Ett tips innan man börjar se Drive Angry 3D är: bunkra upp med några öl ( eller valfri alkoholhaltig dryck ) och drick några innan du bänkar dig och börjar titta på filmen. Drive Angry 3D blir betydligt roligare om man är lite berusad, nämligen. Den fungerar även utmärkt om du är bakis eller på andra sätt ställer in hjärnan på "låg nivå". 

Jag tycker att Drive Angry 3D var underhållande, lite crazy men gav inget mervärde- men vad gör det, för det är ju trots allt underhållning man vill ha när man börjar se på en film, eller hur? 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Jag tycker att det är synd att Nicolas Cage är med i sådana här filmer numera, men har man gjort av med alla sina stålar och behöver cash så förstår jag att man medverkar i vad f-n som helst för att utöka storleken på plånboken. Det betyder samtidigt att man inte behöver lägga ned någon stor möda på att "leva sig in" i en karaktär, eller läsa igenom manuset tillräckligt noga för att upptäcka i förtid att manuset inte riktigt håller, att 3D-effekterna mest är en ursäkt för att få ha med 3D i titeln så att filmen ska besökas av 3D-hungrande tonåringar. För kort och gott suger handlingen, och man har sett det många gånger förr. 

Men Nic Cage gör faktiskt en av de mer sevärda prestationer i den här filmen än vad man har sett honom göra på ett tag ( tyvärr, men så ligger det till ). Och det är en scen framför allt som är riktigt jäkla sjuk, samtidigt som det är här det är tänkt att ölen, eller vad man nu valt att dricka, ska kicka in så man ser det absurt roliga i det som inträffar- Cage har sex med en blond kvinna, röker en fet cigarr och har solbrillorna på- och mitt i alltsammans stormar det in ett gäng skurkar med avsikt att ta livet av vår kära hämnare! Jag tyckte att den scenen faktiskt gjorde hela Drive Angry 3D sevärd, för den är jävligt konstig och jag skrattar fortfarande när jag tänker på den...Och det finns fler sådana här underhållande godbitar i den här filmen, men jag ska inte beskriva dem allesammans- det blir mycket roligare när man inte vet vad som komma skall... 

Men jag gillade också den mystiske "Revisorn". En replik han har i filmen är klockren, och den blir inte lika rolig när jag återger den här, men ni får en uppfattning om hur denne Revisor är som personlighet:

- Jesu...utbrister tonårskillen.

- Jesus är en hantverkare och tro det eller inte, men han föredrar faktiskt snaggat, svarar Revisorn!

Stackars snygga Amber Heard har så mycket attityd och tuffhet att man börjar undra om hon inte har hamnat i helt fel film, för man vet ju att det faktiskt inte är kvinnan som kommer att fixa biffen i sådana här filmer hur mycket hon är är uppkäftig mot skurkarna och hur mycket hon än vill slåss och sparkas. Sorry, men det är ju faktiskt så det ligger till i sådana här filmer! Men jag gillar i alla fall att Ambers karaktär Piper är mer än en snygg blondin som hjälper Cages karaktär, och fler sådana här kvinnor skulle sannerligen behövas i de flesta actionfilmer. 

Kort och gott, Drive Angry 3D är jävligt underhållande om man är på rätt humör ( vilket jag var efter att ha druckit x antal öl innan jag började se på filmen ) men gissningsvis kommer man ändå att ha glömt bort den relativt snabbt. Men underhållning för stunden är inte helt fel, då och då. 

Terrence Malick kommande film Voyage of Time låter i mina öron som ett vansinnigt ambitiöst företag, för den ska enligt uppgift handla om: "  hela vår tidsepok, från universums födelse till den stora kollapsen som inkluderar de första tecknen på liv, bakterier, pionjärer, första kärleken, medvetenheten, utvecklingen av mänskligheten, liv och död och slutet på universum." Talar vi om en klassisk mastodontfilm på en speltid av fyra-åtta timmar? Hur ska Terrence hinna med att berätta om allting, från universums födelse och allt däremellan fram tills dess det är slut för universum? Ska bli intressant att se om han verkligen lyckas.

