Trassel (Tangled) erbjuder inget som helt nytt ( ja, om man nu inte räknar in 3D som något nytt, men det kan man ju snarare säga är standard numera). Trassel är en ursöt, alldeles för gullig för min smak och det farliga och hemska känns aldrig på riktigt. Om man inte är sju, åtta år så kan man förmdoligen ganska enkelt räkna ut hur filmen ska sluta, och det är en tämligen enkel och okonstlad historia. Inte ens det som brukar vara Disneys adelsmärke, skurken, är något att jubla över i den här filmen. Gothel kan faktiskt vara en av de tråkigaste Disneyskurkarna någonsin. 

Det som ändå var bra med Trassel var hästen, Maximus! Maximus hade allt det som de andra karaktärerna saknade helt och hållet- personlighet, kaxighet och han blev dessutom rolig utan att egentligen bete sig på något komiskt sätt. Underbart!

Tyvärr tycker jag inte heller att kameleonten Pascal hade så många roliga nummer... Vad är det med Disney egentligen? Något bättre än det här brukar de ju kunna åstadkomma, i nio fall av tio.

Det sjungs också alldeles för mycket i Trassel, en trend som verkar hålla i sig i Disneys senaste filmer. Jag vill minnas att det var mycket sång i Prinsessan och grodan också, och i Trassel så sjunger de närhelst de inte har så mycket att säga eller föra handlingen vidare. Den bästa sången var emellerid "Jag har en dröm" och alla skurkar på krogen visar sig egentligen drömma om ett helt annat liv än att fortsätta vara just skurkar. 

Duetten mellan Rapunzel och Flynn på båten medan de tittar på ljusen som seglar upp mot himelen hade stildrag från Aladdin och Jasmines sång medan de flyger på mattan, men den nya sången sätter sig inte riktigt på samma sätt, tyvärr. 

Det känns som att Trassel riktar in sig enbart på en yngre publik, så jag som äldre har inte så väldigt mycket att hämta av filmen. Ganska snygga animationer och en rolig häst, det är vad jag tar med mig efter att ha sett filmen, men jag kommer förmodligen att ganska snabbt ha glömt bort den. 

" Paul och Joanna Bredibard längtar efter ett barn. Till slut bestämmer de sig för att adoptera en flicka från Colombia. De reser dit men familjelyckan förvandlas snart till en mardröm. De kidnappas av en miligrupp som finansierar sin verksamhet genom knarksmuggling. Paul tvingas svälja 36 kondomer med kokain och ställs inför ett omöjligt ultimautm; inom 18 timmar ska han flyga till New Jersey med kokainet och leverera det till en person på en bestämd plats. Misslyckas han kommer både Joanna och deras lilla dotter, Joelle, att dödas. Men madrömmen har bara börjat..." 

Det här är premisserna för Omvägar- ett omöjligt ultumatum- en verklig mardröm av James Siegel och boken är spännande redan från början och ända fram till slutet. Det är en bok som man omöjligt kan lägga ifrån sig, och man undrar hela tiden hur det ska gå för karaktärerna- hur ska de ta sig ut ur mardrömmen. Att författaren dessutom hela tiden skapar oförutsedda händelser och kryddar handlingen med många överraskningar gör inte berättelsen sämre direkt. Ibland känns det däremot som att det blir lite för mycket turer hit och dit- ingen visar sig vara den man tror att de är och någon så obetydlig som en fågelskådare som reser tillsammans med Paul och Joanna på flygresan till Colomba får en större roll senare. 

Den fråga som hänger kvar hos mig efter läsningen är hur tusan man lyckas svälja 36 kondomer fyllda med knark? Hur går det till... Rymmer verkligen magsäcken 36 kondomer? Det kanske är möjligt om man är "normalbyggd", men alla människor kan väl inte rymma så mycket i magen? Och att man sedan lyckas behålla det i magen... Det är dessutom en katt-och råtta-lek med livet, brister bara en av dem så är det kört. 

