Huvudpersonen, Billy Wile, är en ganska vanlig man som jobbar som bartender och som lever ett tillbakadraget liv. Hustrun Barbara Mandel ligger på ett sjukhus, är okontaktbar med verkligheten och lever sig in i sina älskade Dickens-romaner och yppar då och då ord och fraser som kommer från någon av Dickens romaner. En ganska gemytlig man, denne Billy, men ett problem finns- han har nämligen dödat sin mor och far när han var fjorton år! Varför, och av vilken anledning, ska inte avslöjas här. Och medan Billy lever sitt ordinära liv så börjar någon att leka en djävulsk lek med honom, en lek som går ut på att han bestämmer över liv och död. Vansinne, kort och gott!

Jag har alltid tyckt om Dean Koontz, även om jag alltid har sett honom ett pinnhål längre ned jämfört med Stephen King. Där King är en briljant personberättare som målar upp levande karaktärer så satsar Koontz mer på äckel och monster och lite mer "rak-på-action", kort och gott. Men karaktären Billy Wile känns inte alls speciellt levande, även om han har ett mystiskt förflutet som får läsaren att fråga sig vem denne Billy egentligen är. " Än en gång levererar Koontz en förstklassig thriller full av välutvecklade personporträtt och skräckfyllda scener" skriver Chicago tribune på bokens baksida, och jag instämmer till 50 procent. Vansinne är spännande, men den har inte vad jag kan se något vidare "välutvecklade personporträtt" eller särskilt skräckfyllda scener, även om jag tror att en del av sakerna som förekommer i boken skulle göra sig alldeles utmärkt på film istället för i skriven text. Jag tänker framför allt på vilket innehåll mördaren har i glasburkar;P

Mördaren ja... Jag förstod mig aldrig på "monstret" men det var underhållande medan monstret lekte en djävulsk katt-och-råtta-lek med huvudpersonen, men när väl sanningen kom fram i ljuset så förstod jag inte riktigt motivet till monstrets agerande, och då föll en stor del av tjusningen med Vansinne... Kanske var jag lite ouppmärksam under slutskedet av läsningen? 

Men jag tycker om de citat som Dean Koontz kastar in i berättelsen och som dyker upp lite här och var. En av favoriterna var följande: " I den morderna världen, och än mer i den postmoderna, och ännu mer i den post-postmoderna, hade mycket av våldet blivit opersonligt. Terrorister, gatugäng, ensamma sociopater, sociopater i grupper, hängivna en utopisk vision att döda människor de inte kände, och egentligen inte hade något emot, enbart i syfte att få uppmärksamhet, göra sin röst hörd, skrämmas eller enbart för skojs skull". ( s. 95). I det här tycker jag Koontz säger en hel del om den värld som vi lever i just nu, och han har en poäng i det också. 

Nåväl, för att säga som det är rakt på sak- Vansinne var underhållande, lättläst och hade sina givna stunder men det är ingen bok som man kommer att minnas någon längre tid efter att man har läst ut den, och den kommer vara lika lättglömd som en b-skräckis som man tittade på under en tråkig bakissöndag. Så letar man efter underhållning för stunden så ska man definitivt läsa Vansinne! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...