Det verkar som att Rooney Mara, ni vet Salander i den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor, redan är redo att överge nitar i bröstvårtorna och ta sig an en helt annan roll i en film som ska heta Brooklyn och som Nick Hornby ( Om en pojke bland annat) ska skriva manus till. Det här är ingen film som direkt gör mig exalterad på förhand direkt, men den kanske ändå kan visa sig bli sevärd? Det får framtiden utvisa helt enkelt...

http://www.svd.se/kultur/rooney-mara-i-nick-hornby-film_7113019.svd

I och med att signaturlåten från den här låten nyligen användes i en reklamsnutt för toapapper så är det inte direkt länge sedan man hörde den här, men när jag ser på bilderna i videon så minns jag i stort sett ingenting från filmen och det är inte "bra"- i och med att Den oändliga historien var min favoritfilm när man var liten. Har man verkligen hunnit glömma bort så mycket? Jag minns inte en enda bild från videon faktiskt- kommer de ens från filmen;P Kanske börjar bli dags att se om den, om jag lyckas hitta den någonstans... 

http://www.youtube.com/watch?v=Gf1WT8VEZxk&feature=related

Choose, snabböversättning från engelska till svenska blir det välj, och det kan man ju sannerligen säga utan att darra på manchetten att den här filmen handlar om. Men tråkigt nog känns det som en blandning av Saw och till viss del gamla skräckpärlan Scream, men tyvärr blir Choose aldrig speciellt bra eller speciellt intressant. Det här var "spänning" på en extremt låg nivå, och många scener är nästan skrattretande dåligt genomförda. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag har mest problem med huvudrollsinnehaverskan Fiona, spelad av Katheryn Winnick, som jag härmed kallar för enbart Barbiedockan för någon mer substans har inte den här karaktären, och hennes utbildning till journalist är ungefär lika trovärdig som att Stephen King plötsligt skulle få för sig att sluta med skräck och börja skriva rosaskimrande kärleksberättelser. Ingen som helst trovärdighet med andra ord, och det blir riktigt komiskt när hon ska föreställa den "tuffa, envise journalisten" som vi har sett i tusen andra filmer, men mest framstår som en modeskribent. Barbiedockan tittar lite envist på sina intervjuoffer, tar sats och häver karskt ur sig " varför tror du att han valde just dig?". HERREGUD vad man imponeras verkligen (inte) av hennes tuffa frågor och knivskarpa analysförmåga. 

Men riktigt roligt (omedvetet från filmskaparnas sida hoppas jag) blir det i slutet. Det hinner inte ens bli spännande förrän Barbiedockan har besegrat sin motståndare, men sedan blir det snubblande nära en parodi för en snubbe som dök upp tidigare under filmen gör comeback och får med sig Barbiedockan i sin bil samtidigt som han häver ur sig " herregud vad du påminner om din mor" och sedan slutar filmen.... VAFAN???? Har man plågat sig igenom det här eländet så förtjänar man åtminstone att få ett slut som känns en smula trovärdigt åtminstone. 

Jag tvingar er att antingen välja att inte se den här eller att se den men med stor risk för att ni kommer att bli besvikna på filmen. Jag hoppas att ni väljer det första alternativet, det är ändå slöseri med tid att se Choose. Make your choise, men kom ihåg att alla val vi gör får konsekvenser... 

Bonnie Tyler med fler gamla, goda låtar!

http://www.youtube.com/watch?v=OBwS66EBUcY&feature=related

Jag gillade den här filmen och jag tror även att om formatet som används för dokusåpan skulle få användas på riktigt så skulle den såpan slå all time high, och förmodligen få fler tittare än vad samtliga dokusåpor har fått genom åren. Men nu när den här en gång så nyskapande genren har svalnat och är ungefär lika intressant som att få läsa i skvallerpressen att Kronprinsessan matar sin nyfödda dotter med välling, så känns det inte så up to date anno 2012 med ännu en skräckis som utspelar sig inom ramarna för dokusåpan. Jag skulle också säga att antingen har svenska serien Den sista dokusåpan och den här filmen sneglat på varandra, kanske rentav finansierat varandra om jag låter min konspiratoriska ådra blomma ut helt och hållet, för en del av karaktärerna är ganska lika varandra... Mysko mysko. Ingrigen tätnar, men det gör tyvärr inte den här filmen mer underhållande. Helt okej är den, men slutet. Ja, herregud slutet, det är närapå så nära kalkon man överhuvudtaget kan komma. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Min favorit i The Task är utan tvekan "gayen", även om jag ska klaga lite så är det på gränsen till kliché hur karaktären spelas. För övrigt gäller det för alla inblandade, de är farligt nära att göra parodier av sina karaktärer och därför känns det i inledningen som att det här är en parodi på skräckfilm snarare än en skräckis. Persongalleriet är knappast något som är värt att bevara för framtida generationer och har ingenting att göra på ett museum över hur skräck anno 2000-talet var, för här har vi den tuffa snubben, den supersmarta tjejen som aldrig riktigt bevisar att hon är lika smart som Einstein och Hawkins tillsammans, blondinen ( det räcker med att säga blondinen och då vet man genast vad som menas i skräcksammanhang). Nog för att man senare förstår att det här är på "allvar", men att det är gjort med lite mer komisk touche vägrar släppa. Skådespelarna är för övrigt okej men inte mer, man står ut med de här figurerna men man skulle inte orka med att ta en öl med dem efteråt. 

