Ibland kan man ju lite slentrianmässigt säga att allt är bättre nuförtiden, men efter att ha sett på hyllningsprogrammet för Sportspegeln så tycker jag nog ändå att sportbevakningen var lite roligare förr i tiden- fast i programmet visade de förstås bara godbitarna! Men saker som hände förr skulle aldrig kunna hända i dag- som att spelare efter att de har gjort ett mål rusar upp på läktaren och kramar om den dåvarande svenska kungen. Eller att två poliser stormar in på en ishockeyplan när två spelare börjar slåss med varandra. De två händelserna var höjdpunkterna i programmet. Jag har inte tittat särskilt frekvent på Sportspegeln så jag har väl inga direkt nostalgiska minnen av det, men det var ändå roligt att få se klipp på Ingemar Stenmark och Björn Borg- som vägrar prata med den utsända reportern. Men en del saker ser förstås urlöjligt ut med dagens ögon- alldeles för höga shorts som fotbollsspelarna har på sig, gälla väldigt nasala röster, frisyrer, kläder som idrottsutövarna använder i stort... Ja, en hel del hinner förstås förändras på femtio år. Det var kort och gott ett sevärt program, även för sådana som likt mig inte är Sportspegeln-fanatiker. 

2/3 köpta filmer har varit mer eller mindre skräp- det här är inget bra facit såhär långt;P Det kanske vittnar mer om min oförmåga att se vilka filmer som är något att ha eller inte, eller så tog jag mig inte riktigt tid att verkligen titta och läsa igenom vad filmerna egentligen handlade om. Ja, jag erkänner att jag mest gick efter omslagen när jag köpte de här tre filmerna- samt att jag faktiskt hade velat se både Dolan´s cadillac och Dante 01 sedan ett tag tillbaka. Men faktum kvarstår ändå, de här filmerna var inte riktigt så bra som jag trodde att de skulle vara. 

Däremot stämde en sak som stod på omslaget i alla fall: att Dante 01 hade inslag från filmen Den gröna milen. Fången som kommer till "helvetes förgård", Dante 01 är egentligen ett fängelse där några fångar hålls instängda medan de övervakas av några vakter och några forskare, är annorlunda, och man förstår snart att det är något speciellt med den nya individen. Men tyvärr är varken fången, som av någon anledning snabbt får namnet Sankt Göran ( drakdödaren, ni vet ) eller de övriga karaktärerna speciellt intressanta och jag har snart tröttnat på allesammans och jag bryr mig inte heller nämnvärt om deras öde. Inte ens en av frågorna som uppkommer- får man verkligen göra vad som helst med fångar? De har ju ändå trots allt dödat andra människor, eller ställt till med annat ofog! Då kan man ju använda dem som försökskaniner för nya droger eller nya behandlingar?- väcker något engagemang hos mig, även fast jag tycker att det är ganska intressant att fundera över vad man egentligen har för "rätt" att göra med människor som egentligen har gjort något avskyvärt. Att använda dem som försökskaniner gör ju ändå att mördarna gör någon nytta för andra människor. Frågan blir väl snarast moralisk då. Jag tycker att en av de kvinnliga forskarna har lite för höga tankar om skurkarna, men å andra sidan- vilka blir vi "goda" om vi behandlar de "onda" som skit under naglarna? Om vi behandlar mördare, som trots allt är människor de också, som icke-människor?

Sedan kan man fråga sig vad vitsen är med att hålla fångarna inspärrade i ett rymdskepp? Jag menar, är inte det lite väl påkostat? Det hade ju blivit betydligt mer sparsamt att behålla dem på jorden, eller någon annan planet, istället?

Nej, Dante 01 var inte riktigt min melodi och jag hade svårt för att orka med att fortsätta se den. Och slutet var inte alls bra. Ursch... Bortkastad tid för min del med andra ord. 

Oj, stoppa pressarna! En filmhistorisk nyhet presenteras i början av den här filmen- Steven Seagals rollfigur Roland blir faktiskt skottskadad!!! Ja, jag vet att Seagal har legat i koma i en annan av hans filmer, men faktum kvarstår likafullt- varje gång Seagal blir skadad, framför allt i hans egenproducerade skitfilmer, så hajar man till. Det är som att bevittna en solförmörkelse- det händer så sällan att Seagal blir träffad när någon skjuter på honom, och det är desto mer ovanligt att han blöder och behöver uppsöka sjukhus. 

En annan sak som jag reagerade i den här filmen var att Seagal faktiskt skrattade- flera gånger dessutom! Jag räknade till åtminstone sex gånger då han riktigt flinade rent av. Man häpnar.

Men det var de enda "nyheter" som var minnesvärda från den här Seagal-filmen. Efter de här händelserna så återstår väldigt lite, för att inte säga ingenting. Det är som det brukar vara, varken mer eller mindre. The Keeper skiljer sig inte nämnvärt från alla de andra direkt-till-dvd-filmerna som Seagal har sysselsatt sig med under de senaste åren. Och han är fortfarande lika tjock, orörlig och stel som alltid. Ja, förutom att han flinar riktigt ordentligt lite då och då;P

Två saker funderar jag ändå över:

* Hur kommer det sig att Roland vid bilskuggarscenen måste ligga precis bakom föremålet för skuggningen? Inte ens i svenska polisfilmer är de så duma. Nej, de låter alltid minst en bil ligga framför så att de inte ska synas. Seagal har dessutom ett GSP som han kan se var bilen tar vägen- så frågan är just... varför måste han ligga precis bakom bilen som han skuggar?

