Medan jag inväntar nästa bok i den här serien så passade jag på och läste en av de tidigare böckerna som jag inte hade läst. Kall som graven påminner en del om den senaste, Bad boy. Peter Robinsons böcker är väldigt brittiska och i vanlig ordning så dricker karaktärerna väldigt mycket te hela tiden. Det skapar ofta en trevlig känsla. 

I de tidigare böckerna hade överkommissarie Alan Banks inte lika många problem- problemen börjar staplas på varandra men Banks är inte lika deprimerad som han är i de senaste romanerna. Visserligen har han en hel del att vara bekymrad över då han är påväg att skiljas med sin hustru samtidigt som han har en kärleksrelation med sin kollega, Annie Cabbot. 

Den karaktär som gör starkast intryck i den här romanen är Emily Riddle. Jag vet inte om det verkligen är så, men man kan mycket väl dra paralleller till Paris Hilton- kanske en kändis som har inspirerat författaren till att skapa den här karaktären? Riddle lever i alla fall rövare, är bortskämd, knarkar och påverkar alla de inblandade på ett eller annat sätt. 

Det hade varit roligare om Kall som graven kunde ha rört sig mer i de skumma kvarteren i London, men Banks hamnar som vanligt i blickfånget hos en av de större bovarna- i det här fallet Barry Clough. Men det blir lite väl uppenbart och tråkigt när alla misstänker Clough hela tiden- man vet liksom att det inte kommer att vara han som sedan avslöjas som mördaren. Jag känner också igen mycket av Peter Robinsons stil numera så han lyckas inte "överraska" mig särskilt mycket längre, vilket gör det lite tråkigt att läsa böckerna. Jag hoppas att han kommer att byta spår en aning i de kommande böckerna. Det jag också hoppas på är att Robinson kommer att göra några riktigt stora och avgörande förändringar för huvudpersonerna- något som skakar om tillvaron fullständigt. Men vi får väl se vad som händer.

Kall som graven är precis som de övriga böckerna mycket trevlig och underhållande läsning. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...