Däremot vet jag inte om jag alls kommer att se The Tree of life, Terrences Guldpalmenvinnande film. Jag har sett trailern och läst lite om filmen, och den verkar inte vara något som jag skulle uppskatta. Men man får väl se vad som händer...

http://www.moviezine.se/artikel/7473-pitt-samarbetar-med-malick-igen

" Skräckmästaren John Carpenter verkar just nu jobba med en tonårings energi. Han är aktuell med mentalsjukhusskräckisen The Ward som släpps på Video on Demand 8 juni. Men han är även involverad i filmsekvenserna i första persons horrorskjutaren F.E.A.R 3 som släpps 23 juni. Bloody Disgusting fick några ord med Carpenter där han avslöjade att han har fler prylar i kikaren. Bland annat så verkar hans Darkchylde-projekt nu kommit igång på allvar.

-Jag jobbar på flera intressanta saker. Jag jobbar på en filmversion av en serietidning som heter Darkchylde, som jag är exalterad över. Det är en liten gotisk västern jag eventuellt kommer att göra. Det är en välputsad psykologisk thriller jag eventuellt kommer att göra, säger Carpenter och tillägger: Men just nu lägger jag all min energi på NBA-slutspelet (National Basketball Association)."

Det projekt jag ser fram emot mest är Darkchylde, vilket tydligen Carpenter också verkar vara mest entusiastisk över. Men det återstår att se om The Ward är bra eller inte, för är den filmen inte något vidare så ska jag skruva ned förväntningarna på John Carpenters kommande projekt. 

Lite nya trailers för kommande serier som ser ganska intressanta ut!

The Secret Circle- okej för att den ser mer än lovligt tråkig ut och påminner en smula om sådana serier som Vampire diaries, men innan man har sett ett eller två avsnitt av vilken serie som helst så finns ju möjligheten att det kan vara bra! Vi får väl se hur den här serien är när den visas så småningom...

http://www.youtube.com/watch?v=xCevEXNcaKI

Person of interest verkar lovande, kanske framför allt för att det är regissören Christopher Nolans bror, Jonathan, som regisserar och J.J Abrams finns med i bakgrunden- det gör att man kommer att hålla ett öga på den här serien!

http://www.youtube.com/watch?v=rDzwkj3VO8g

"The feel bad movie of Christmas", ja så kan man också kalla en film och frågan är huruvida publiken är sugen på att se en må dålig-film vid juletid? Men de allra flesta är väl ganska trötta på de sockersöta julfilmer som alltid dyker upp i december. 

Jag börjar se fram emot mer och mer David Finschers filmversion av Män som hatar kvinnor. Jag hoppas på att Finscher som vanligt har gjort en riktigt bra film, och sedan återstår det att se- kommer originalet att vara bättre än den amerikanska versionen? Jag tror Finschers version slår den svenska med hästlängder, men man vet ju aldrig. Svaret får vi inom en inte alltför avlägsen framtid...

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article13094842.ab

Jag har väldigt stora problem att ta sådana här filmer på så stort allvar, oavsett hur välberättade och "trovärdiga" de än må vara. Alltsedan Excorsistens premiär har dessutom alla filmer som handlar om djävulsutdrivare antingen kopierat Excorsisten, eller bara gjort lite billig b-film av detsamma. The Rite rör sig väl lite mitt emellan tycker jag, men med ganska säker hand lyckas ändå den svenske regissören Mikael Håfström åtminstone hålla sig borta från de värsta fällorna. Jag ser alltid sådana här filmer med en stor skopa skeptism, och då The Rite är baserad på "verkliga händelser" så växer min skeptism ännu mer eftersom jag inte tror att mycket mer än grundberättelsen bygger på en verklig händelse ( en tvivlande präst som sedamera blir övertygad om att både Gud och djävulen måste existera ) men att många av händelserna som finns med i filmen aldrig har ägt rum. Det är som det brukar vara, med andra ord. 

