Fallet Vincent Franke ac Christoffer Carlsson är en ganska osannolik berättelse samtidigt som den lika gärna skulle kunna utspela sig var och när som helst, mitt ibland oss. Och förmodligen finns det sådana här historier överallt, det är bara det att vi inte ser dem och läser enbart om det i tidningarna och då handlar det väl i själva verket om bara en bråkdel av det som händer i "den undre världen". Annars känns det som att Fallet Vincent Franke är lite utav Quentin Tarantino, fast på svenska och minus välskrivna dialoger och, i viss mån, ganska lite våld- även om misshandel och skottlossningar förekommer, men det är åtminstone inte så närgånget skildrat. Men det är storyn jag har svårt för, även om den av någon anledning ändå håller mig kvar och gör att jag läser färdigt berättelsen ( tilläggas bör, för ordningens skull, att boken är kort och inte särskilt svårläst så jag hade inga problem med att läsa ut den på en dag- men hade den varit femhundra sidor hade jag tvekat inför att ägna tiden åt den här).

Huvudpersonen Vincent Franke tar så mycket knark och skit att jag tycker att han borde vara död redan när han träder in i berättelsen. Jag tror aldrig jag har läst om någon som har tagit droger så frekvent som den här karaktären, och min tanke är nästan konstant- hur fan överlever karln? Han borde ju ha åtminstone fem, sex hjärtattacker eller vara nära döden ett flertal gånger. Visserligen kan man ju inte säga att han mår speciellt bra, men jag tycker ändå att Vincent borde vara död flera gånger om redan när berättelsen drar igång. Men vad vet jag, vi klarar kanske en hel del narkotika innan kroppen fullständigt kollapsar? 

Men Vincents beskrivning av "den undre världen" tycker jag var riktigt bra:

" Begreppet under världen och uppfattningen om det har alltid stört mig. Undre världen är inte mörkret som tar vid där stadens gatlyktor och patrullerande poliser slutar. Den är inte en mörk vrå av världen. Undre världen är en vacker, medelålders kvinna med snygg klänning och dyr handväska..." ( s 71).

Gangsterbossen, Pastor, tycker jag understryker känslan av att alltsammans är en låtsasvärld, och likadant känns det när Maria kastas in i Vincents lägenhet- och av någon anledning blir han tokkär i kvinnan utan att jag riktigt förstår varför... Deras kärlek känns inte riktigt realistisk, och jag undrar flera gånger hur det kommer sig att Vincent blir så kär i Maria, som ändå inte verkar vilja ha med honom att göra... 

Annars tycker jag det här var en skön iakttagelse som redogörs om filmen Rocky IV: " Filmen på TV:n var Rocky IV, med en hämndlysten Sylvester Stallone och en hjärndöd Dolph Lundgren som spelar en sovjektisk boxare med namnet Drago. I träningsscenerna som bygger upp inför den avslutande matchen, ses Dolph Lungren kopplad till datorer och elektroder löper över hans kropp. Han har ett granithårt ansiktsuttryck och svetten rinner medan ett flertal tränare omger honom. Rocky tränar i skogen, genom att hugga ved, bära stockar och dra tungt lastade slädar som om han vore en hund. Symboliken är tydlig. Drago och Sovjetunionen är en maskin, Rocky och USA är en människa. Kampen dem emellan är en kamp mellan stormakter, mellan människa och monster, natur och maskin". ( s. 198)

Ja, där ser man vad för symbolik en film kan innehålla och till viss del fortfarande innehåller i stor utsträckning. Förr var det Sovjetunionen som utmålades som något kallt, monstruöst och maskiniellt- numera är det andra "skurkar" som utmålas på andra sätt så att vi i publiken ska heja på det goda, rena, naturliga;P

Annars är boken spännande ibland. Stundtals lite omständlig, lite svår att tro på. Författren använder sig av den teknik som Hemingway begagnade sig av och fulländade, isbergstekniken som den kallas för. Även Jens Lapidus använder sig av ungefär samma språk, och det blir ganska kärvt men det slösas inte med ord på onödiga beskrivningar utan det är ganska rakt på sak hela tiden. Och det passar in i den här berättelsen. 

Jag är lite osäker på vad jag engentligen tycker om Fallet Vincent Franke, men jag ger den godkänt i alla fall. Hyfsat underhållande, hyfsat läsvärd men ingenting som kommer att stanna kvar i mitt minne under någon längre tid...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...