Direktlänk till inlägg 2 februari 2011

it´s kind of a funny story

Av roboguy - 2 februari 2011 00:14

Jag vet inte riktigt om jag håller med filmtiteln, It´s kind of a funny story, för rolig historia blir det dessvärre aldrig och om man har det minsta kunskap angående sådana här filmer så vet man redan från ruta ett var det kommer att luta och man kan på ett ungefär våga sig på en gissning över hur det kommer att gå för huvudpersonen, Craig.

Filmens stora fördel, enligt mig, är att den belyser ett ämne som är högaktuellt i dag- stressen och pressen som samhället ställer på oss. Vi måste lyckas redan i skolan för annars är framtiden förstörd. Vi ska bli så lyckade hela tiden, men glömmer bort att ibland fundera på vad det är vi egentligen, innerst inne vill göra. Man förstår sig verkligen på Craig, som redan som fem-åring jämför sig med Mozart och de andra stora som komponerade sina mest berömda verk redan som små. Varför kan inte Craig rita av en stad på ett autentiskt sätt? Han är visserligen bara ett barn, men varför ska det hindra honom? Det känns också som att det är pappan i familjen som pushar Craig, medan mamman åtminstone förstår eller känner på sig hur det är med Craig. 


Den figur som fungerar som Craigs motsats inne på sjukhuset är Bobby- en stor och snäll björn som man bara vill krama om. Av Bobby får Craig sådana saker som att Bobby önskar att han fick leva Craigs liv för en enda dag- fast det från början verkar som att Bobby är tillfreds med sig själv. De andra figurerna kommer jag knappt ihåg såhär efter att jag har sett filmen, det är ingen av dem som fastnar speciellt länge i minnet. Det är Bobby och Craig och resan som de tillsammans genomför. Det finns en del fina scener här trots allt- som "sångnumret" och när egyptiern kommer och börjar dansa. Men det finns ingenting här som kommer att fastna i mitt minne speciellt länge.


Utom kanske det som filmen förmedlar i sista bildrutan! Där har vi kanske något att lära oss, allesammans? 

Annars känns inte det här som en film som riktigt passar för mig. Den hade vunnit på att kanske ha lite mer humor, men det finns ett stort hjärta som bultar bakom filmridån och det tycker jag lyser igenom. Lite av en Gökboet-light, fast kanske inte med riktigt samma tyngd ( Gökboet kommer jag ihåg trots att det var flera år sedan jag såg den filmen vid det här laget ) medan jag förmodligen inte kommer att minnas It´s kind of a funny story speciellt länge. 









  

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av roboguy - 27 augusti 2015 11:56


  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Av roboguy - 25 mars 2014 21:57


Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Av roboguy - 18 mars 2014 22:07

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Av roboguy - 17 februari 2014 22:05


Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Av roboguy - 13 januari 2014 22:03


Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...

Skapa flashcards