Enligt en ny forskningsstudie har det visat sig att cigarettfimpar används av småfåglar när de bygger sina bo, eftersom giftet i ciggstumparna håller borta kvalster och annan otrevlig ohyra som fåglarna inte vill ha. Så med andra ord så finns det någon nytta med att röka och att kasta sina cigarettfimpar lite här och var, gärna där det finns gott om småfåglar, så de kan se till att säkerställa säkerheten i sina bo! 

Men jag tror det vore betydligt bättre om småfåglarna i avsaknad av ciggfimpar istället använde sig av giftiga växtfibrer istället...

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/cigarettfimpar-bra-byggmaterial-for-smafaglar

Jag brukar vanligtvis inte se sådana här filmer som mest går ut på att visa upp slagsmål och fighter, men ibland kan man ju göra ett undantag och se filmer som man inte tittar på annars ( som före jul när jag såg två svenska filmer) men Blood and bone överraskar en aning då den har med en tuff jävel som huvudperson. Kanske inte en film som man ser annat än när man inte har något annat att se på, men väl värd en titt var den faktiskt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Michael Jai White är hur jäkla cool som helst i huvudrollen och det intrycket etableras redan i inledningen av filmen när han fullkomligt spöar skiten ur några andra fångar på fängelset och säger därefter att man inte jävlas med Bone. För jävlas med den här snubben är en riktigt dålig idé. Jag gillar verkligen den här snubben, han inger förtroende och han är awesome helt kort och gott men samtidigt- det blir en aning tråkigt att se honom besegra snubbe efter snubbe och det blir aldrig direkt spännande för Bone är i stort sett oövervinnerlig. 

Tack och lov så har man med en sidohandling mitt i alla slagsmål som gör att man får någon slags paus från slagsmålen för det tenderar att bli tämligen tjatigt för oss som inte direkt vill se slagsmål efter slagsmål. 

Lite för länge dröjer man dock med förklaringen till varför Bone gör det han gör, jag hade velat ha motiven klara för mig betydligt tidigare så kanske jag hade engagerat mig mer i Bones kamp. När förklaringen väl kommer så känns det inte lika angeläget att bry sig eftersom tja... Bone fixar det, ju. Han är ju ostoppbar. Och slutet är en aning för sentimentalt, även om det visar upp att det fortfarande finns goda människor i världen även om de verkar vara hårdare än sten.