Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist. 

Nåja, det enda som man ändå kommer att minnas efter den här dagen är att man satt och pratade om allt med en underbar, härlig, fantastisk kvinna. Vi satt bakom en slags trävägg, som skyddade från den ganska kalla vinden och vi hade den strålande solen precis framför oss och det blev hur varmt som helst, ja varmt i dubbel betydelse till och med. Det kändes som en härlig dag i juli, men det enda som gjorde att man inte trodde att man på något magiskt sätt hade förflyttats fram tre månader i tiden var att man kunde se snö på marken här och var. Vi drack kaffe som införskaffats ( väldigt dyrt dessutom på Waynes coffee, never again) och bara surrade, surrade och surrade. Gud vad jag saknat att ha någon som man kan prata med om alltifrån stort som smått. En helt perfekt, underbar och oförglömglig tisdagseftermiddag. Tack så hemskt mycket för detta, M!