ROBOGUY

Alla inlägg den 23 december 2010

Alla dessa listor

Av roboguy - 23 december 2010 21:57

Det börjar dyka upp listor lite här och där vid den här tidpunkten på året, men jag ignorerar de flesta och tittar framför allt på de som handlar om film och skräck. Då de flesta, tyvärr, inte ser sådana filmer som jag uppskattar så brukar det vara riktigt tråkigt att läsa de allra flesta listorna.

Men när någon placerar The Wolfman på förstaplats över årets bästa skräckfilm, då måste jag bara sätta ner foten! Så bra är verkligen inte den filmen. Det var länge sedan jag såg den dock, men den var i alla fall ingen "skräck"film.

Hoppas man kommer att kunna få ta sig en titt på Rare exports innan det här året tar slut. Mycket nyfiken på den filmen är jag!

Allmänt

Dela · Kommentera

Bästa reklamen?!

Kommentera

Av roboguy - 23 december 2010 16:17

Men snälla Åke! En klassiker. Kanske rent av en av de bästa reklamfilmer som har gjorts?!

http://www.youtube.com/watch?v=45p1kvDJ-K0

Allmänt

Dela · Kommentera

Alexandriakoden

Kommentera

Av roboguy - 23 december 2010 11:32

Den här boken kommer före den andra boken som jag har läst i den här serien, Venedig-konspirationen. På många sätt och vis så är Alexandriakoden en mer rak och okonstlad berättelse och den drar igång direkt- hjälten Malones son har blivit kidnappad, och Malone tvingas att samarbeta med sin exfru, Pam. Det där ger en extra krydda men tyvärr är inte författaren Steve Berry så intresserad av att berätta något komplicerat relationsdrama- det blir så enkelt som så att Pam och Malone är i luven på varandra 90 procent av tiden, men tillslut upptäcker de att de ändå behöver varandra och att de om inte älskar så ändå respekterar varandra. Det är så man blir kräksjuk av det där;P Dessutom är deras son bara en ganska otrovärdig karikatyr av en femtonåring. Gary Malone är skötsam, stillsam, tror att hans pappa ska komma till undsättning hela tiden, reagerar inte när han ser människor bli dödade osv. Gary är inte heller Malones biologiska son, men om detta skriver inte författaren så mycket om. Självklart har hjälten Malone "accepterat" detta och ser Gary som sin son i alla fall.

Desto mer intressant var själva handlingen som denna gång handlar om biblioteket i Alexandria och hur man ska lyckas hitta det igen. Det påstås dessutom, och det här är en riktigt kittlande tanke, att det i biblioteket finns en Bibel som skiljer sig väldigt mycket från den Bibel som vi känner till i dag, och att stridigheterna i Mellanöstern kan bero på felaktiga antaganden och förfalskningar.

" Och hur känner vi till detta förbund? frågade Hermann. " Vi har bara en enda källa. Gamla testamentet. Många av er har i dag anspelat på texten. Ben-Gurion talade om det judiska folkets naturliga och historiska rätt. Han hänvisade också till Gamla testamentet. Det är det enda existerande beviset som nämner gudomliga uppenbarelser- men dess autenticitet är ifrågasatt". ( s. 294)

" Det skulle i grunden förändra debatten om mellanöstern", sa Hermann. "Judarna håller hårt på sanningshalten i deras Torah. Det ska ju vara Guds ord. Ingen har på allvar ifrågasatt den. Det har förekommit en del spekulationer åt det hållet men om man kunde bevisa att Torah har fel, tänk er då vad det skulle innebära för judarnas trovärdighet". ( s. 199)

Som ni kanske förstår är Hermann huvudskurken i den här berättelsen, men det räcker inte bara med ett hot och problem för Berry. Nej, i vanlig sedvanlig ordning så är det flera saker som pågår samtidigt och ibland kan det bli lite jobbigt och lite ansträngande att hänga med i allt som pågår- samtidigt som jag förstås inte har något emot att det händer mycket, hela tiden. USA:s president finns med på ett hörn, liksom hans justitieminister och vicepresidenten.

