Trots den småroliga titeln och omslaget så ska man inte missta sig- du ska inte låta barn titta på den här! Det här är faktiskt ingen barnfilm. Jag ville bara påpeka det, så att ingen förväxlar den med en småtrevlig Disneyfilm som man kan samlas omkring med hela familjen;P 

Midgets vs. Mascots var bäst den inledande kvarten ungefär, efter femton minuter började det kännas uttjatat och lite tråkigt och då återstod ju en hel del speltid. Men nu ska jag inte påstå att jag satt och hade tråkigt medan filmen rullade vidare, man har sett betydligt sämre filmer än den här men man har också sett bättre filmer. Midgets vs. Mascots hamnar någonstans mittemellan men är man på ett bra humör när man ser den här borde man bli underhållen för stunden åtminstone. Om ni nu inte är en aning mer kräsen än vad jag är, förstås. Finsmakare gör sig icke besvär, då är det här bara slöseri med tiden. Gå och se på Jane Austen i så fall. Den här är långt ifrån Jane Austen, nämligen.

Men är man på rätt humör, har "rätt" humor så bör man kunna få sig några småskratt här och var under den tid Midgets vs. Mascots utspelas.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Som jag skrev i inledningen- de första 15 minuterna är det bästa i den här filmen. Dels att Ron Jeremy är med och snackar om den bortgågna Larry Flynt-inspirerade porrmogulen under tiden som han blir avsugen, till det att man får se vilka som anmäler sig till uppgiften- att utföra olika mer eller mindre galna saker inom 30 dagar, och det ska vara dvärgar vs maskotar!!! Härligt att se Gary Coleman som sig själv också, även om jag blir ordentligt trött på honom och att han hela tiden kör på med samma saker- hans "coach" säger något och då ska Coleman ge honom på käften, samma visa upprepade gånger. Tröööttsamt, tyvärr...

Midgets vs. Mascots innehåller dessutom överraskande mycket sex och bröst-flash. Många sådana scener är tämligen onödiga, och har väl egentligen ingenting med någonting att göra. 

Uppgifterna som de ska ta sig an är föga roliga egentligen... Dricka så mycket mjölk som möjligt under en viss tid, rida en mekansik tjur, få en käftsmäll genom att förolämpa någon med så få ord som möjligt- men däremot gillade jag karaoke-scenen där Leanne sjunder " We are the winners" och där man fick se att små människor också klarar av vad som helst, bara de ger allt! En fin scen, tycker jag, faktiskt.

Jag gillade också maskoten "Sheriffen", som inte gör sig till eller showar alltför mycket utan som mest bara verkar drogpåverkad mest hela tiden. Jag vet inte riktigt varför jag tycker om honom bäst, men i de fåtal scener han medverkar i så är han ganska cool!

Slutet tycker jag är mer eller mindre en smärra katastrof, ja inte av "hela jorden går under"-typ men ändå en liten katastrof. Det visar sig att alla får det de vill ha, pengar för det mesta, att de onda figurerna får sina straff och allt är så jävla lyckligt och bra... Ursch! Lite för mycket moralkaka där för min del, jag blev alldeles proppmätt och klarade knappt av det hela. 

Sammanfattat, Midgets vs. Mascots är smårolig om man är på "rätt" humör även om den inte erbjuder några gapskratt direkt. Och man får sig en liten moralkaka i slutet, som sagt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...