Det stora problemet med Dylan Dog: Dead of Night är att den är alldeles för "snäll" och harmlös. Tyvärr, jag hade förväntat mig lite mer allvar och lite mer blod och våld men istället får jag något som närmast kan beskrivas som... ja, en ungdomsfilm, sådär mixad med lite monster och så massvis med skojigskoj-humor. Nej det här är för 14-16-åringar och vi som är äldre i gamet kan gott och väl strunta i den här soppan helt och hållet.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Det var roligt att se Brandon Routh i en större film igen. Jag har inte sett honom sedan han var med i Superman returns. Tyvärr är han alldeles för blek och alldeles för mycket preatty boy. Snygg, men liksom ofarlig på något sätt. Det går inte att ta honom på allvar som "monsterjägare". På sin höjd kan den här snyggingen inte jaga något farligare än fjärilar. Ungefär. Helt fel casting här!

Men det stora irritationsobjektet i Dylan Dog: Dead of Night är inte Routh, utan hans eländiga sidekick-Marcus. Man önskar ju att efter att Sam Huntington förvandlats till zombie så kunde käften ha sytts ihop, men sådan tur har man inte utan munnen går i ett på honom och varje grej ska liksom vara roligt hela tiden men det blir bara enerverande och tjatigt. Jag blev faktiskt glad när han blev dödad relativt tidigt i filmen, men så skulle ju fanstyget återuppstå efter en stund och då var stora delar av filmen förstörd helt och hållet.

Trots allt så fanns det med två scener som gjorde att man stod ut i alla fall:

* Big Als verkstad, där man inte går för att byta trasiga däck eller få bilen tvättad utan för ett ersätta te.x en borthuggen arm. Man kan hitta nya armar, ben, händer, huvuden ja, kort och gott, you name it- and you find it hos Big Al.

* Samtalsterapi, eller något som är misstänkt likt AA-träffar, för nyblivna zombies som inte riktigt har kommit till freds med sin nya roll som levande död. Kan lära sig bland annat att käka likmaskar, en riktig gourmemiddag för zombies;P

Men utöver det så är Dylan Dog: Dead of Night bara tråkig och intetsägande. Om man nyligen har blivit lite för vuxen för Spöket Laban och känner sig redo för att se något lite mer "skrämmande" så kan man se den här filmen, som inte lär skrämma någon som är över tio år men som är i alla fall lite mer "vuxet". Vi äldre filmtittare kan lämna ungarna ifred och gå och se något betydligt tuffare istället, för det har vi mer behållning av än att slösa bort tiden med den här filmen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...