Jag hade inga höga förväntningar alls på den här filmen och har i efterhand svårt att förklara varför jag valde att se den överhuvudtaget men jag antar att det mest beror på att jag helt enkelt inte hade någon lust att titta på någon av de mer intessanta filmerna som jag vet att jag borde titta på, men som inte blir av och jag kände att jag inte orkade engagera mig speciellt mycket i någon film den här kvällen. Så, Palo Alto har legat och väntat länge på att ses och nu fick det bli av. Till min förvåning var filmen ingen vanlig tonårskomedi av det slag att det enbart handlar om att huvudpersonerna ska få ligga med en tjej till varje pris, och lagom innan eftertexterna rullar igång har de hittat en tjej utan den här hade faktiskt lite vettigt att komma med även om man misslyckas kapitalt med att knyta ihop säcken i slutet. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

En av de intressantare historierna som rullas upp ( det pågår flera hela tiden och ingen av dem är av speciellt stort intresse egentligen), och den handlar om en av killarna som är ganska förjävlig mot sin "flickvän" och det slutar med att han åker omkring i en bil tillsammans med tjejens mormor och får lära sig ett och annat om kärlek och livet i stort. En liten fin historia, egentligen, men som slarvas bort halvvägs och som inte riktigt får någon riktigt bra avslutning sen. Synd...

En annan historia som i alla fall är uthärdlig är den mellan Nolan och Jamie. Jamie är dessvärre lite för mycket sockersöt precis hela tiden, en sådan där härligt småcrazy tjej som hela tiden låter munnen gå medan den mer blyge Nolan så småningom öppnar sig alltmer och man behöver inte direkt vara Einstein för att räkna ut hur det kommer att sluta för de här två karaktärerna.

Trist är det i början av filmen att alla killar i princip säger att tjejerna är horor och slynor och ännu värre saker. Det gör att man snabbt tycker ganska illa om de här grabbarna, och jag vill mena att de faktiskt inte är mycket bättre själva, så de är små pojkslynor minst sagt.

Sedan undrar jag lite över hur man egentligen bar sig åt att få med Tom Arnold, som man väl ändå får säga är/var en ganska stor stjärna en gång i tiden? Hur kunde han gå med på att medverka i Palo Alto, dessutom i en riktigt tråkig roll som en snubbe som kör omkring i en skolbuss för att undvika frugan en stund innan han kan komma hemkrypande för lite makeup sex? 

Och sist, men inte minst, så undrar jag vad meningen med hela filmen var? Det är ju något fel när en film kallar sig för komedi men den enda halvroliga scenen som finns med är den där Jamie och Norman skrämmer upp varandra i ett övergivet hus om att den gamla damen som tidigare bodde där spökar och så dyker den där "mormor"-tanten upp... Enda genuint roliga scenen i hela filmen! Nåja ett varningens finger här alltså, den som förväntar sig en komedi har ingenting att hämta här utan det här är definitvt mer drama än vad det är komik. Och i övrigt tror jag inte att det finns någon anledning alls till att man ska rekommendera någon att se den här... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...