Alexandriakoden var kort och gott betydligt bättre än den förra boken som jag läste i den här serien. En enda fråga kvarstår dock- vad är egentligen poängen med att Malone är pensionerad och egentligen inte arbetar som agent längre? Han dras ju in och tvingas återuppta agentyrket gång på gång. Är det inte lika bra att låta honom vara agent igen istället?!

Allmänt

Dela · Kommentera

Hatchet 2

Kommentera

Av roboguy - 23 december 2010 00:07

Det är smått otroligt att regissören till den här filmen, Adam Green, kan ha gjort den sevärda Frozen eftersom Hatchet 2 är allt annat än sevärd. Hatchet 2 rör sig i samma b-filmsträsk ( ursäkta gliringen där, filmen utspelas ju faktiskt i ett träsk ) som klassiker som Fredagen den trettonde ( och inte heller blir man förvånad över att Jason nämns i filmen ty Hatchet har många likheter med de filmerna och har säkert inspirerats av filmerna med Jason ). En gammal man kommer över en videokamera som innehåller en massa tjejer som glatt visar upp sig- i nästa stund kommer mördaren, drar ut mannens tarm och stryper honom med hans egna tarm! Just det här med tarmar måste ha blivit något av en liten trend i splatterfilmer- jag kan inte minnas att tarmar har använts speciellt flitigt tidigare. Men nu, bara i år, så har jag sett tarmar användas till både det ena och det andra. I bland annat Machete så hoppar ju hjälten ut genom ett fönster och svingar sig till nästa våning med hjälp av en tarm. Tarmar måste således vara väldigt slitstarka och tåliga!

Hatchet 2 är väldigt billig och väldigt dåligt gjord och de flesta saker har man sett många gånger tidigare. Som att "tuffingarna" hela tiden säger att myten om mördaren Crowley bara är sagor och rena rama påhitt men snart, när mördandet tar sin början efter en låååång och jävligt tråkig inledning, så blir det annat ljud i skällan och de tuffa männen blir som skrämda skolpojkar, säger med darrande stämma " ä-ä-är deeet nå... någon... där?".

"Hjältinnan" Marybeth var höjden av dumhet! Jag vet inte om jag har sett en sämre hjältinna i en film i år ( eller någonsin). Jag tar henne inte på allvar. I 90 procent av filmen så snyftar och hulkar hon, gråter och snyftar och hulkar och snörvlar och på det viset håller hon på i stort sett hela filmen. Det är hemskt att bevittna. Och man får hålla sig från att börja gapskratta när hon i början av filmen säger att hon minsann ska ta hand om mördaren. Jo tjena!

Spoiler * Bästa scenen är tveklöst denna- Crowley kommer framrusande mot två män med en motorsåg som har det längsta motorsågsblad jag någonsin har sett. Bladet är tillräckligt stort för att båda männen ska rymmas på det, hissas upp i luften samtidigt som bladet äter sig in i skrevet på de skrikande männen och blod och slamsor och... pungkulor ramlar ned till marken;P

Det finns en hel del splatter att gotta sig åt här, men det är inte speciellt bra genomfört. Å andra sidan är jag ju van vid sådant sedan flera år tillbaka, så det gäller att se det roliga i de här väldigt dåliga scenerna. Som när två stycken, en man och en kvinna, helt sonika ska ha lite "vuxenskönt" mitt ute i ingenstans. Det blir bakvägen förstås, och så dyker Crowley upp och hugger av huvudet på mannen, men spasmerna får honom att "tok-jucka"... Kanske bara jag som har en lite morbid humor, men jag tyckte ändå om den scenen! Slut spoiler*

Om den här filmen hade kommit under åttiotalet så hade jag förmodligen tyckt bättre om den. Men nu är det 2010, snart 2011, och jag tycker att man kan förvänta sig betydligt mer av skräck och splatter än vad den här filmen erbjuder. Jag menar, inte ens bra "splatterscener"? Ett minimumkrav vore ju i alla fall att splatterscenerna ska vara bra i sådana här filmer.

Jag minns inte mycket av första filmen ( men jag tror i alla fall att den är lite bättre än vad uppföljaren var ) men har du inte sett första filmen så förstår du nog inte mycket av den här. Men hursomhelst, tycker du verkligen inte om splatter och skräck så gör du bäst i att strunta i den här för den har inte så mycket annat att erbjuda!