Av någon anledning fick jag för mig att huvudpersonen som spelas av Colin O´Donoghue var Jacke Gyllenhaal... Jag vet inte riktigt hur jag fick det att gå ihop, men båda är ju unga och snygga och det är väl egentligen det som alla nya, unga skådespelare har. Jag tyckte Colin gjorde en helt okej insats, men han hade inte speciellt mycket att göra egentligen- se lite tvivlande, rädd ut från början, sedan lite mer självsäker även om han såg ut precis som i början av filmen såväl som han var i slutet. Men en inre utveckling genomgår karaktären definitivt. 

Rutger Hauer har inte heller så mycket att göra, och faktum är att han inte gör något bestående avtryck på mig ... Hauer har gjort betydligt mycket bättre filmer tidigare, så hans medverkan i den här filmen kommer nog inte att bli ihågkommen som hans bästa prestation direkt. 

Mest minnesvärd är faktiskt Anthony Hopkins. Men egentligen spelar han väl ungefär samma roll i varje film som han medverkar i, den där äldre, kultiverade herren- det känner man igen! Men jag tyckte det var väldigt underhållande i slutet, då det var närapå gränsen för överspel för gode Hopkins! 

Om den fakta som omnämns i början av filmen- att över en halv miljon om besatta människor kommer in till Vatikanen- så undrar jag lite över om alla de fallen är så exceptionella som de som förekommer i filmen? Varför får man aldrig höra talas om dem, eller måste man läsa mer eller mindre obskyra tidskrifter för att få höra talas om dessa? 

The Rite var lite bättre än vad jag trodde att den skulle vara, men jag är fortfarande inte övertygad varken om att Gud eller djävulen existerar. Men den här filmen har inte heller som mening att göra någon troende, den är enkel och hyfsad underhållning som fungerar för stunden men som inte kommer att efterlämna något större avtryck. Godkänd underhållning, men inte så mycket mer än så...

Bait verkar vara en vild blandning mellan Jaws, Deep blue sea och valfri katastroffilm som förorsakar problem för de inblandade och som orsakar att hajar ( eller kanske bara en?) lyckas ta sig in i ett köpcentrum/affär... Med de förutsättningarna kan det ju inte bli annat än bra, och dessutom är den ju i 3D och bara det gör ju att vi går man ur huse för att se en film i 3D, något som garanterar att priset på biljetten är befogad...

Vi får helt enkelt hoppas på att regissören Russell Mulcahy- som står bakom sådana filmer som klassikern Highlander, Resident evil 3, Give ém hell Malone- lyckas få någon rätsida på den här filmen, och jag tror ändå att den blir ganska underhållande! 

http://www.youtube.com/watch?v=3sxqkqXzCAU

Jag slår fast direkt, här och nu, att Donatorn är bland det bästa Dean Koontz har skrivit på flera år! Det är såhär som jag vill att en Koontz-roman ska vara, även om inte allt är perfekt, men den här slår med hästlängder många av hans senare produktion de senaste åren. Jag vill gå så långt att jag till och med säger att boken är "smart" skriven och smart berättad. Mer om det om en liten stund. 

Och ni som inte vill veta något mer, läs inte mer utan njut av boken istället!

Jag tycker inte riktigt om huvudpersonen Ryan Perry, men Koontz har gjort något av en modern hjälte- Ryan är nämligen "internets kung" och han har "byggt upp den mest framgångsrika sajten för socialt nätverkande på Internet." Pengar är med andra ord inte något bekymmer för Ryan, och det är nog häri problemet med huvudpersonen ligger för mig;P Ryan kan nämligen kosta på sig den allra bästa medicin och operation som går att köpa för pengar, och han tittar dessutom efter alternativa metoder då den läkarkunskap som redan finns inte är tillräckligt bra.

