Tack för den här sammanställningen av höstens filmer på bio Expressen, men jag kände till de flesta redan men de man ser fram emot är framför allt Tintin, Sherlock Holmes, Cowboys and Aliens och The girl with the dragon tattoo.

På den svenska fronten ser det tyvärr inte lika lovande ut, som vanligt. Stig-Helmer ska "roa" oss igen, och så kommer ännu en film om Svensson, Svensson. Och just det, Jägarna 2... Många uppföljare och fortsättningar på existerande filmserier även i det här landet, så vi ska nog inte klaga på Hollywood på den fronten. Förhoppningsvis kan väl kanske Jägarna 2 vara hyggligt bra åtminstone, men det återstår att se. 

Bubblare: Tinker, Tailor, Soldier, Spy vars två trailers hittills har varit mäktigt snygga och faktiskt gjort mig nyfiken på filmen men tyvärr baseras den på en roman av John Le Carre och hittills har jag inte tyckt om någon av de filmatiseringar av hans böcker som jag har sett. 

http://www.expressen.se/noje/1.2520886/har-ar-hostens-filmpremiarer

Herregud, inte såg jag att det var Lady Gaga utan trodde det handlade om någon helt annan- innan jag klickade på artikeln så trodde jag nästan att det var Nicolas Cage;P I alla fall på en av bilderna är Gaga lik Cage i hennes "utstyrsel". Ser fram emot att få höra singeln ”You&I också.

Annars tycker jag det var vettigt budskapet som hon också framför: " – Du kommer aldrig hitta vad du söker efter i kärleken, om du inte älskar dig själv först." Jag tror det ligger en hel del i det.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13432266.ab

Äh, varför får ingenting vara ifred utan måste uppdateras ( och försämras, vanligtvis). Nummer 5 lever, Short circuit, är ju en äkta liten klassiker som man såg när man var liten, och den här är en av mina barndomsfavoriter. Inte för att jag direkt kan påtala vad det är som gjorde den här filmen till en favorit numera, men det var något som var magiskt med filmen en gång i tiden.

Nåja, man behöver ju förstås inte se remaken;P Men en del saker borde få vara ifred, och Nummer 5 lever kan man väl släppa på Blu-ray disk istället med förbättrad bild och ljud så man kan njuta av den här klassikern.

http://www.moviezine.se/artikel/7975-alvin-amp-ganget-regissor-gor-nr-5-lever-reboot

Trots den småroliga titeln och omslaget så ska man inte missta sig- du ska inte låta barn titta på den här! Det här är faktiskt ingen barnfilm. Jag ville bara påpeka det, så att ingen förväxlar den med en småtrevlig Disneyfilm som man kan samlas omkring med hela familjen;P 

Midgets vs. Mascots var bäst den inledande kvarten ungefär, efter femton minuter började det kännas uttjatat och lite tråkigt och då återstod ju en hel del speltid. Men nu ska jag inte påstå att jag satt och hade tråkigt medan filmen rullade vidare, man har sett betydligt sämre filmer än den här men man har också sett bättre filmer. Midgets vs. Mascots hamnar någonstans mittemellan men är man på ett bra humör när man ser den här borde man bli underhållen för stunden åtminstone. Om ni nu inte är en aning mer kräsen än vad jag är, förstås. Finsmakare gör sig icke besvär, då är det här bara slöseri med tiden. Gå och se på Jane Austen i så fall. Den här är långt ifrån Jane Austen, nämligen.

Men är man på rätt humör, har "rätt" humor så bör man kunna få sig några småskratt här och var under den tid Midgets vs. Mascots utspelas.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Som jag skrev i inledningen- de första 15 minuterna är det bästa i den här filmen. Dels att Ron Jeremy är med och snackar om den bortgågna Larry Flynt-inspirerade porrmogulen under tiden som han blir avsugen, till det att man får se vilka som anmäler sig till uppgiften- att utföra olika mer eller mindre galna saker inom 30 dagar, och det ska vara dvärgar vs maskotar!!! Härligt att se Gary Coleman som sig själv också, även om jag blir ordentligt trött på honom och att han hela tiden kör på med samma saker- hans "coach" säger något och då ska Coleman ge honom på käften, samma visa upprepade gånger. Tröööttsamt, tyvärr...

Midgets vs. Mascots innehåller dessutom överraskande mycket sex och bröst-flash. Många sådana scener är tämligen onödiga, och har väl egentligen ingenting med någonting att göra. 

Uppgifterna som de ska ta sig an är föga roliga egentligen... Dricka så mycket mjölk som möjligt under en viss tid, rida en mekansik tjur, få en käftsmäll genom att förolämpa någon med så få ord som möjligt- men däremot gillade jag karaoke-scenen där Leanne sjunder " We are the winners" och där man fick se att små människor också klarar av vad som helst, bara de ger allt! En fin scen, tycker jag, faktiskt.

Jag gillade också maskoten "Sheriffen", som inte gör sig till eller showar alltför mycket utan som mest bara verkar drogpåverkad mest hela tiden. Jag vet inte riktigt varför jag tycker om honom bäst, men i de fåtal scener han medverkar i så är han ganska cool!

Slutet tycker jag är mer eller mindre en smärra katastrof, ja inte av "hela jorden går under"-typ men ändå en liten katastrof. Det visar sig att alla får det de vill ha, pengar för det mesta, att de onda figurerna får sina straff och allt är så jävla lyckligt och bra... Ursch! Lite för mycket moralkaka där för min del, jag blev alldeles proppmätt och klarade knappt av det hela. 

Sammanfattat, Midgets vs. Mascots är smårolig om man är på "rätt" humör även om den inte erbjuder några gapskratt direkt. Och man får sig en liten moralkaka i slutet, som sagt...