Sen lördagsnatt/tidig söndagsmorgon och tankarna börjar gå på högvarv. Jag vill inte tänka det men samtidigt är det oemotståndligt, det är som ett gift som blandas i hjärnas trådar och som biter sig fast och vägrar lämna mig ifred. Å andra sidan vill jag intala mig själv att det är en försvarsmekanism av något slag, en av alla dem som man fick lära sig medan man läste grundkursen i psykologi för flera år sedan- förnekelse, eller den att man vill bara intala sig att det man själv tror är det enda som är rätt. Men oftast är det ju inte alls så, man har ibland fel i sina antaganden och ibland har man helt åt helvete fel. I och för sig tror jag inte att jag har så fel i just det här, men man kan ju aldrig så noga veta och man kan aldrig vara hundraprocentigt säker. Jag vill ju gärna intala mig själv att jag har rätt, men vid de tillfällen jag har försökt säga till mig själv att jag har helt och hållet rätt, har det visat sig i efterhand att jag har haft hundratvå procent fel. Jag vill inte fortsätta återupprepa misstag och felaktiga antaganden. En gång i livet vill jag faktiskt göra det som är rätt, säga det som är rätt och att allt ska vara precis som i valfri romantisk film och allt slutar precis som man vill att det ska sluta. Men verkligheten är ju inte riktigt på det viset. Facit över vilka val man gör får man alltid i efterhand, facit står verkligen inte skrivet i stjärnorna och förmodligen är det kanske bäst att det är på det viset. Men ibland önskar man ju att man hade övernaturliga förmågor och kunde utläsa framtiden och vilka resultat ens val kommer att leda till, men det är kanske ändå bättre när framtiden är ovis som ett oskrivet pappersark och man själv får göra vad man för stunden tror är det bästa att göra? Även en idiot som jag ska väl någon gång lyckas att inte trampa på minorna utan kryssa lugnt över ett minfält och tillsist lyckas med det jag vill lyckas med? Det kan inte vara så att det har fallit på min lott att ständigt misslyckas, med vad jag än företar mig? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...