Så har man tillslut sett filmen som bland annat vann Oscar för bästa animerade film och bästa filmmusik och tvingas kallt konstatera att- den var inte så bra som jag trodde att den skulle vara. Tyvärr. Med det sagt så menar jag inte heller att filmen på något sätt inte är sevärd eller dålig men jag hade helt enkelt förväntat mig något mer efter allt förhandssnack. 

Men vi börjar med det som var bra. Jag gillade inledningen. Den där då vi får följa Carl och Ellie från det att de har gift sig och ändra fram till dess att deras drömmar försvinner och Ellie dör. Jag gillar också Carl som gammal och vresig gubbe, men jag hade ändå trott att han skulle vara lite mer vresig och sur. Nåja, småsaker förstås men ändå. Och sedan kommer den ( irriterande ) scouten Russell som är meningen att han ska vara rolig. Ni som har sett x antal Disneyfilmer genom åren förstår naturligtvis poängen- vresig gubbe möter ung, livlig kille som sätter en färgklick i gubbens ensamma liv och som också förmår honom att inse att livet inte tar slut utan att han har ett nytt äventyr framför sig. Det vanliga, således. 

När de hamnar i landet som inte har något namn ( i en fin hänvisning till filmen Trollkarlen från Oz antar jag, det var ju nästan lite läskigt när åskan dundrade som värst men jag antar att det berodde på att jag är åskrädd? ) så hade jag förväntat mig lite mer... galna upptåg, faktiskt. För det händer inte sådär överdrivet mycket i Landet. Visserligen får de en charmerande hund som sällskap, Dug, som till på köpet har försetts med en uppfinning som gör det möjligt för hunden att kommunicera. Till detta kommer också en "förvuxen" kyckling. Fågeln är både färggrann och lite knasig,men de komiska situationerna som uppstår var väl på sin höjd inte mer än att de genererade ett litet leende. Nej jag vill påstå att Upp definitivt inte frodas på humor och slap-stick, den lever däremot betydligt mer på hjärta. Inte minst i det att Carl hela tiden talar till sin fru och säger saker som " Vad hade du tyckt om det här älskling?". Och så får vi reda på mer och mer angående pojken Russell och vi förstår ganska snart att han är ett ensamt barn som känner sig misslyckad och som saknar sin pappa som aldrig verkar vara närvarande. 

Men det tar lite fart i alla fall när gamla flyghjälten och äventyraren Charles Muntz dyker upp och vill ta fågeln för att bevisa att han inte är galen. Snyggt gjort också i flygscenen, där hundarna skjuter genom att bita på ett ben;D Det finns förstås en hel del små lustiga detaljer i filmen. 

Som sagt var, jag hade väntat mig betydligt mer men får i alla fall en fin story som visar att livet är ett äventyr oavsett i vilken fas man befinner sig i. Jag ska dock sluta att ha förväntningar på datoranimerade filmer framöver då de helt enkelt inte är så bra längre. Det var en fest att se te.x Toy Story för tio år sedan, men numera så har inte de här filmerna riktigt samma effekt på mig längre, som det ska vara förstås. Men Upp får helt klart godkänt, trots allt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...