Ja jösses Matilda inte trodde jag att jag skulle bli drabbad av den här filmen men det är något med just "filmer om/med hundar" som gör att jag har svårt att värja mig. Antagligen för att man själv har en hund... En simpel ramhandling- en lastbilschaufför stannar till och går in på en pub för att ta en öl, och får höra berättelsen om Red Dog. En enda hund som trollbinder alla människorna i det lilla gruvsamhället och som på ett fantastiskt sätt skapar gemenskap och trivsel. 

LÄS VERKLIGEN INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det kunde ha blivit en sentimental sörja och visst, ibland tar man i lite för mycket. Men ibland blev det svårt att värja sig, och tårkanalerna öppnade sig minsann en smula- framför allt i slutet när den trogna hunden, själv döende, tar sig till sin husses grav för att få dö med den som han kom allra närmast. I en annan scen får Red dog stanna kvar vid ett hus medan husse far iväg för att idka älskog med sin fru, men omkommer i en olycka... Hunden stannar kvar där han blivit tillsagd att stanna tills husse kommer och hämtar honom, men när husse aldrig dyker upp så börjar han en resa som tar honom till och med till Japan ( sägs det) för att han vill leta efter husse... Gash. Smörigt, jag vet, men när man är inne i filmen så funkar det konstigt nog.

Annars är humöret gott i filmen, och det finns flera dråpliga och roliga och hjärtvärmande scener. Som en där italienaren träffar sin kärlek och hon råkar vara vetrinär, så gissa vem som blir tvungen att fara upprepade gånger till vetrenären?;P En rolig grej, som var menad att vara rolig åtminstone men som de kunde strykit direkt, var uppgörelsen mellan Red Dog och Red cat. Onödig, ej rolig och dessutom datoranimerad och överdriven in absurdum. Den sekvensen drar ned betyget lite i den härliga stämning som den här berättelsen annars har. 

Red Dog är verkligen en perfekt film för den som känner för att se något som både muntrar upp och gör att man börjar fundera över vad det är för speciella egenskaper en del djur verkar ha. Det bästa är nog ändå att själva tanken finns där hela tiden, att det fanns en hund som den här och att dete finns en staty av Red Dog i Australien, dessutom är det en av de mest spridda legenderna.

Blir vintern isande kall och lång, så vet jag vilken film jag ska välja för att bli varm och upptinad igen. Den här kan man se om flera gånger, och man blir nog på lika bra humör varje gång som när man såg den för första gången. Några skavanker, visst det får man ta, men annars en film om en underbar hund och om några härliga, inspirerande människor. Ha näsdukarna nära tillhands, är mitt tips!