Kanske borde jag ha blivit varnad med tanke på att regissören till Babycall, Pål Sletaune, även har gjort Naboer, och den här nya filmen påminner i mångt och mycket om den filmen. Så om man fullkomligt älskar Naboer vet man vad man har att vänta sig i Babycall. Jag älskade inte Naboer, och överlag så tycker jag inte alls om sådana här "konstiga" filmer. Jag tycker att med sådana här filmer så borde det medfölja någon slags instruktioner i slutet, och de som inte vill ha saker och ting förklarat för sig får helt enkelt hoppa över de här instruktionerna och fundera själv medan vi andra får frågetecknen utredda så man kan säga sedan att jaha, det var därför hon gjorde så och så i filmen... 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Tokhhyllade ( av vilken anledning egentligen) Noomi Rapace har inte lyckats förföra mig, varken i Millennium-skiten eller här. Men jag föredrar henne som hårding framför den roll hon har här, där det mest av allt verkar som att hon knappt vågar andas. Skådespelerimässigt firar hon inga triumfer här och jag sitter mest och blir irriterad över hur mesig, tråkig och sömngångaraktig hon spelar rollen. 

Babycall var lika spännande och nervpåfrestande att titta på som det är att titta på medan ett ägg kokas, och jag skulle nog faktiskt föredra att titta på ägget för när det är färdigt vet jag åtminstone vad jag ska göra med det efteråt. Med filmen vet jag inte vad man ska tänka eller tycka eller tro, och jag orkar inte heller engagera mig då jag efter filmens slut inte bryr mig om huvudpersonerna eller varför de gjorde si eller varför de gjorde så. Jag hade god lust att sluta se på eländet, men eftersom jag trots allt har sett betydligt sämre saker från början till slut så härdade jag ut. Till vilken nytta, frågar jag mig efteråt... Det gav lika mycket att se filmen till slutet som det hade gett att stänga av efter en halvtimme, ty man fick ändå inget vettigt svar om vad det här handlade om. Så man hade lika gärna kunnat sluta titta och man hade inte varit det minsta klokare efteråt.

Jag hade hoppats på att det skulle vara mer skräck i den här filmen, och trailern som jag såg för ett bra tag sedan antydde ju att det skulle vara  mer åt skräckhållet, men icke. Babycall är hundra procent psykologisk drama. Jag begriper inte varför man på imdb.com envisas med att ha med horror/thriller... Är det enbart för att försöka "lura" till sig lite extra tittare som annars inte hade gett den här filmen en chans? Konspirations-djävulen inom mig börjar bli misstänksam;P 

Men nu ärdet allvar, fröken Rapace. Om du inte övertygar mig i Prometheus så kommer jag dels att ställa mig frågan hur tusan du har blivit så stor inom filmvärlden med tanke på det du har medverkat i, och dels kommer jag aldrig att se någon mer film där ditt namn finns med. 

Åhoy ja, nu artade det sig och Wallander: Vittnet är på många plan bättre än vad de tidigare filmerna har varit. Här slösas tiden inte bort på att avhandla tråkiga praktikanter som klantar sig på olika sätt och vars kärlekssnurra stal tid från det väsentliga. Mycket är alltså bättre i Vittnet, vilket är typiskt då det också var den sista filmen i den här omgången av Wallander-filmer. Men av någon anledning verkar de inblandade ha varit tämligen säkra på att det skulle bli en omgång till, varvid man inte slösar bort tid på att göra några avslutningar direkt. En del frågetecken som har funnits med i alla filmer rätas inte ut, och då tänker jag framför allt på Kurts "känslor" för åklagaren som spelas av Lena Endre. Lika klart som att julafton infaller den 24 december varje år så står det lika klart att Kurt tycker om åklagaren, men däremot vet vi inte lika klart om känslorna är besvarade. Även om det verkade som så, i en scen i den här filmen...

Annars behandlar Vittnet en del frågor som är intressanta och viktiga:

- Billig arbetskraft från utlandet, men hur har arbetarna det med villkor och arbetstider osv? Tror det finns en hel del olägenheter inom flera olika verksamheter som sysslar med sådant här.

- Hot och trakasserier mot poliser och åklagare, men även mot vittnen som sedan inte vågar komma till domstolen. Ett problem som har funnits länge, och som är känt. Det ska ju inte behöva vara på det här sättet, polis, åklagare och politiker ska kunna utföra sina jobb men tvingas utstå dödshot och annat otyg. Det är bra att man har belyst den här problematiken i den här filmen, och att det förekommer då och då i andra polisfilmer.

Problemet är dessvärre att man försöker efterlikna snutfilmer från USA, men som vanligt saknas resurserna i Sverige för att kunna göra det lyckosamt. Explosionerna i filmen är löjligt dåligt filmade ( bland annat sprängningen av Wallanders bil, herregud så löjlig scen...). Sedan att man bryr sig mer om Jussi, Wallanders hund, än hur det ska gå för de övriga inblandade ja, det är inte riktigt bra, va?

Men regissören Kathrine Windfeld har ändå lyckats göra Wallander: Vittnet till något helt klart sevärt och hon vet vad hon sysslar med uppenbarligen. Jag hoppas däremot, när jag väl ser den, att Hamilton- i nationens intresse är betydligt bättre än standardfilmerna i Wallanderserien är. Och nu hoppas jag verkligen att man lägger ned lite tid och lite mer resurser i de filmer som är påväg, och att man avrundar serien på ett snyggt sätt. För ännu fler filmer om poliserna i Ystad kan väl ändå inte vara påväg? Någon gång måste väl intresset avstanna...