Jag begriper inte heller varför filmen är så sparsmakad från blod och splatter... The Task är som gjord att vara en film som ska innehålla en hel del blodskvätt, och det är väl det jag framför allt sitter och hoppas på skall komma ju längre filmen pågår, men icke. Man blir besviken, samtidigt som man ändå inte kan låta bli att undra över vad alltsammans egentligen kommer att handla om.

Men som sagt, slutet sänker den här filmen på samma sätt som isberget sänkte Titanic. Jag som ändå hade mest positiva saker att säga om den här, men nu i efterhand så sitter jag mest och skrattar åt det usla slutet och kommer väl att minnas det allra bäst och därmed kommer jag inte att säga att The Task är sevärd, utan se den fram tills ungefär tio minuter innan slutet och gör er själva en tjänst och stäng av och fundera ut ett eget slut istället. Tro mig, det slut du kommer på kan omöjligt vara sämre än det som man faktiskt får i filmen...

Ja, någon som har missat att jag läääängtar som bara den efter den nya Bondfilmen? Nae, trodde väl inte det heller. Men den nya informationen om nästa film med 007 handlar om att det kommer att handla om mindre ångest för Bond, vilket jag tycker låter alldeles utomordentligt. Nu har man betat av känsloregistret för agenten och nu är det bara att köra på i gamla invanda hjulspår istället- en riktigt iskall James Bond som blockerar sina känslor helt och hållet. Jummie, jummie med andra ord, ju...

http://www.moviezine.se/artikel/10043-mindre-aringngest-i-skyfall

Ensamhet är tydligen den enda, långvariga vän som jag kommer att lyckas ha i livet. Ensamhet sviker aldrig, men å andra sidan är det inte direkt så berikande heller. Men de som jag ändå lyckats skaffa är de som tillslut försvinner, men ensamheten består. Det är tur att man har ensamheten i alla fall, för annars skulle man stå här alldeles ensam. 

Fullt ös medvetslös är en ganska bra sammanfattning av den här franska thrillern, och det är ingen lugn stund i La proie och man hinner knappt hämta andan innan något händer eller information utbytes, vilket gör det lite svårt att hänga med från början eftersom man är så upptagen med att hålla reda på vilka som är vilka. Men utöver det är det spännande och en riktigt svettig resa, som bjuder på en hel del överraskningar längst vägen. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Såhär i efterhand känns det lite sjukt att man tyckte lite synd om Jean-Louis Maurel när han skulle åka på stryk i fängelset, men det förstås- en av vändningarna är ju att den här mannen är ett riktigt jäkla svin och man vill senare bara att någon ska knäcka vartenda ben i hans kropp! Påtal om fängelset så tycker jag det var skildrat lite väl svart, fångarna kunde dela med sig av droger ganska öppet, vakter godtog att fångar pucklade på fångar som förtjänade det och vakterna såg till så att rätt kameror "slockande" vid olika ögonblick. Ingen vacker bild av fängelset direkt, men det är en ganska vanlig bild av fängelser i sådana här sammanhang så det är ju ingenting man höjer på ögonbrynen åt. Sedan måste jag också anmärka på att jag tycker det gick lite för enkelt för huvudpersonen Franck att rymma från fängelset, det skildrades närmast som en enda, snabb promenad enbart... Det såg inte fullt så realistiskt ut direkt. 

Sen måste jag säga att jag blev lite "kär" i Alice Taglioni som spelar polissnuten Claire som är både jäkligt snygg men samtidigt har en hel del skinn på näsan, vilket jag verkligen gillar. Ingen mesig snut det här inte, verkligen inte. Däremot tyckte jag inte om huvudpersonen, spelad av Albert Dupontel, som jag aldrig fick någon känsla för och heller aldrig riktigt hejade på ( förutom att jag gärna ville att han skulle få tag i svinet som jag tyckte synd om i början), och jag känner aldrig riktigt för honom. Jag vet inte om det beror på skådespelaren eller att regissören inte riktigt har lyckats på den punkten... 

Men fransmännen behöver verkligen inte skämmas för de filmer de gör och har gjort under de senaste åren. Där USA:s filmproduktion mestadels handlar om att remaka varenda film som någonsin har gjorts, så gör Frankrike originella filmer, oavsett om det handlar om thrillers eller skräck. Mycket bra, och fortsätt gärna skämma bort oss med bra filmer.