Psychosis börjar lovande- en galning lemlästar några miljökämpande ungdomar- men tyvärr så var den lovande upptakten bara en illusion, för sedan får filmen problem. Spänningen uteblir och de välkända fällorna har man sett en, två, tre gånger förut och alltsammans kryddas med en något krystad förklaring i slutet. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Psychosis har två stora problem, tycker jag. Det första problemet var huvudrollsinnehavaren Charsima Carpenter- trevlig att titta på, dessvärre mindre trevligt att bevittna hennes ganska stela, mediokra skådespeleri som lämnar ganska mycket i övrigt att önska. Karaktären Susan ser mer eller mindre vettskrämd och orolig ut redan i första bildrutan, och inte blir det bättre av att hon ska vara vettskrämd och orolig genom hela filmen. Det är svårt att ständigt se orolig och nervös ut.

Filmens andra stora problem är, och det är mycket vanligt i skräckfilmer i dag, att spökerierna inleds två sekunder efter att parat har kommit in i huset! Allt måste ske direkt för annars finns väl risken att dagens publik tröttnar och slutar bry sig? I gamla spökeri-filmer så tog det tid innan det verkligen brakade loss, regissören satsade hellre på att skapa en olustig, obehaglig känsla innan spökerna fick fritt spelrum- i dag: karaktärerna flyttar in i ett hemsökt hus, spegeln faller i golvet i nästa filmsekvens, underliga fotsteg och röster hörs därefter osv osv. Allt händer på en och samma gång och ingen känsla eller inlevelse har hunnit infinna sig. 

I och för sig var det en snygg vink det där med de försvunna hantverkarna som paret pratar om när de kommer till huset ( eller snarare herrgården, det är inget litet nyköp de har gjort). Hantverkarna har inte gjort sitt jobb och man börjar ju undra vad som har hänt med dem. Tyvärr får inte frågan förbli obesvarad särskilt länge. 

Och hur är det med Susans hälsotillstånd? Jo, naturligtvis får vi ganska snabbt reda på att hon har en tråkig bakgrundshistoria med en mental kollaps som ett slags huvudnummer och däremd ska tittaren börja fundera över huruvida Susan inbillar sig alltsammans eller inte. Hmmm... Har vi inte sett det här förrut? Ung, snygg kvinna, mentalt instabil, som tror sig bevittna spöken och andar? Jo, det här har vi sett tidigare.

När sedan Peck blir huvudmisstänkt i jakten på förklaringar, så vet man ju nästan per automatik att Peck är oskyldig. Att försöka leda våra misstankar till honom är inte särskilt snyggt gjort. Nej, Peck blev aldrig någon skurk i mina ögon men å andra sidan så betedde han sig lustigt i framför allt middagsscenen... 

Psychosis kunde ha blivit så mycket bättre, men tyvärr faller den för frestelsen att vara lite för smart för sitt eget bästa. Mördaren som förekommer i början dyker upp igen, men har ingenting med filmen att göra egentligen- så behövdes verkligen den sidostoryn? Och slutet tycker jag inte riktigt knyter ihop säcken... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...