"När han inte hittade några vetenskapliga nyheter som var tillräckligt dramatiska för att muntra upp honom, började han istället läsa om alternativmedicin. Han sökte ivrigt efter historier om patienter som hade botats med hjälp av barken från exotiska träd i Brasilien, eller med te som bryggts av bladen på en växt som bara finns djupt inne i Thailands djungler." (s. 115). 

Sedan var det "smartheten" på vilket sätt romanen är skriven på. Man förstår det inte förrän mot slutet, och jag tycker det var underbart gjort av Koontz att göra på det här sättet. Det gjorde att i alla fall jag, efter att jag hade läst klart boken, bläddrade tillbaka för att hitta de dolda ledtrådar som Koontz hade lagt ut här och var i berättelsen. Ledtrådar kunde man framför allt hitta i Ryans samtal med sin läkare och med sin kärlek, Samantha. Men ledtrådarna är inte så enkla att förstå sig på vid den första genomläsningen av boken, men en av de saker som Koontz planterade i skallen på mig var en ganska lång utläggning om det "undermedvetna" i romaner:

" En gång när hon arbetade  med boken hade hon pratat om undermening. Han visste vad det var-berättelsens underliggande, underförstådda betydelse som författaren aldrig aldrig egentligen uttryckte. Det var inte alla fiktiva verk som hade en undermening, de flesta hade det förmodligen inte.

Samantha sa att läsaren inte behövde vara medveten om undermeningen för att till fullo uppskatta berättelsen. Om historien berättades väl skulle de undermedvetet ta till sig det underförstådda. Faktum var att undermeningens känslomässiga effekt ofta var mer kraftfull om läsaren inte kunde klä den i ord, när den slog honom hårt i huvudet utan att han förstod vad han hade träffats av. 

Hon sa att undermeningen kunde läggas i olika lager, underförstådda meningar kunde spridas över varandra som de utsökta lagren i filodegen som används i grekiska desserter". ( s. 191).

Behöver jag säga att jag efter det här började att leta efter undermeningar och dolda budskap? Tyvärr var jag lite för sent ute, eftersom de fanns under min näsa utan att jag såg dem vid den första genomläsningen. 

Hur det känns att leva med en annan människas hjärta tycker jag Dean Koontz beskriver utmärkt när Ryan säger såhär:
" Det är bara det. Det är som...om man har en förpliktelse att leva inte bara för sig själv utan för den som gav sitt hjärta också". ( s. 260).

Det tror jag är en vanlig tanke hos de flesta som blivit hjärttransplanterade? Att man har lite skuldkänslor över att någon annan har dött samtidigt som man själv har fått en chans att fortsätta leva.

Övernaturligheterna och spökeriet i Donatorn känns inte riktigt som att de hör hemma i den här berättelsen, men å andra sidan så hör de definitivt hemma i Koontz författarskap, så det är klart att det ju måste finnas med här på ett eller annat sätt, men jag tycker att de är lite onödiga just vid det här tillfället. Jag hade uppskattat mer om Koontz hade gjort det som han gjorde med förra boken, Vansinne, och inte blandade in ett spöke och olika betydelser av saker. En del saker förblir ouppklarat dessutom.

Konstigaste meningen jag fann här var: " När den framkallade sömen drabbade honom sjönk han ner som i ett hav och mörkret mörknade till något mörkare än bara mörker". ( s. 164). Bara jag som tycker det känns lite fel att använda sig av olika böjningar av mörker i en och samma mening, som dessutom inte är särskilt lång? 

Om någon precis har börjat läsa Dean Koontz böcker och vill ha någon bok rekommenderad, så skulle jag helt klart rekommendera Donatorn! Den här är spännande, välskriven och har många spännande element ( som konspirationsteorierna Ryan kokar ihop lite här och var under berättelsens gång, man vet aldrig riktigt hur det ligger till med dessa). Donatorn är perfekt läsning för en lat stund i hängmattan en solig sommardag!