Det var minsann inte mycket till rast och ro efter det att vi fick börja med att prova arbetskläder, sedan var det ut på fältet som gällde och inte mig emot men samtidigt kom många mikropauser under dagen så man fick chansen att hämta andan samtidigt som det var lite ofrivilligt, tiden går så låååångsamt när man bara står och väntar. 

Till att börja med är jag jävligt glad över att konstatera att det är trevligt folk som man har varit med under dagen, så det lovar gott. Det är högt i tak och man har fått höra både det ena och det andra och det tredje. Däremot är det ju faktiskt jävligt tråkigt... att det är knappt någon kvinna där. En städerska, som bara syns till vid dagens början och dagens slut. I övrigt bara gubbar överallt!Var, åh var, finns de där kvoteringshyenorna när de som bäst behövs? Varför är det alltid så ont med brudar på sådana här ställen? Det var likadant på jobbet man hade i somras, och nu återupprepar det sig allt om igen. Kom igen, tjejer! Om ni nu ska bli brandmän är det här perfekt att börja med för ni får hålla på och lyfta tunga saker. Men i dag var det tämligen lugnt på det området och det är jag tacksam för. Varierande, är ordet för dagen! Med skruvdragare i högsta hugg har jag fått montera ned ett flertal träbord som ska göras redo inför företagets flytt. 

Sedan kan jag konstatera att det ser ut att utveckla sig till att någon med högre makt än mig själv tycks ha bestämt att jag ska syssla med sådant som jag inte alls hade kunnat tänka mig att göra i framtiden om någon hade frågat mig på gymnasiet. Jag såg framför mig ett kontorsjobb, möjligen ett där man sitter stora delar av dagen fastklistrad vid någon datorskärm, och inte såg jag framför mig att jag skulle bli någon... vaktmästare. Inget ont med det, verkligen inte. Men.... Det är inte jag. Jag trivs inte sådär överdrivet mycket i den rollen medan de som jag jobbar med gillar det och är hur bra och kunniga som helst. Tvättäkta vaktmästare som dessutom tycker om att pilla, skruva, montera, spika, såga och allt sådant även på sin fritid. Men sådan är inte jag. Jag är på alla sätt och vis definitionen av att ha tummen mitt i handen, fråga bara dem som jag jobbade med i somras när det var dags för "maskinvård" och det skulle skruvas och joxas... Jag var sämst i klassen och de övriga tog snabbt över och klirrade biffen på mindre än två röda sekunder. Om jag hade fått fortsätta hade det inte varit gjort ännu... 

Så jag är osäker på om jag ska slösa bort ytterligare tid med att göra sådant som jag avskyr att hålla på med, något som är för mig totalt ointressant. Eller så lyckas jag så bra med att föreställa som intresserad att jag till och med lyckas lura mig själv en vacker dag? Ska prova på städgrejen som de har och se om det passar mig bättre, men om inte det heller känns så upplyftande är det jag som styr stegen mot Arbetsförnedringen och i alla fall försöker hävda att  jag är inne på helt fel bana i tanken på vad som skulle kunna vara mitt framtida yrke... 

Juleländet som ska "lysa upp stan" i juletid men som uppskattas av få och som ingen stadsbesökare knappt ens lägger ned tid på att se på. Som myror i en myrstack ränner folk omkring precis som att en skylift inte alls står där framför dem, utan de ska helt enkelt ta sig över den på något sätt och ger blanka fan i att det finns risk för att både skylift och juldekorationer kan falla ned i skallen på dem. Shoppingberoende eller vanligt svensk dumhet, vilket av dem är det? 

Aldrig har jag använt en skruvdragare mer än vad jag har gjort idag då det här bordet skulle monteras ned för att användas som ved till någon brasa. Det är skönt att alla sådana verktyg är elektrifierade nu för tiden, annars hade det blivit betydligt svettigare än vad det blev till sist.