Suck, redan nu börjar tv-tablån ( ja, jag är en av dem som fortfarande huvudsakligen tittar på dumburken framför webb-sändningar) utarmas för att när temperaturen överstiger 30 plusgrader ( aldrig fel med lite önsketänkande innan sommaren sammanfattas med att det mesta regnade bort) och publiken vistas utomhus hellre än att sätta sig i favoritsoffan framför tv:n och istället fylls tv-rutan med repriser, repriser och ännu mer repriser. Igår var det tack och hej då för Veckans brott, och sista avsnittet var sevärt, precis som det brukar vara. Porrmorden avhandlades, fast jag tycker inte GW Persson kom fram till så mycket i de där morden och så tog man sig en titt på det yrke som är allra vanligast inom film i Sverige- nämligen att vara polis. I USA är det tydligen många unga aspirerande poliser som har gått på myten om Dirty Harry och hellre drar pistol och sparkar in dörrar och förvärrar situationer, och det var lite ny information för min del. I Sverige är det inte lika vanligt med Gunvald Larsson-look a likes, som tur är... Men man ska inte misströsta alltför mycket för tydligen under repris-tyngda sommarmånaderna kommer GW Persson att återfinnas i tv-rutan för att avhandla klassiska mord. 

Och ikväll är det adjö för Sveriges mästerkock också, väl? Och Sveriges värsta bilförare är det väl inte så många avsnitt kvar av längre heller... 

Jaha så har man lyckats se på ytterligsare en film som ingick/ingår i "nazisploitation" som blomstrade på 1960-1980-talet men som vars värde kanske kan ifrågasättas såhär i efterhand. Jag är ingen storkonsument av de här filmerna och förutom denna har jag enbart sett två av Ilsa-filmerna, men denna var inte mycket att hänga i julgranen direkt och inte skilde den sig mycket från de två filmer jag nyss nämnde. Mycket variation verkar inte ha varit ledordet i de här filmerna, utan snarare mer av samma sak och strunta i trams som nytänkade eller nya grepp! Man vet liksom vad man får, en tråkig handling, mycket naket, lite sexscener... Ja, mycket mer än så är det faktiskt inte, egentligen. Det blir minst sagt väldigt enahanda och ganska så tråkigt. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

En annan sak som verkar återkomma i filmerna är att efter att fångarna blivit torterade, utnyttjade och på alla andra sätt förnedrade så slutar alltid dessa filmer med att fångarna antingen lyckas fly eller ta sin hämnd mot sina plågoandar, och det är ungefär slutet i den här filmen också. Fast ingen lyckas fly direkt, utan det handlar mer om att de nazister som varit i centrum blir dödade, så en slags revansch kan man kalla det i alla fall. Annars är det väldigt mycket naket i den här filmen, vilket trode ha gjort dåtidens censur stressade men såvitt jag vet så har jag sett den ocensuerade versionen. Men annars har inte SS Experiment Camp Love mycket som gör den sevärd, och ska man se någon ur genren tycker jag man ska satsa på Ilsa- Shewolf in Sibiria, som åtminstone kan kallas för bra och som var ganska sevärd, om man inte har några förväntingar på den. 

Det allra mesta ( kanske rentav allt) i den här filmen var dålig. En kärlekshistoria man inte tror ett dugg på, knapphändig, uruselt skådespeleri, en handling som man knappt kan engagera sig i och vars syfte inte framgår förrän i slutet och då har man sedan länge slutat att bry sig om alltsammans. Man får helt enkelt ingen känsla alls när filmen är slut, och SS Experiment Camp Love är knappt sevärd idag. Den här kan man med gott samvete ignoerera fullständigt.