Jaha, vad ska man säga? Jag hade sett fram emot Stake Land en aning i alla fall, den såg ganska lovande ut i trailern men nu när man har sett filmen så... ja, vad var egentligen nytt? Ingenting, skulle jag säga i alla fall. Det känns väldigt mycket som att man har sett allt redan, och Stake Land bryter knappast ny mark. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Men trots att det saknas nytänkande i den här filmen fanns det åtminstone lite att tycka om. Framför allt gillade jag huvudpersonen, bara nämnd som Mister, som är en sådan där typisk cooling som får jobbet gjort och som har en kvinna i varje by eller stad som de passerar igenom. En loneroader, ensamvarg, som tvingas att ta hand om en yngre kille, omnämnd som Martin. Jag är inte helt säker på att jag tycker om att ensamvargen måste ta hand om en ung kille, men visst relationen dem emellan är bra, men den är inte sådär jättebra och jag tycker man kunde ha struntat i Martin och istället koncentrerat sig på Mister istället. 

De andra karaktärerna som dyker upp under filmens gång har jag inte så mycket att säga om, ingen av dem fastnar i mitt minne direkt och de var ganska tråkiga dessutom. Det enda som var lite dåligt var väl kvinnan som är gravid, det var bara "typiskt"... Kärnfamiljen återupprättad igen, ungefär- Mister, Martin och kvinnan! 

Bortsett från lite humor såsom att Martin iklär sig basebollsutrustning som skydd medan han tränas och en "zombietomte" så finns klassiska ingredienser som religiösa fanatiker som ser de levande döda som ett straff från Gud. Ja, har man sett det en eller två gånger tidigare eller?! Gammal skåpmat, och det känns väldigt mycket återanvänt, det här. 

Slutet var också sådär "klassiskt" i och med att man inte riktigt får veta vad som händer utan att man får gissa sig till hur det går men jag antar att sådana öppna slut är bra om det eventuellt skulle börja snackas om en uppföljare.

Nej om man ska ha något stort utbyte av Stake Land så ska det vara för den som inte har sett så många domedagsfilmer eller zombiefilmer överlag, och som börjar se på den här genren med den här filmen. Vi "veteraner" har sett det här förr och efteråt blir det inte mycket mer än en axelryckning och ett "jaså" innan man har förpassat filmen till glömskan.

 

W0aska

2 augusti 2011 04:43

Jag gillar "The most dangerous thing is to be alive" men med tanke på att det är(?) en zombiefilm så förstörs det. :( Din beskrivning av Mister lätt rätt najs men sedan verkade bara hela filmen kass. :O

http://quarflam.blogg.se

roboguy

2 augusti 2011 14:44

Jag gillar också den taglinen, men tyvärr var inte resten av filmen lika bra som den;P Haha det är en zombiefilm, men de kunde lika gärna vara vampyrer för de uppträder verkligen inte som zombies och de har huggtänder, så jag skulle säga att de är vampyrer. Men jag tycker du ska strunta i den här filmen, för den var ingen höjdare och Mister är inte så intressant att han uppväger hela filmen. Du har säkert bättre filmer att kolla på istället;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...