När man precis hade börjat ge upp hoppet om att man ska få se en skräckfilm som man åtminstone kan vara lite nöjd med efteråt på den här sidan av 2000-talet så dyker sådana här upp som med ganska enkla medel återger mig hoppet om att det finns kompetenta filmmakare därute någonstans som faktiskt vet hur man snickrar samman en skräckis. Nu påstår jag inte att The Pact är ett mästerverk, men låt så vara men man kommer faktiskt långt med en intressant story och att inte ösa på med blod, splatter och cgi-effekter. Faktiskt!

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Sedan märks det ibland att regissören Nicholas McCarthy har ett hyggligt tomt CV-konto för en del saker får i alla fall inte jag ihop. Om man börjar med filmens titel, The pact- ja vilken "pakt" är det som gäller egentligen? Vem/vilka är det som har en pakt?

Slutet får jag inte heller riktigt ihop. Vad händer med syrran? Vad händer med kompisen till huvudpersonen Annie? Låt gå att jag förstår vad som händer med dem, men jag begriper inte riktigt varför "det" händer med dem. Varför har ingen av de inblandade blivit drabbade förrän nu? Och så alldeles i slutet, med ögat i titthålet i väggen... Det var verkligen inte alls nödvändigt. Det signalerar bara att en uppföljare kan vänta runt hörnet, och att Annie inte lyckades åstadkomma något alls när man i några scener tidigare ser hur "anden" lämnar huset vilket jag tycker var ett betydligt bättre slut.

Caity Lotz som spelar Annie var ju bara löjligt snygg...

Sedan så använder man kanske välkända grepp inom skräckfilm som närapå blir riktigt klichéfyllt- krusifix som plötsligt faller ned från väggen, en dörr som ena sekunden var stängd för att i nästa vara öppen, knarrande golv osv. Det är inte irriterande men man blir ibland lite trött på att se det och undrar lite sådär för sig själv om det verkligen inte finns något nytt man kan göra på den här fronten?

Ett litet extra plus ska The Pact ha för sitt användande av kameran. Ibland är det bara kameran som man får följa med, och ibland har man ansträngt sig lite extra för att ha en något ny vinkel som i alla fall kändes lite uppfriskande.

Ett minus är ju, gore-älskare som man ändå är trots allt, att det är väldigt sparsmakat med blod och våld. Tyvärr. Ibland kommer det några enstaka scener, men tyvärr har man väldigt bråttom att snabbt byta scen så fort det blir lite blod på bild och det gör att man får känslan av att den här skräckisen ska kunna ses av "hela familjen en småruggig söndagskväll". Och sådant tycker inte jag om...

Men samtidigt vill jag ändå poängtera igen att det är själva berättelsen som håller min nyfikenhet på helskärpa filmen igenom, jag vill helt enkelt veta vad fan det är som försiggår och vad alltsammans handlar om även om man tyvärr inte riktigt lyckas knyta ihop alla trådar i slutet. Men spännande för stunden var det i alla fall om än inte något utöver det vanliga. Det kommer att dröja ett bra tag innan jag får lust att se om The Pact igen, för när man väl vet hur alltsammans låg till så finns det inte direkt några "häftiga" scener som man vill se om igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...