Det blev inte så mycket bokläsning under sommaren men då känns det väldigt skönt att inleda hösten med att läsa en mycket spännande och delvis provocerande bok som Isens gåta. Att följa Matt Sherwoods kamp för att dels överleva när han hamnar mitt i händelsernas centrum utan att vara medveten om vad som egentligen pågår samtidigt som han försöker utröna huruvida hans bror Danny är i livet eller inte är riktig klassisk nagelbitarspänning, och det gör att boken är en riktig bladvändare för man vill hela tiden komma vidare i handlingen för att se hur det ska gå. 

I det övriga persongalleriet utkristalliseras en given favorit- Csaba Komiósy, kallad Jabba, som beskrivs som "den definitiva filmnörden" och i olika sammanhang drar han paralleller till saker som finns i filmer som Minority report. Inte så konstigt att Jabba blir min favorit i den här boken. 

Mitt i all spänning lägger också författaren upp en klar bild av vad han vill ha sagt- det här med att olika politiker och olika religiösa grupper gör anspråk på att Gud står på deras sida och att de därför har rätt. Kanske hamrar författaren in sitt budskap en aning för mycket, jag blir i alla fall lite uttråkad över att höra dumdristiga, självgoda "idioter" hävda att Gud minsann är på dennes sida och det är enkelt att leda fårskocken om man bara säger att det är Guds mening att det ska bli på detta vis. Det är nog därför som boken kan vara provocerande för de "troende" samtidigt som en hand sträcks ut till båda lägren:

" Vi behöver vetenskapen för att förstå hur allt på jorden och bortom den fungerar- vi själva, naturen, allting omkring oss. Det är verklighet, och det kan ingen som har det minsta i skallen ifrågasätta, Men vi behöver även religionen. Inte för att skapa löjliga alternativa teorier som vetenskapen redan har bevisat. Vi behöver den av helt andra anledningar, för att tillfredsställa helt andra behov. Behovet av mening. Det är ett grundläggande behov som de inte kan tillfredsställa oavsett hur många partikelacceleratorer och Hubbleteleskop man bygger- och era präster förstår inte att deras uppgift är att hjälpa er att upptäcka en intre mening, inte att uppträda som ett gäng fantiker som försöker konvertera resten av världen till samma rigida, bokstavstroende syn på hur folk ska leva sina liv. I ert land, liksom i de muslimska länderna, har religion blivit en politisk rörelse, inte en andlig rörelse. "Gud står på vår sida"- det är det enda som hörs i era kyrkor. Men de borde predika något helt annat". S. 340 Det här tycker jag var mycket tänkvärt och något som jag tar med mig efter läsningen av Isens gåta...

" Isens gåta är en provocerande, sylvass thriller i skärningspunkten mellan klimathotet, den religiösa fanatismen och världspolitiken" står det på bokens omslag och det här håller jag verkligen med om. Den här boken är grymt spännande samtidigt som den kan få läsaren att tänka till en aning. Behöver man något mer argument för att den här boken borde ligga på din måste-läsa-lista i höst/vinter?;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...