Jag tycker ändå det var lite fascinerande och roligt på ett bra sätt att läsa den här artikeln om "real-life superheroes", alltså helt vanliga ( en del kanske har invändningar på just den formuleringen) människor som gör sina egna dräkter och som sedan ger sig ut för att göra allt möjligt, alltifrån att hjälpa gamla tanter över gatan till att försöka förhindra en knarkförsäljning. Att de är obeväpnade och tydligen inte använder sig av vapen är ju ett stort risktagande, för visst finns det ingenting som säger att bovarna går omkring utan vapen. Riskfyllt, men samtidigt beundransvärt och ja, inte så lite dumdristigt beroende på vad de här verkliga hjältarna gör. Men som någon klok människa kommenterade, vad skulle den stora, grå massan göra här i Sverige om vi bevittnade en misshandel utanför en krog? Jag tror inte att det är många som skulle ingripa. Eller om vi såg andra brott begås... Och hur många gånger har man hjälpt en gammal kvinna över gatan? Man kan ju i alla fall låta sig bli lite inspirerad av den här artikeln.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13721998.ab

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...