I och för sig tycker jag ju att det är att lura sig själv, men å andra sidan förstår jag dem som måste ta "lyckopiller" för att orka med vardagen och komma på bättre tankar, men just nu skulle jag mer än gärna svälja en handfull med vitaminpiller, eller något som blockerade hjärnan och fick den att sluta sända vad det nu är som sänder ut nervositet och dåliga tankar. Jag vet i alla fall på grund av erfarenhet av mig själv, att jag i nio fall av tio förstorar upp problemen och gör tankarna mörkare än vad de sedan visar sig vara. Allt brukar ju gå bra, även fast jag dagen före nästan har lyckats oroa ihjäl mig själv. Jag vet bara inte hur man gör för att börja tänka i nya banor, fastfrusen i negativa tankar som man är. Tips man har fått genom åren handlar i stor utsträckning om att andas långa, djupa andetag ( funkar faktiskt ibland, men bara tillfälligt) eller göra något som man tycker är roligt ( funkar också ibland, men tankarna ligger lik förbannat ändå och gnager i hjärnbarken i bakgrunden så helt och hållet går det inte att lura hjärnan med den här metoden).

Återstår ett sådant där härligt, och naturligt, vitaminpiller. Något sådant har jag inte tyvärr. Inte längre. En har mer eller mindre försvunnit, men det är genom min egen klumpighet och idioti. Sedan har man ju Janna, underbara Janna som alltid finns tillhands för att klias och mysa med. Det stämmer allt bra det där med att hunden är människans bästa vän! Men Janna fungerar mindre bra när man känner att man vill snacka med någon. Det är inte så vanligt att man får som svar från Janna: "Men sluta nu. Bara sluta, va! Nu ska du tänka positivt istället och ge fan i att gräva ned dig och börja skyffla jord över dig." Janna lyckas inte så bra med att få mina tankar att ändra kurs, även om det ändå hjälper mig lite genom att klia och klappa henne. 

Det är intressant att se om filmer som man inte har sett på länge, för antingen har man precis samma åsikt som första gången man såg filmen eller så har den förändrats radikalt. I fallet med Gnomeo and Juliet tycker jag inte att min åsikt om filmen har förändrats speciellt radikalt sedan första gången jag såg den. Filmen är helt okej och levererar ungefär det man förväntar sig av en datoranimerad film av idag, men jag saknar fortfarande det där lilla extra som hade gjort den här oförglömlig. Och den når inte upp till konkurrenternas höjder, och det är ganska förståeligt att det fortfarande inte har talats om någon uppföljare till den här- åtminstone inte vad jag har hört. 

Men den funkar i alla fall att ses om lite då och då, i alla fall.