Minimalistiskt och sparsmakat och ganska lite yttrande av våldsamheter, och egentligen en skildring av en kufisk man i 30-40-någonting-åldern... Det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag började se Tony- En seriemördare i London.

Läs inte mer om du inte sett filmen!

Jag tycker att Peter Ferdinando, som spelar Tony, gör en utmärkt prestation- utan att egentligen göra så mycket. Det är inte stora gester, galna blickar, frusterande andetag eller andra saker som brukar vara så utmärkande egenskaper för seriemördare eller galningar på film. Man vet inte riktigt var man har Tony, eftersom han verkar vara så gemytlig, nervös och orolig. Men man förstår efter bara ett tag att något är fel med den här mannen, eftersom han bor i en nedsliten lägenhet, går omkring och köper och tittar på massvis med actionfilmer ( och en hel del klassiska actionfilmer nämns i filmen, så ett litet plus i katen om du är välbevandrad inom 70-80-talets actionfilmer, då kan du pricka av vilka filmer som du har sett som en liten extra bonus medan du tittar på den här filmen ) och den stora frågan är egentligen- har Tony ingen kontakt med andra människor? Man får inte veta mycket om Tonys bakgrund, man får inte veta någonting- vilket gör det lite frustrerande. Tony verkar bara finnas, kort och gott. Och han sover tillsammans med ett lik, av någon anledning... 

Jag tycker om att man har gjort filmen så verklighetstrogen. Det är inte massvis med splatter eller blodutgjutelse här, och Tony känns mer eller mindre mänsklig. Man dundrar inte heller på med massvis av musik, utan det är enkelt och man får nästan känsla av att man tittar på en dokumentär ibland- fast kameran råkar bara ha hittat Tony och bara "följer efter honom". 

Jag tyckte däremot inte om slutet. Och som jag sa från början, jag hade förväntat mig lite mer... tja, mördande! Istället var det som att mördandet hamnade i skymundan, något som bryter den stilla, lugna ytan för ett ögonblick och sedan återgår allt till att handla om missanpassade, underliga Tony. Det var lite svårt att kväva en och annan gäspning för mig emellanåt, för det blev lite tråkigt ibland. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...