Det fanns olika anledningar till varför jag lånade 18 sekunder, av George D. Shuman. Det viktigaste var handlingen, "Kan man fånga en mördare med hjälp av offrets minnesbilder från sina sista 18 sekunder i livet?", men än viktigare var det faktum att bokomslaget är så jävla läckert och snyggt att det på ett ögonblick fångar ens blick och uppmärksamhet. Eller hur? Och slutligen, Stephen King säger: "Utmärkt"! Ja, jag är tillräckligt King-nördig för att det enda ordet ska göra att jag lånar en bok och läser den;P 

Huvudpersonen Sherry Moore har en unik förmåga- hon kan se de dödas sista sekunder av livet innan de dör, som lagras likt en hårddisk. Jag gillar sådant här- sådant som kan vara möjligt, men som samtidigt förmodligen inte är möjligt. Men man kan ju leka lite med tanken. Sedan har vi den andra huvudpersonen, polisen som nystar i mordhistorien, men som har ett av de längsta namn jag har stött på länge- Kelly Lynch-D´Shaughnessy. Svårt att uttala, men man minns namnet även efter att boken tagit slut. 

Bokens skurk, Earl Oberlein Sykes, är inte direkt unik på något sätt, sanningen är att han snarare är en ganska ordinär illdådare, men en sak fastnade i mitt minne- att han är sjuk i cancer och kliar sig i ett sår som han har på halsen som orsakas av cancern. Omedvetet så började jag att klia mig på halsen ibland. 

Och eftersom Kelly Lynch-D´Shaughnessy är kvinna och har en ganska hög rang inom poliskåren så finns det självklart mansgrisar inom organisationen; " Det kommer in ett par tuttar i byggnaden, och plötsligt blir alla så förvirrade att de inte ens kan torka sig i ändan. Men inte jag. Polischefen ser till att befodringarna blir som han vill. Så är det bara. Svarta och kvinnor har det alltid lättare än vanligare knegare som vi". ( s. 39).

Alla relationer hit och dit tycker jag är lite tjatiga. Hur ska Kelly Lynch-D´Shaughnessy göra med sin make Tim och barnen. Att Tim har varit otrogen gör naturligtvis att Kelly har sepererat från honom, men hon saknar honom samtidigt hela tiden. Samma sak med Sherry, många olika kandidater till vem som hon ska bli förälskad i, och det är ett tröstlöst trampande hela tiden för jag förstod ganska tidigt vem hon egentligen ville ha hela tiden.

Men, 18 skeunder är spännande och välskriven, och den passar föredömligt en lat sommardag i hängmattan;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...