Jag brukar inte tycka om sådana här filmer- fantasy okej, men inte romantik- men Stardust harjag tyckt om ända sedan jag såg den första gången och jag var bara tvungen att se om den igen ikväll då det var ett tag sedan jag såg den sist. Och Stardust var fortfarande underhållande.

Framför allt gillar jag filmen för att Robert De Niro skämtar mycket med den tuffa image han har haft. Han är underbar som piraten som låtsas vara skrämmande och tuff men som egentligen är transvetit och som älskar att dansa och klä upp sig i balettkläder. Priceless;D

Även Michelle Pfeiffer firar triumfer i den här filmen, och jag tror inte jag har sett någon annan film med henne i där hon är lika rolig som häxa på jakt efter stjärnan som ska ge henne ungdom och evigt liv. Scenen där hennes yttre har börjat förfalla och hon försöker fixa det med trolldom och råkar göra brösten till hängbröst är en komisk höjdare. Och jag som inbillade mig att en sådan stor stjärna som Pfeiffer aldrig skulle kunna göra sig till och göra något sådant, men i den här filmen motbevisar hon mig.

Sedan har vi då kärleksstoryn mellan först Tristan och Victoria, där Tristan blir mest av allt förnedrad och bortgjord och då tyckte jag att han skulle ge upp och gå vidare ( men den insikten kommer förstås senare under filmens gång), men det är underbart att se vilken loser han är från början men sedan tar igen på ett storslaget sätt och uppfyller det som hans far säger i början, att de som är populära just då brukar sluta med att ha tråkiga och trista liv. Underbart att se hur "mesen" får sin revansch. Det är den biten som gör att jag klarar av kärlekshistorien i den här filmen.

Och som grädde på hela grejen, så finns det ju ett stråk av mörk, svart humor när arvingarna till kungadömet tar livet av varandra på ett eller annat sätt och sedan följer med i händelserna som spöken! Underbart, det med.

Kort och gott, Stardust är nog en av mina favoritfilmer faktiskt, som jag kommer att fortsätta att se om lite då och då. Filmmagi när den är som bäst, helt enkelt.