Woaska

29 september 2010 22:36

Mat är du ju på ett eller annat sätt beroende av, annars dör du. Fast visserligen kan det gå till överdrift (och underdrift för den delen med. xD).

Fast håller med dig, gillar inte heller att vara beroende utav saker även om jag inte direkt är det men det kan kännas så ibland. :< Speciellt vara beroende av något man inte vill vara beroende av.

roboguy

30 september 2010 09:47

Haha ja jag vet, mat var kanske ett dåligt exempel, men vad jag menade med det var det du också påpekade, att det kan gå både till över-och underdrift;D

Det är som sagt dumt att man blir beroende av saker egentligen, och då menar jag kanske mer saker som är av det sämre slaget. Som snus, eller godis! Men i och för sig vill jag ju inte direkt heller vara oberoende av snus. Som man säger, man "måste" ha någon last av något slag som människa, annars är man antingen Gud eller död;) Tror det är något gammalt talesätt haha!

Woaska

30 september 2010 17:02

Det kan ju vara svårt att hålla en balans, tyvärr. :/ Det är synd, man strävar alltid efter att göra någonting man gillar mindre/mer pga. konsekvenserna. Man borde njuta av att ha en balans, om man nu ens har det. xD

Allt vore så fruktansvärt mycket enklare om man vore död (I guess). o_O Livet är ett ständigt elände med små ljuspunkter. Frågan är om det är värt att leva för dem, men å andra sidan är döden skrämmande så man lever vidare. -.-

roboguy

30 september 2010 18:11

Jag kontrar med att jag inte riktigt vet vad du skriver om;) I guess att du menar det där med att äta för mycket/för lite/lagomt?! Men du har en poäng i att det handlar om att finna en bra balans, men det kan vara oerhört svårt.

Jag tror att det finns en mening med att leva, bara det att vi inte ser den. Förr i tiden hade man något att leva för då tron på Gud genomsyrade hela samhället. Dåtidens människor "visste" att någon bevakade dem. I dag har vi blivit sekulariserade och någon Gud tror de flesta inte på, och vi fyller ut det tomrummet med att antingen köpa massvis med prylar som ska ge en sorts mening till livet, eller som du säger, ljusglimtar. Även fast jag är deppig ibland så tror jag ändå på att det är värt att leva livet. Även om man ibland måste få tillåtas att tvivla!

Woaska

8 oktober 2010 00:00

Det kan gälla mat eller vad som helst. Ät mat, men inte för mycket eller för lite. Drick alkohol, men inte för mycket (eller för lite). Osv. osv.

Jaså, jag tror livets mening är att dö; för det är det enda vi vet säkert. Sedan är det upp till var och en att bestämma vad denne vill göra med sitt liv och skapa sin egen mening till livet.

Jag tror att Gud skapades + religioner för att ge oss en trygghet och en vägledning. Annars kan jag tänka mig bibeln (det lilla jag läst) som någon poetisk form om hur allt skulle fungera... fast jag vet inte. Det där med religion känns så dubbelmoraliskt i dagens läge.

När jag är deppig är inte livet värt att leva men när jag är glad eller hyfsat glad så är det värt att leva. =D

roboguy

8 oktober 2010 00:42

Det är aldrig bra att göra för mycket eller för lite av det mesta, så att vara svensk och göra allt lagom är det ultimata;D Vi har förstått hur det ska göras medan övriga världen famlar i mörker;)

Haha livets mening är nog inte att man ska dö, fast det är det enda vi vet säkert;) Men att det skulle vara meningen med livet är nog inte rätt. Däremot tror jag på det du sa att det är vi som bestämmer vad vi ska fylla livet med för mening, och att vi är fria att göra och åstadkomma precis vad som helst.

Det stämmer bra det, Gud och religionerna skapades för att vi skulle känna att det fanns en mening med vår tillvaro på den här platsen och för att ge oss trygghet och vägledning. Om man nu inte är troende, för då är inte Gud något som man hittar på förstås haha;) Bibeln ser jag mer som en spännande berättelse, som några riktigt bra skribeneter kokade ihop och som vi sedan hämtar inspiration ifrån.

Haha nej det är ju så det är. När man är deppig så är ingenting bra och livet är meningslöst men när man däremot är glad så är livet värt att leva:)