Det blir en hel del tidningar under ett helt år. Ändå har jag, åtminstone vad jag tror, tappat bort några nummer och jag vet inte riktigt var de har tagit vägen. Ingen större saknad, egentligen;P 

Men Cinema har tappat en hel del av det som gjorde tidningen så bra när jag upptäckte den för första gången i tidningshyllorna på Ica. Förr i tiden var det en mer lekfull tidning, den kändes väldigt lättläst och rolig. Men jag antar att tidningen bara behövde få in en fot på marknaden innan den tyvärr transformerades till vad den är i dag- en stel, vanlig tidning som inte skiljer sig nämnvärt från alla andra tidningar som finns nu. Men man ska väl ändå vara glad för att Cinema finns, ingen annan tidning som handlar om film har ändå samma blandning. Men Cinema har blivit lite för fina i kanten och det är sällan de skriver om sådana filmer som jag är intresserad av, och många av de reportage och intervjuer de har med intresserar mig föga. Men det har blivit en viss förbättring i de senaste numren, då de har skrivit bland annat om videovåldsdebatten. Ingenting nytt framkom direkt, men det var ändå ett välskrivet reportage. 

Men jag funderar ändå på att säga upp prenumerationen av tidningen nästa år. Man kan läsa den gratis på biblioteket istället. Å andra sidan, nörd som jag är, så får man ju inte stryka under i tidningen när man läser den på bibblan;P

Inte trodde jag att man skulle få säga det här men- i Wrong turn at Tahoe så gör faktiskt Cuba Gooding Jr en acceptabel insats. Det vill säga, han är inte fruktansvärt kass, utan faktiskt ganska bra i den här rollen som livvakt. Att sedan filmen inte har så väldigt mycket nytt eller annorlunda att berätta om, är väl inte Gooding Jr fel. Visserligen har man ju sett en livvakt som drabbas av samvetskval och som börjar ifrågasätta vad han sysslar med egentligen tidigare, men i den här filmen lägger man inte ned så mycket krut i att analysera hur karaktärerna mår. 

Wrong turn at Tahoe fungerar utmärkt som tidsfördriv men man kommer inte att minnas den speciellt länge efter att man har sett den. Jag såg filmen i går och har faktiskt redan börjat glömma bort det mesta. Om det finns något som man kan ifrågasätta i den här filmen så är det väl hur kvinnorna framställs. Ingen av kvinnorna verkar vara självständiga, de tillhör bara någon och har ingen stor del av handlingen att göra. Undantaget är väl bossen Vincents fru, som får vara med lite grann innan hon förstås.... Hur som helst, Gooding Jr gör en godkänd insats men annars tillhör den här filmen helt klart min favorit Miguel Ferrer, som jag har tyckt om ända sedan jag såg honom i Robocop. Här gestaltar Ferrer en gangsterboss som man inte riktigt vet var man har. Ena stunden är han schysst för att i nästa kallblodigt mörda någon. Relationen, om man nu kan säga så, mellan chefen och livvakten är ganska intressant, men det slösas inte bort speciellt mycket tid på att förklara varför de står varandra så nära. Man anar att det finns något i det förflutna som har inträffat men filmen förklarar det inte särskilt bra. 

Kort och gott, härligt att Cuba Gooding Jr inte enbart är med i skitfilmer numera och Wrong turn at Tahoe är helt klart värd en titt även om man snabbt kommer att glömma bort filmen. 

Alltid intressant att se på vilka filmer som inte riktigt har levt upp till förväntningarna och extra roligt blir det förstås när man själv har sett några av filmerna som återfinns i "flopp-listan". 

Jag tycker inte det är särskilt förvånande att inte MacGruber spelade in så mycket. Filmen var dålig och hade inte många bra skämt och kändes inte alls som någon parodi av MacGyver. 

Men däremot, Jonah Hex och Case 39, tycker jag var hyfsat sevärda filmer. I och för sig så har jag aldrig läst serien Jonah Hex så jag vet inte riktigt vilka förväntningar som seriens fans hade på filmen, men för min del så var den en sådan där lagom underhållande film som duger fint att se på en regnig/snöig söndagskväll. Case 39 var väl ingen milstolpe inom skräckgenren, men den var ändock klart sevärd. 

Youth in revolt har jag omvärderat sedan jag såg den- och den var väl inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara. Smårolig, på sin höjd men inte så mycket mer. 

Desto mer förvånande är att Splice återfinns på den här listan över floppar. Splice var ju på det stora hela en bra film, en modern Frankenstein-tolkning, som dessutom satsade på att man själv fick tänka efter lite om frågor om vad som gör en mänsklig osv. 

Det ska bli intressant att se de andra filmerna på listan. Framför allt ska det bli roligt att se vad jänkarna har gjort av Let me in ( som tydligen, trots de lovord man har läst om den amerikanska remaken, inte har gått något vidare bra i USA). 

http://www.moviezine.se/artikel/6359-2010-aringrs-storsta-floppar

Nej tråkigt att behöva säga det men den här filmen hör hemma på 80-talet och inte 2010! Alla ingredienser för en riktig b-film finns samlade här: en galet överspelande präst ( av någon anledning verkar Tony Todd tycka om att spela sådana här roller för han har nästan precis samma roll i Hatced 2, men i den här filmen spelar han över desto mer och det är bara tråkigt att se), syskonen Graves turas om vem av dem som för tillfället är den "starka" av dem. Ena stunden är det Meg, andra stunden Abby men de får också turas om att gråta, vara panikslagna för att i nästa sekund vara hårdföra tuffingar. Inte så trovärdigt, men det blir ganska underhållande, på ett oväntat sätt, att se hur de byter roller med varandra. The Graves har dessutom ett persongalleri som inte erbjuder någonting alls egentlige- varenda en av dem som är med i filmen verkar smått galna. 

Ingen av skådespelarna är speciellt bra heller och det mesta går på i invanda spår- har man sett b-skräck tidigare så vet man vad som gäller. Tyvärr så finns det ingen scen som riktigt fastnar i minnet heller. Det verkar som att de inte riktigt har haft råd med speciellt mycket här- man får se lite blod som skvittrar, men inget lemlästande eller sargade kroppar eller liknande som brukar vara vanligt förekommande i sådana här halvdana filmer. Det blir en ganska tråkig resa mot slutet kort och gott. Och inte blev det heller bättre för att de drar ut på det ( förutsägbara ) slutet.

The Graves lär inte bli ihågkommen och kommer hyfsat snabbt att försvinna. Den kanske kan plockas fram och ses om igen vid någon Halloweenfest, men mest troligt blir festdeltagarna trötta på den och filmen kommer att pausas eller liknande. Synd att filmomslaget lurade mig lite- killen med gristrynet var inte med så mycket, och han överspelade nästan lika mycket som prästen gjorde. Sicken soppa det blev av alltsammans.