" Den har tjänat oss väl, denna myt om Kristus". Påve Leo X

Steve Berry skriver i slutet av boken Tempelriddarens arv att påven Leo X ord inspirerade honom till att skriva den här. Som vanligt när det handlar om Berrys böcker så är det en salig blandning av historisk fakta och påhitt som blandas med olika myter. Den här gången handlar den stora frågan om huruvida Jesus verkligen återuppstod från de döda.

" Kristendomens själva innersta väsen utgörs av den fysiska kroppens uppståndelse från de döda. Det är infriandet av Gamla Testamentets löfte. Om de kristna inte kommer att återuppstå, då är deras tro poänglös. Om uppståndelsen är ett tomt löfte, då är alla evangelierna en lögn. Då skulle alltså den kristna tron bara ha vrde i detta livet eftersom det inte finns något liv hinsides. Det är uppståndelsen som gör att det är mödan värt att tjäna Jesus. Andra religioner predikar om paradiset och livet efter deetta. Men det är bara kristendomen som har en Gud som blev till människa och sedan dog för sina anhängares skull för att slutligen uppstå från de döda som evig härskare". (s. 289-290)

" Sedan hade hans far ställt honom den fråga som alltsedan dess hade upptagit hans tankar. " Men tänk om det aldrig skedde? Tänk om Jesus helt enkelt bara dog, att han förvandlades till stoft utan att någonsin uppstå från de döda? Tänk på alla de miljoner som slaktades i den uppstädne Jesus namn. Bara under korståget mot albigenserna bränders femtontusen män, kvinnor och barn ihjöl bara för att de förnekade historien om Jesus korsfästelse. Ytterligare ett antal miljoner människor fick sätta livet till under inkvisitionen. Korstågen i det heliga landet skördade hundratusentals människors liv. Allt i namn av den så kallade uppståndne Kristus. Påvarna använde sig under flera hundra år av Jesus uppoffrande för att motivera sina krigare. Men om uppståndelsen aldrig ägde rum och det alltså inte finns något hopp om ett liv efter detta, hur många av de där männen tror du då skulle ha varit beredda att gå i döden?" Svaret var enkelt: inte en enda". 

                                 Läs inte mer om du inte läst boken!

Jag tycker att den här frågan är mycket intressant. Tänk om uppståndelsen aldrig ägde rum utan att Jesus utnyttjades av en ny, framväxande religion som behövde något "häftigt" för att locka till sig anhängare? Alltså uppfinner man helt enkelt det faktum att Jesus återvänder från de döda. Och samma sak händer för våra anhängare. Plötsligt blir kristendomen världens största religion. Ungefär på det spåret rör sig mystiken i den här boken. Var kommer då tempelriddarna in i bilden? Jo, det visar sig att de kan ha en hemlig skattgömma och där ska det finnas bevis, påstås det, för att Jesus faktiskt aldrig återuppstod.

Jag tycker att Temeplriddarens arv är mer actionbetonad jämfört med de tidigare böckerna i den här serien, och det är bra. Huvudskurken i berättelsen är dock som "alla" andra skurkar som Steve Berry har hittat på hittills- de Roqueforts är maktfullkomlig, vill ge sig ut i krig och återupprätta gamla synder och han skyr inga som helst medel för att lyckas. Det här känner man igen från de andra böckerna, skurkarna verkar allesammans vara av samma skrot och korn. 

Och så, återigen, vad är poängen med att huvudpersonen Cotton är "pensionär"? Jag begriper det fortfarande inte. 

