Direktlänk till inlägg 13 juni 2012

Martha Marcy May Marlene

Av roboguy - 13 juni 2012 22:35

Fruktansvärt bra... skulle jag vilja säga att den här filmen är men tyvärr, det här är ju inte riktigt en sådan film som jag uppskattar. Det går lite för segt hela tiden, jag blir inte indragen som av häxkrafter i historien och hur gärna jag än vill säga det så tycker jag inte att Elizabeth Olsen är bra i huvudrollen även om hon är utan större konkurrans klart mer intressant än de andra två syrrorna som verkligen inte medverkar i filmer som jag ser. Men okej då, det skadade verkligen inte att se den här filmen och stundtals är den faktiskt riktigt intressant även om den aldrig griper tag i mig och skakar om mig likt en kall pucko. 





LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.





Men det verkar onekligen som att 2012 delvis är Elizabeth Olsens år, för efter en snabb titt på imdb.com ser jag att hon medverkar i inte mindre än två filmer samt att även 2013 ser hyggligt fulltecknat ut för henne. Och varför inte, liksom? I den här filmen var hon bra, men jag kan inte säga att hon var outstanding, det vore ju att frångå mina principer och för att förtjäna ett sådant omdöme från min sida så ska man göra något riktigt extraordinärt och det räcker inte med att helt enkelt spela "krånglig" och titta mysko på människor samtidigt som man verkar vara normal men egentligen är på gränsen till ett sammanbrott. 

Sedan så börjar Martha Marcy May Marlene lite "mitt i allt", men man får reda på lite mer om själva sekten och dess gruppmedlemmar genom tillbakablickar men jag tycker inte riktigt att de har så mycket att säga. Visst, man förstår ju varför Marcy drar därifrån, men man undrar ännu mer varför hon alls drogs in i den där gruppen ( okej, hon har en död mamma, en syrra som verkar vara väldigt bestämmande osv osv). 



 



En karaktär som stjäl varje scen han medverkar i är dock Patrick, spelad av John Hawkes! Jag tycker att han påminner om någon annan skådis ( Sean Penn i hans yngre dagar) och det finns något magnetiskt hos honom och i karaktären Patrick som gör att man nästan omedvetet får en jävla respekt för honom och att man gör bäst i att lyssna på det han säger. Den här karaktären hade jag gärna velat veta betydligt mer om, och gärna lite mer information om den sekt som han uppenbarligen är ledare för.


Allt sammantaget, så var den här okej, den är långsam och den lyckades inte trollbinda mig, men den gör inte ont att se på och lite intresserad blir man trots allt. Innan jag såg den fick jag också höra att antingen gillar man slutet eller så gör man det inte, och jag tror jag tillhör dem som gillar slutet- det var öppet, men inte så öppet som jag trodde att det skulle vara utan jag tyckte att slutet passade ihop med filmen i övrigt.






    

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av roboguy - 27 augusti 2015 11:56


  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Av roboguy - 25 mars 2014 21:57


Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Av roboguy - 18 mars 2014 22:07

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Av roboguy - 17 februari 2014 22:05


Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Av roboguy - 13 januari 2014 22:03


Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se