" Hårdare, tuffare och ännu farligare situationer". Jag hoppas verkligen att den beskrivningen passar in nu när det ska göras ännu fler Johan Falk-filmer. Jag vill verkligen att de ska vara betydligt hårdare och tuffare än vad de första filmerna var, men de måste också se till så att något förändras och att det blir ett mer tätare manus och kanske en aning mer intensiva actionsekvenser istället för, som vanligt, att allt ska avgöras i slutscenerna. Lite mer som i Noll tolerans och Livvakterna, tack. Och tyvärr är Jacob Eklund trött och sliten, ja det märktes redan i den första omgången, men jag hoppas ändå att han får vara lite mer som han var i de tre ursprungliga filmerna- en ensamvarg, en som tar lagen i sina egna händer, en som struntar fullständigt i vad cheferna säger. Men nu ska ju dessvärre Falk kunna vara med i den här jävla gruppen för särskilda insatser, och de får ju leka lite längre ut på lagens arm än vad Falk fick göra som vanlig snut, så lite av poängen med karaktären Falk har gått förlorad i de här nya filmerna!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article13497289.ab

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...