Jag vet inte om det har att göra med kulturella skillnader eller liknande, men nog skrattar man ändå mer åt amerikansk komedi än vad man gör åt andra länders komedier? Så gör jag åtminstone, just för att den amerikanska kulturen är så inlemmad i Sverige så man oftast förstår när man driver med något uramerikanskt. Eller så kan jag helt enkelt för lite om Frankrike så många av skämten i den här filmen, OSS 117- Lost in Rio, går över mitt huvud. För mycket av skämten i den här filmen faller för mig helt platt till marken, och några scener förstår jag ingenting alls av. Huvudpersonen själv, agent OSS 117, är stundtals jäkligt lik Sean Connery men går mest omkring och babblar om oväsentligheter och jag vet inte om det är meningen att det ska vara komiskt eller inte. Men en del skämt av lite av politiskt sprängstoff och därför ska den här filmen ha en eloge- jag skulle vilja se den komedifilm från USA som vågar skämta om de här ämnena som man gör här. Den filmen får vi antagligen vänta på, länge...

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

De skämt jag talar om är de som agent OSS 117 fäller angående nazismen, Israel och judar. Han säger helt fel saker, man skulle kunna missta honom själv för en man med väldigt många fördomar och som verkligen tror på dem, och det är inte undra på att de israeliska agenterna som finns med höjer på ögonbrynen åt några kommentarer. Bland dem finns mycket om "judar och pengar". Eller att när de infilterar nazisterna så skulle det inte vara så "smart" på grund av att man ju kunde se att agenterna är judar... Ja, ni förstår nog vad jag menar. Skulle vi kunna få höra några liknande skämt i te.x Johnny English 2? Jag skulle inte tro det. På så vis är OSS 117- Lost in Rio betydligt roligare och vassare jämfört med vad den andra English-filmen ens kom i närheten av att vara.

Men det som irriterade mig mest med filmen var deras närmast besatta förkärlek för att använda sig av splittrade scener- detta fenomen förekommer relativt ofta under filmen och jag vet inte vilken effekt de vill uppnå med detta egentligen? Det blir ju inte direkt "häftigt" bara för att en och samma scen/person/föremål figurerar i flera olika bildrutor samtidigt... Nej, detta har jag svårt att förstå poängen med. 

Men jag uppskattar humor av lite mer fysisk karaktär och därför tycker jag att filmens klart bästa scen är där OSS 117 jagar Von Zimmel på ett sjukhus, och jakten går långsamt på grund av att båda två är skadade och rör sig som 200-åringar. Hah! 

Men annars vet jag inte om jag skulle säga att den här filmen är lika rolig som Austin Powers, för jag gillar mer den humor som Powers har istället för denna även om de rör sig inom samma komedigren. OSS 117-Lost in Rio är på sin höjd smårolig och inte så mycket mer, och slutet tycker jag var en aning tjatigt. Men den får halvt godkänt ändå. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...