Ett litet snedsprång, av Denise Lundberg, är en ganska småputtrande berättelse som ändå var ganska trevlig läsning- även om den kanske fokuserade en aning mer på karaktärer och dialog än på själva brottet som begås. "Elegant crime" kallar Densie den här genren för, och visst är den elegant så det föreslår- nästan för elegant för min smak. Jag har nästan svårt för att kunna leva mig in i den här överklassvärlden, där det är viktigt med utseende och vikt- en av karaktärerna beskrivs som väldigt smal och slank och sexig, ändå håller hon stenhård kontroll på vikten och måste springa varje dag samtidigt som hon är aktsam med vad hon stoppar i sig. Det kan ju inte vara riktigt hälsosamt i det långa loppet? Dessutom verkar inte ens de rika ha något lyckat äktenskap, jag tror inte en enda av hemmafruarna är lyckligt gifta i den här berättelsen, och jag tror att i princip varenda en av dem är otrogna!

Huvudpersonen Marianne Jidhoff får jag aldrig riktigt något grepp om, först tycker jag bara att hon verkar vara en ganska vanlig "överklasstant" men av berättelsen så förstår man att hon av omgivningen uppfattas som attraktiv. Men jag håller ändå fast vid att hon var en av de tråkigare karaktärerna, men vem vet- hon kanske blir intressantare? Den här boken är den första delen i en planerad bokserie om samma figurer. 

De karaktärer som jag tyckte bäst om var Thorsten Ehn, utredare vid rikskriminalen och Augustin Madrid, purfärsk polisaspirant. Hans namn är riktigt jävla läckert måste jag tillägga, Augustin Madrid. Rullar faktiskt bra på tungan när man uttalar det. 

Den här lilla texten tycker jag på ett bra sätt sammanfattar vilken värld och ideal som de flesta av karaktärerna rör sig i:

" Det rörde henne inte i ryggen att handla mat i Östermalmshallen för flera tusen kronor varje månad eller att hon enbart kunde tänka sig att handla smink från märket Chanel. Men det senare ursäktade hon sig med att hon var allergisk mot alla andra märken. Givetvis en lika stor lögn som att Östermalmshallens varor alltid var de bästa. Marianne tyckte att det många gånger bara handlade om att varorna var mycket dyrare, inte alls så mycket bättre. Men den diskussionen förde hon aldrig med Lola, eller pappa Harry, de blev båda ilskna bara frågan nämndes." ( s. 218).

En del utfrågningar av Ehn och hans kollega Madrid låter tämligen roliga, speciellt om den som blir utfrågad är tonåring:

" - Vad hade han på sig?

- Grå jacka, tror jag. Med ett sådant där racerbilsmäreke. Mörka jenas, lite dyrare. Han såg lite snobbig ut.

- Från Djursholm?

- Ingen aning. Men alltså han var inte såå konstig. Inte mördar-konstig."

( s. 343)

Jag skrattade åt det där med mördar-konstig. Hur är man då, egentligen? Hur skulle hon beskriva hur en mördare skulle vara? 

Nåja, jag gillade ändå den här boken. Ett liet snedsprång är tämligen småputtrig underhållning, och jag tyckte om karaktärerna, och de hade alla gedigna egenskaper och trovärdiga känslor som man kunde förstå sig på. Däremot tycker jag att mördaren blev introducerad alldeles för sent in i berättelsen. Visserligen kan det ju ha varit ett taktiskt drag av Denise Rudberg- taktiskt på grund av att jag, och säkerligen många med mig under hela berättelsen misstänkte en annan figur som förekom i ytterkanten av handlingen. Men jag tycker det var lite elakt av författarinnan att vänta så länge med att introducera mördaren! Det kunde ha skett lite tidigare... Annars har jag inte mycket att invända, och oj, vilken bra cliffhanger som serveras i slutet. Jag blev riktigt sugen på att läsa nästa bok direkt efter att jag hade läst klart den här. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...