Den karaktär som visar sig vara intressantast är varken Paul eller Joanna- det är kvinnan som först fungerar som parets barnvakt men som sedan visar sig vara kidnappare och som sedan visar sig ha en fascinerande berättelse att komma med. 

Omvägar skulle fungera utmärkt som film ( det kanske redan finns en film baserad på den här boken?) och tycker man om spänning och inte har något emot att offra en natt sömnlös eller några timmar av sitt liv, för det är svårt att lägga undan boken när man väl har börjat läsa den, så är det här perfekt läsning för stunden. 

Mountain of Cannibal god börjar väldigt långsamt och är faktiskt ganska ointressant- det är mycket promenerande genom djungeln, klättrande och att ta sig framåt hela tiden utan att speciellt mycket händer. Huvudpersonerna blir med jämna mellanrum attackerade av djur, och några av de som bär på packningen blir dödade men det är ändå inte riktigt spännande eller intressant. Filmens kanske enda fördel är att Ursula Andress spelar huvudrollen, och alla som kan sin Bondhistoria vet att hon medverkade i den första riktiga Bondfilmen- Dr No, och hennes uppdykande i vit bikini har blivit en klassiker. Ursula är väl kanske framför allt känd för sitt utseende mer än för skådespelartalangen, och det uppvisar hon verkligen i den här filmen- det är hela tiden på gränsen till rejält överspel, och det gäller inte enbart för Ursula. Alla de inblandade har förmodligen inte haft någon filmkarrirär att tala om efter, eller före, den här filmen. 

Läs inte mer om du inte har sett den här filmen!

Filmen tar egentligen fart först i slutet- när de äntligen har kommit fram till berget. Men det är så dags då- och det blir alldeles för lite av allting och filmen hade tjänat mycket på att korta ned själva resan till berget och fokuserat mer på vad som händer på berget, bland kannibalerna. Tyvärr innehåller Mountain of Cannibal god inte några scener som chockar mig direkt, den här känns betydligt "snällare" om man jämför med te.x Cannibal Holocaust. Men det finns med en del saker som förmodligen inte skulle kunna få vara med i film i dag- onani, en kannibal som har sex med en stor gris och måltid som innehåller alltfrån människoorgan till ormar. 

Filmen har också med ganska omotiverade scener där djur anfaller varandra, och speciellt en är ganska rå- en gigantisk orm som har fångat en apa i sin käft och sakta kramar ihjäl sitt byte. Ursula Andress blir också attackerad av en anaconda, och jag som avskyr ormar tyckte inte alls om den scenen;P 

Nej, har man inte ett speciellt intresse av att se på "klassiska" kannibalfilmer så har man ingen behållning av Mountain of Cannibal god, om man nu inte vill ha en chans att få se den första Bondbruden naken. Det är kanske den enda behållningen av den här filmen, om man ska vara lite krass!

Jag tror att Eric Saade har goda chanser att vinna lördagens tävling! Och, kanske lite mer förvånande, jag tycker att den här låten är helt okej, faktiskt så sätter den sig snabbt. 

Shirleys Angels däremot vet jag inte riktigt... I smakprovet så sätter sig aldrig den låten hos mig i alla fall, men det kan ju låta betydligt bättre imorgon, så återstår att se vad man säger om den då.

Sara Lumholdt blev en liten överraskning- helt klart godkänd låt tycker jag. Ska bli intressant att se hennes pole dancing också;P

Linda Sundblad hade jag hoppats på mer ifrån. Jag förstår än i dag inte hur jag en gång i tiden kunde tycka om Lambretta, som Linda tidigare var sångerska i, men man får väl skylla på att man var ung och dum på den tiden(!).

http://svtplay.se/v/2330271/melodifestivalen/smyglyssna_pa_eric_saade_-_popular?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2330261/sb,k151375,1,f,-1