Jag gillade den här filmen och jag tror även att om formatet som används för dokusåpan skulle få användas på riktigt så skulle den såpan slå all time high, och förmodligen få fler tittare än vad samtliga dokusåpor har fått genom åren. Men nu när den här en gång så nyskapande genren har svalnat och är ungefär lika intressant som att få läsa i skvallerpressen att Kronprinsessan matar sin nyfödda dotter med välling, så känns det inte så up to date anno 2012 med ännu en skräckis som utspelar sig inom ramarna för dokusåpan. Jag skulle också säga att antingen har svenska serien Den sista dokusåpan och den här filmen sneglat på varandra, kanske rentav finansierat varandra om jag låter min konspiratoriska ådra blomma ut helt och hållet, för en del av karaktärerna är ganska lika varandra... Mysko mysko. Ingrigen tätnar, men det gör tyvärr inte den här filmen mer underhållande. Helt okej är den, men slutet. Ja, herregud slutet, det är närapå så nära kalkon man överhuvudtaget kan komma. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Min favorit i The Task är utan tvekan "gayen", även om jag ska klaga lite så är det på gränsen till kliché hur karaktären spelas. För övrigt gäller det för alla inblandade, de är farligt nära att göra parodier av sina karaktärer och därför känns det i inledningen som att det här är en parodi på skräckfilm snarare än en skräckis. Persongalleriet är knappast något som är värt att bevara för framtida generationer och har ingenting att göra på ett museum över hur skräck anno 2000-talet var, för här har vi den tuffa snubben, den supersmarta tjejen som aldrig riktigt bevisar att hon är lika smart som Einstein och Hawkins tillsammans, blondinen ( det räcker med att säga blondinen och då vet man genast vad som menas i skräcksammanhang). Nog för att man senare förstår att det här är på "allvar", men att det är gjort med lite mer komisk touche vägrar släppa. Skådespelarna är för övrigt okej men inte mer, man står ut med de här figurerna men man skulle inte orka med att ta en öl med dem efteråt. 

Jag begriper inte heller varför filmen är så sparsmakad från blod och splatter... The Task är som gjord att vara en film som ska innehålla en hel del blodskvätt, och det är väl det jag framför allt sitter och hoppas på skall komma ju längre filmen pågår, men icke. Man blir besviken, samtidigt som man ändå inte kan låta bli att undra över vad alltsammans egentligen kommer att handla om.

Men som sagt, slutet sänker den här filmen på samma sätt som isberget sänkte Titanic. Jag som ändå hade mest positiva saker att säga om den här, men nu i efterhand så sitter jag mest och skrattar åt det usla slutet och kommer väl att minnas det allra bäst och därmed kommer jag inte att säga att The Task är sevärd, utan se den fram tills ungefär tio minuter innan slutet och gör er själva en tjänst och stäng av och fundera ut ett eget slut istället. Tro mig, det slut du kommer på kan omöjligt vara sämre än det som man faktiskt får i filmen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...