tio åren. Den enda förändringen är Seagal själv, han blir bara stelare och stelare. I Driven to kill verkar det vara alldeles för jobbigt för honom att prata till och  med, för han viskar fram de flesta repliker ( som tur är så finns det inte så många repliker i den här filmen ). 

Det enda intressanta med den här filmen är för den som vill lära sig hur man gör en actionfilm som istället för att verka modern tar fem steg tillbaka i actionfilmens utveckling. Driven to kill kunde lika gärna ha varit gjord under sextiotalet som under 2000-talet. Jag tycker nästan lite synd om regissörerna som får jobba med Seagal. Antingen måste den regissören vara någon ny som inte har fått göra så mycket filmer ännu eller så är det någon avdankad regissör som skriver manuset medan han sitter på någon fest, för någon vidare ansträngning behöver de inte lägga ned. Vem är det ändå som ser filmerna? Om det inte stod Steven Seagal på dvd-omslaget skulle de här filmerna passera helt obemärkt och kanske dyka upp till reapris på närmaste bensinmack- och inte ens då skulle förmodligen speciellt många köpa filmen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...