* När Roland slåss så stönar och utropar Nikita hela tiden " Oh my good Roland", " Se upp" osv. Varför ropar hon sådant när det enbart är Seagal som spöar skiten ur skurken? Skurken får inte in ett enda slag på Roland, ändå låter det på tjejen som att det är omvända roller- att det är Roland som åker på spö. Ganska lustigt det där, faktiskt. 

Kort och gott- ni som har sett en Steven Seagal-film vet vad ni har att vänta er. The Keeper är varken bättre eller sämre än de andra b-filmerna som Seagal har medverkat i under de senaste tio åren. 

Jag har inte läst Stephen King-novellen så jag vet inte hur mycket av berättelsen som har ändrats för att passa för film, men de ändringarna är inte av goda och jag tvivlar inte ett dugg på att Kings berättelse är bättre än vad filmatiseringen är. Det brukar i all fall vara så. 

Dolan´s Cadillac var i alla fall en ganska lövtunn liten film. Skurken, som visserligen överspelar en hel del, är genomrutten och struntar blankt i att han handlar med kvinnor som handelsvaror, bara pengarna rullar in. Fler och fler lastbilar ska fyllas med kvinnor men ingen verkar bry sig om tullen? Hur kommer de egentligen förbi tullen? Det får man ingen förklaring om. I och för sig sysslar inte den här filmen med förklaringar eller för den delen, djupa frågor om rättvisa och skuld. 

Christian Slater övertygar inte i huvudrollen och det verkar som att han tog rollen i Dolan´s Cadillac för att den är enkel och inte kräver speciellt mycket. Jag hade i alla fall väldigt svårt för att tro på honom, hans motiv är ganska dunkla, för att inte säga rent av banala men viktigast av allt- man "lider" inte med honom i de scener som man borde lida med honom. Så man känner ingenting för Slaters hämnd, och man känner ingenting alls för filmen. Snyggt filmad är den, den har en del härliga "överspelande" scener med skurken, men annars har den inte speciellt mycket att komma med.

Dolan´s Cadillac hade lika gärna kunnat bli kvar på Hemmakväll istället. Nu hoppas jag att de två andra filmerna är betydligt bättre!

Inte så dumt att börja det nya året med lite nytt i DVD-hyllan! Och när Hemmakväll hade sellout och erbjöd tre filmer för hundra kronor så kunde i alla fall inte jag låta bli att "fynda". Återstår att se huruvida det här kan betraktas som ett bra köp eller inte, men det får man avgöra efter att man har sett filmerna. Jag hyser störst hopp för Dante 01, den tror och hoppas jag ska falla mig i smaken. De två andra har jag velat se en längre tid- speciellt Dolan´s cadillac, en film som baseras på en historia av Stephen King. Och det kan ju betyda två saker, vanligtvis- antingen är filmen bra eller så är det inte alls bra;P

Ohja... TV4 Plus visar Bondfilmer hela veckan:D Inte för att jag älskar de gamla filmerna, men det är ändå nostalgi!

Jag fick plötsligt ett meddelande om att mitt usb-modem kan fungera snabbare, om man " USB-enhet kan fungera snabbare om den ansluts till en höghastighetsport. Koppla bort USB-enhet från dess aktuella port och anslut sedan enheten till en port i ett nav som visas med fet stil". Men då undrar jag direkt- vad snackar de om? Jag förstår ingenting. Det som är markerat med fet stil är " USB Root Hub ( 5 portar)." Jaha... Det säger mig absolut ingenting. Kort och gott så säger meddelandet mig ingenting. Det enda som jag reagerade på var att den här USB-enheten kan fungera snabbare om man gör si eller så. Men jag har ingen aning om vad jag ska göra;P

Filmen börjar mycket bra. The Possession of David O´Reilly väcker intresse och man börjar undra över vad det är för fel med David, vad det är som är efter honom. Tyvärr blir det en aning för mycket soppa av alltsammans, ett sammelsurium av både det ena och det andra och tillslut blir man ganska trött på alltsammans och slutar att försöka förstå någonting. 

Det som var absolut bäst med filmen var vad jag skulle kalla det för "leken" med kameran och kameraperspektiv. En specifik scen var ganska annorlunda och belyser ganska bra vad jag menar med att de leker med kameran- de tre huvudpersonerna går in i ett rum och stänger dörren framför kameran. I vanliga fall får vi i nästa klipp se vad karaktärerna gör i nästa rum, eller så "far kameran" igenom dörren. Istället är det som att kameran är en person, som blivit utestängd och som sedan står och ser sig omkring. Jävligt snyggt gjort, tycker jag. Sedan får "vi", publiken, följa med igen när en av karaktärerna kommer och öppnar dörren.

Andra grepp som används är att man hoppar mellan karaktärerna. Ena stunden är kameran Davids ögon, i nästa är det Alex eller Kate. Snyggt gjort är det i alla fall och det är det här som är det enda sevärda i filmen.

Jag har sett någonstans att The Possession of David O´Reilly sägs vara baserat på verkliga händelser. Det har jag väldigt svårt att tro på. Det är nog bara för att filmmakarna vill göra filmen lite intressantare än vad den egentligen är. Det är synd att filmen tappar så mycket mot slutet, för inledningen och ungefär halvvägs in i storyn, så är det väldigt intressant och man sitter och väntar på att allt ska klarna tillsut. Men som filmtrenden verkar vara just nu, så förklaras ingenting. Slutet är nämligen minst sagt underligt och tråkigt.