Men jag hoppas att Berry skriver fler böcker med Cotton och gänget, för de är i alla fall ganska härliga karaktärer och historierna som Berry kommer på är alltid ruskigt spännande och intressanta. Jag vill ha mer;)

Jag antar att jag borde ha förutsett det men jag hoppades ändå att Easy A inte skulle visa sig vara såpass chickflik-film som den ändå visade sig vara. Problem som inte engagerade, tråkig handling och ett ändlöst tjat om lögner hit och dit. Hyfsat rapp dialog, men inte direkt på de nivåer som The social network hade, och hyggligt ofta låter "ungomarna", som alltså ska föreställa highschool-kids, snackar som om de vore dubbelt så äldre än vad de ska föreställa. Eller så har jag kanske inte sett tillräckligt många ungdomsfilmer så jag kanske missar de gliringar som Easy A ger till andra filmer i samma genre, fast det fanns en del ganska uppenbara- som inte direkt var roliga heller...Jag blev också lite irriterad över Stones föräldrar, som naturligtvis inte alls har något emot att prata öppenhjärtligt med sin dotter om allt som har med sex att göra, och att hon inte alls behöver känna olust för att prata med dem. Kort och gott, jag ångrar lite att jag såg den här filmen. Den tilltalade mig inte alls och 1 timme och 30 minuter känns som väldigt sega timme och minuter. 

Men det fanns en del saker som ändå var ganska bra. Som att Malcom McDowell spelade skolans rektor och han fick alldeles för lite speltid- jag hade velat se mer av honom, betydligt mer. Men om man vill se när Malcom är som bäst så ska man ju titta på Halloween istället. 

Men allra bäst, och som gjorde att jag lyckades se klart filmen överhuvudtaget, var utan tvekan Thomas Haden Chruch som spelade Emma Stones något underliga lärare. Bäst är scenen där Thomas snackar med Emma och Emma börjar med att säga: Jesus när blev ni lärare invigda tomgångens unga skvaller?"

Läraren: " Det skulle vara när alla skriver allt på Facebook. Jag vet inte vad din generations fascination är att dokumentera alla era tankar. Men jag kan försäkra er om att de är alla inte är diamanter. "Roman har en okej dag och köpte en coke zero på bensinstationen". " Alldeles, alldeles klockrent och när man ser hur scenen framställs av Curch så blir den ännu bättre.

Lite roligt var också fighten mellan Emma och den superuberkristna gruppen, samt då de helt plötsligt blir vänner med varandra. 

Annars måste man ju ge Emma Stone ett stort plus för hennes insats, även om jag irriterar mig lite på hennes röst. Jag vet inte riktigt varför men det är något med hennes röst som får det att skava lite i mina öron. Men bortsett från det gör Stone bra ifrån sig och är en av de fåtalet anledningar till att det ändå gör mödan värt att se klart filmen.

Plus för snygga eftertexter också, där texten kommer fram medan man far framåt längs en väg. Jag trodde det skulle hända något alldeles i slutet då eftertexterna tog slut... 

Woho, alltid roligt med en nystartad TV-kanal och enligt vad som lovas så låter det onekligen som att programutbudet kan bli rätt så bra! The walking dead kommer att visas, samt Malin Åkermans serie Children´s Play. Den ser ut att kunna vara hyfsat intressant, men den påminner en smula om Scrubs. Återstår att se om den nya serien blir långlivad eller inte. 

Men andra program i tablån skulle gott och väl kunna skrotas, såsom Stygga flickors klubb, Gene Simmons familjejuveler. Det blir inte särskilt mycket bättre bara för att de nu har bytt från TV400 till den nystartade kanalen. 

Annars återstår att se vad TV11 har att erbjuda. Jag hoppas bara att den blir bättre än TV400 och att det kommer att visas betydligt mycket fler ny film!

http://www.elva.tv/

Måste TV4 väcka liv i varenda slumrande succéprogram från fornstora dar? De förstör ju ändå alltsammans med massvis av reklamblock. Gladiatorerna har enligt min mening aldrig varit speciellt bra heller. Det räcker med återupplivade klassiker som Fångarna på fortet, Rena rama Rolf ( visserligen inga nya avsnitt men de gamla har ändå kvar sin charm) och Time Out. 