Snart står man på Arbetsförmedlingen och ska söka sommarjobb. Jag hoppas att det finns några intressanta sommarjobb att söka, och jag hoppas att allt kommer att gå finemang! 

Nu får vi allt ta och bryta ut i ett norrländskt jättevråååål i och med att Luleå hockey har fixat seriesegern efter matchen mot AIK igår! Det är kanske Luleås tur i år trots allt;D

http://svt.se/2.19721/1.2729191/falth_gav_lulea_seriesegern_mot_aik

Inte för att jag direkt är ett stort fan av Rec, men jag gillade framför allt den andra filmen och jag hoppas att det blir mer utav samma sak i den här tredje filmen. Just samma sak är ju något som återanvänds i de flesta sammanhang, så även i den tredje filmen i Rec-serien. Så efter den här kanske det räcker? Nej jag skojar bara, det räcker förmodligen inte alls... Men det börjar ju kännas som att det är samma sak hela tiden fast på olika platser, om nu inte den tredje filmen bjuder på någon överraskning? 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=C51CN6U1Vw0

Ja man kan kort och gott säga att regissören bakom den här filmen, James Watkins, kan sitt hantverk men å andra sidan så överraskar han inte speciellt mycket- det som man har sett i framför allt Instängd och Eden Lake återfinns i The woman in black, eller så tycker man bara att mycket känns välbekant på grund av att man har sett x antal "hunted house"-filmer genom åren. Kort och gott känns mycket litet, eller rättare sagt ingenting, nytt i den här filmen även fast den är hyfsat kompetent utförd förutom vissa delar och speciellt slutet. Vill man se en klassisk spökhistoria med inga överraskningar att tala om så är den här filmen perfekt, för The woman in black lär bara skrämma dem som är nybörjare inom skräckgenren. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Åh, förhandssnacket om huruvida Harry Potter-skådisen Daniel Radcliffe ska "klara" av en roll i lite mer "vuxet" innehåll har det tisslat och tasslat om en längre stund, men de som har sett honom som Potter har sett hela hans skådespelarregister. Här ser han i tur och ordning ut- ledsen ( som hans lillgamla son så förtretligt måste konstatera redan i de första scenerna, "pappa ser ledsen ut", suck), förvånad, lite smårädd, ännu mer förvånad. Ja, ungefär så kan man sammanfatta Radcliffes insats i den här filmen. Det handlar kort och gott inte om något stort skådespeleri, utan ungefär likadant som han har presterat som Potter. Ingen Oscar här inte, och det ska han inte heller ha ( inte för att den här hade en suck av en chans att ens bli nominerad till något Oscars-pris, men ändock). 

Skrämseleffekterna, om man nu kan kalla dem för det, är de gamla vanliga- knarrande dörrar, fotsteg i ett hus som ska vara tomt, knarrande stolar, "något" smyger långsamt fram mot Radcliffe men när han vänder sig om är det försvunnet, plötsligt framhoppande ansikten i fönsterrutor etc etc. Ja ni hör ju, det gamla skrämselartelleriet har plockats fram här och det känns som att de hör hemma i samma tid som filmen utspelar sig, mitten av 1800-talet. Man blir helt enkelt inte rädd för sådant längre, om man har sett x antal skräckfilmer. Sedan undrar jag helt enkelt om barnen i den lilla byn inte har något bättre för sig än att stirra ut genom fönstrena på Radcliffe? Jag vet att varken Internet eller Playstation fanns på den här tiden filmen utspelar sig, men något vettigare borde ju ungarna ha att göra ändå.

Och så slutet, ja... Herregud, det var länge sedan man såg ett så patetiskt och tråkigt slut. Det känns mest som att regissören inte har en aning om hur han vill avsluta berättelsen, så även där används en utsliten kliché där huvudpersonen får återförenas med sin saknade, döda hustru. Trippel-suck.

The woman in black var inte alls så bra som jag hade hoppats på, men som spökstory duger den att plockas fram på årets Halloween-förfest för att deltagarna ska komma i någorlunda bra stämning men sedan glöms den här snabbt bort...

Haha ja, det är ju egentligen ingen bra låt på något sätt men lite smårolig får man väl ändå säga att den är;P Synd att Northug missar Vasaloppet. Inte för att jag hade tänkt kliva upp i ottan på söndag för att titta på hela från start, men det hade blivit mycket intressantare ändå om norrbaggen hade deltagit. Som "tröst" för detta kan man ju lyssna på den här hyllningen ( om det nu egentligen är rätt sak att säga om den här låten)...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article14457343.ab

Nu har det ju florerat rykten omkring den tredje filmen i evigheter, så man ska väl inte vara hundraprocentigt säker på att Bill Murrays nej verkligen förblir ett nej, men ett stort credd till honom för att han än så länge verkligen vägrar delta i den planerade uppföljaren. Det behövs ingen uppföljare, och den skulle förmodligen inte heller bli speciellt bra. 80-talet är nämligen över och med detta så betyder det att en tredje spökjägarfilm skulle ha med bättre effekter än föregångarna men betydligt sämre handling och skämt ( man vågar helt enkelt inte skämta på samma sätt som man gjorde förr numera). Så nu hoppas jag att i och med att Murray inte vill vara med ( och han är ju den stora behållningen med alltsammans) så skrotas planerna och så gör de något annat, vettigt, istället. Eller så rebootar de hela jävla skiten och tillsätter helt nya skådisar, förslagsvis någon från Twilight-eländet så blir det utskällt och hatat, men då har de i alla fall fått kränga ut det på nytt så då är väl alla filmbolagsdirektörer nöjda och med lite mer dollar i plånboken... 

http://www.moviezine.se/artikel/9645-bill-murray-kommer-inte-att-gora-ghostbusters-3