Men man kanske skulle skicka in en ansökan?! I och för sig skulle jag inte ha en chans mot vältränade "gladiatorer", men i alla fall... Man kanske skulle kunna prestera i någon gren? TV4 skriver ju faktiskt inte om vilka de söker men jag antar ändå att de sökande måste vara ganska atletiska i alla fall så det är väl lika bra att inte skicka in någon ansökan;P

http://www.tv4.se/1.1979384/2011/01/18/gladiatorerna_ar_tillbaka_vill_du_vara_med_i_programmet

Medan den övriga Hollywood-eliten slickar såren och gråter ut och snyter sig med tusendollarssedlar så verkar i alla fall Hugh Hefner ha en skön inställning till Ricky Gervais "hånerier". Det är nästan tragikomiskt att de andra stjärnorna ens orkar bli upprörda eller sura på grund av att Gervais skämtade lite med dem under Golden Globe-galan. Ett bevis på att dessa stjärnor lever i en liten bubbla som kan krackelera så fort någon säger något "elakt" eller "skämtsamt"?! Jag säger bara till de övriga- kom ned på jorden och inse att ni icke är gudar/gudinnor, låt botoxen mjukna en smula och försök att skratta lite- det sägs ju att ett skratt förlänger livet... Ett levande bevis på detta är ju annars Hefner, som verkar ta allt med lugn och ro!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8431269.ab

Ooooohh ja jag ser gärna en uppföljare till Red. Jag ser också att de satsar på lite mindre "barnvänlig" humor, men att de lägger krutet på en riktig actionrökare. Min recension av Red såg ut såhär:

" Red börjar riktigt bra- Bruce Willis liv som "pensionär" skildras och det mest spännande under dagen är att han lyckades rädda sin avokado från att dö. Dessutom ringer han frekvent till pensionsservice, mest för att få tala med den trevliga telefonisten Sarah. Men den stiltje som råder bryts snart då flera skurkar attackerar Willis och han får visa vad han går för. 

Jag tyckte att det lät som väldigt mycket att den här filmen var ungefär två timmar lång men det visade sig att det inte gjorde så mycket, ty Red är underhållande från början till slut och de två timmarna försvinner i en rasande fart. Det är inte mycket tid som spills åt lugn och ro, här är det full fart. Lite tråkigt är det att man har satsat väldigt mycket på humor istället för actionscener! Man får knappt se någon bli skjuten och Red skulle lika gärna kunna vara tillåten från kanske åtta, nio år på bio. DÅLIGT! Lite mer action och lite mer pang-pang hade verkligen inte skadat! 

Det var länge sedan som Bruce Willis var såhär pigg. Visserligen gör han det han gör bäst- stenhård tuffing som med kisande ögon försvarar sig själv och Sarah mot allehanda skurkar, samtidigt som de andra gör sig lustiga över att han är "gammal". Hur då gammal, kan man fråga sig? Han har inte en enda ny rynka, han verkar vara i samma goda form som han var i Die hard 4 och han verkar ha betydligt roligare här än vad han hade i miserabla Cop Out. Willis kanske borde spela "pensionär" lite oftare för sällan har han varit med vital och vid god kondition som han är i Red. 

Morgan Freeman dock ser verkligen ut att vara den åldrade man som han gestaltar här. En skön scen, fast denna har man sett många varianter av, är där han sitter i fåtöljen och har problem med mottagningen på TV:n och han ber en kvinna att hjälpa honom med antennen- och gissa vad han tittar på medan kvinnan sysslar med antennerna?;D Helen Mirren var ganska smårolig som grand old lady men hade inte så mycket att göra här! Lite sött är kärleksstoryn mellan henne och ryssen dock. 

Men bäst av dem alla är utan tvekan John Malkovich. Kunde inte han ha fått vara med ännu mer? Eller ännu hellre, få en egen spin-off? Han spelar hur som helst sin roll som paranoid, LSD-experimenterad galning på ett riktigt bra sätt- som det där med tyggrisen som han har med sig! Och när han spelar "brännboll" med en granat som kastas mot honom! Underbart. Fantastiskt. Malkovich kan fan aldrig göra en dålig psykopat/underlig-roll tolkning.

Jag undrar lite över hur det kommer att bli med actionfilmerna när det gamla gardet verkligen slutar att spela in sådana här filmer. Willis antagonist här, CIA-agenten Cooper, ska föreställa en likvärdig motståndare men ser inte ett dugg tuff ut. Willis har det liksom i sig på ett helt annat sätt än vad dagens tvålfagra actionstjärnor, med vissa undantag, har. Jag tvivlar inte på att det är Willis som skulle gå segrande ur en strid mellan honom och Cooper i verkligheten. Willis har dessutom den där bad boy-looken som gör att man redan när man ser honom hellre backar undan än går i strid med honom. 

Kort och gott, Red är en underhållande film! Kort och gott. Den kanske inte ger så mycket mat till de små grå cellerna, och Hercules Poirot hade förmodligen knäckt den lilla gåta som finns i filmen på en kafferast, men för mig fungerar det och det är såhär en, lite för barnslig dock, actionkomedi ska se ut. Och man vill se mer av Malkovich efteråt. "

http://www.moviezine.se/artikel/6477-red-faringr-uppfoljare

Varför finns inget motsvarande ord för killar som bråkar som det gör när det handlar om två tjejer, när manmenar att bråket är en smula "fjantigt eller löjligt"?! Manfight låter ju inget vidare alls, då är det betydlgit bättre med catfight... Så med andra ord verkar det som att Steven Seagal och Van Damme har en liten catfight.

Vad jag undrar mest är... hur tusan kan Seagal vara aktuell inför uppföljaren? Vi som har sett första filmen vet ju vad som händer med karaktären som Seagal spelar där, men i och för sig så har just det öde som drabbar honom inte hindrat karaktärer från att återvända. 

Men jag vill gärna se Jean-Claude van Damme i uppföljaren, så för min del gör det ingenting om belgaren går segrande ur den här catfighten!

http://www.moviezine.se/artikel/6474-van-damme-petar-seagal

Det var en riktigt bra genomförd idrottsgala, men tyvärr misslyckades de flesta av skämtinslagen. Jag tycker dock att Robin Paulsson, som gjorde premiär som programledare för galan efter Peter Settman, gjorde ett mycket bra jobb och jag tycker att han ska få vara programledare igen vid nästa års gala. Robin Paulssons insats som "Zlatan" var också ett av de mer lyckade humorinslagen och "Zlatan" tyckte så klart att han skulle vinna alltifrån Nobels pris till i princip allting annat. 

Per Anderssons insats som "Peter Forsberg" var sådär... En del fungerade finfint, som när han spelade mot Musse Pigg och när han kom och tröstade/dansade tryckare med Niklas Wikegård, efter att Niklas hade haft ett vredesutbrott. 

Musikalinslagen var också sådär... Bäst var nog ändå Darin som inledde hela galan, men även Forever young med Molly var ganska bra. 

Och så tillslut, priserna... Therese Alshammar förtjänade Jerringpriset ( eller Tom och Jerry-priset som "Zlatan" kallade det för). Men det man kommer ihåg mest efteråt är att Ingemar Stenmark fick hederspriset, och det var de två skidåkare som konkurrerade mot Stenmark på tiden det begav sig som delade ut priset. Jag vet inte om jag tycker om Ingemar så mycket, men morsan blev i alla fall väldigt glad över att han vann. 

Årets manliga idrottare: Markus Hellner. Välförtjänt!

Årets prestation, Björn Ferry.

Årets kvinnliga idrottare, Charlotte Kalla. Jag tyckte inte det var något vidare bra tacktal av Kalla direkt, men hon sa i alla fall lite mer än vad hon brukar göra i intervjuer;P

Det som var lite tråkigt var att ingen av alla idrottare stod ut vid tacktalen och dylikt. Varför vara så formell? Den enda som var bra var ju Starke man-skådisen, vars namn jag har glömt bort just nu, som gjorde stora komiska nummer av alltsammans och som man minns bäst såhär i efterhand. Jag tycker inte man behöver vara så allvarlig bara för att man ska tacka. Men å andra sidan, det är naturligtvis många som tittar på galan och man vill ju inte gärna göra bort sig inför publiken. 

Härligt att man har fler galor att se fram emot nu, de lyser upp mörkret i januari. Guldbaggegalan och Oscarsgalan är det bara att börja peppa inför nu!