Så har jag, som förmodligen en av de sista människorna, äntligen tagit mig en titt på Avatar. Jag hade inga stora förväntningar på filmen, jag tyckte mest av allt att den verkade vara löjlig, men en sak kan man ju vara lika säker på som att det är julafton den 24 december varje år- James Cameron är en regissör att lita på. Han gör mig ytterst sällan besviken, och han gör på samma sätt som han gjorde med Titanic. Cameron började med att visa upp hur fantastiskt skeppet var, vilka karaktärer som skulle bli tongivande för historien, hur förälskade DiCaprio och Winslet var i varandra och sedan, när skeppet äntligen krockade med isberget, så släppte Cameron alla hämningar och öste på med action och dramatik. På samma sätt tycker jag att Avatar var uppbyggd- det började med en nästan otroligt jobbig och nästan tröttsam vördnad av planeten och dess natur och varelser, för att under den sista timmen bli ett rejält actionspektakel. Bravo, Cameron, även inbitna actionälskare som mig lyckas du få med dig i den här filmen. I övrigt kan man ju också säga att Avatar kanske är fel namn, den borde kanske heta Pocahontas 2.0 istället? Handlingen är i alla fall snarlik men det var ingen överraskning då andra som har sett filmen har påtalat detta, men man kan i alla fall konstatera att handlingen inte var unik och Avatar förtjänade inte att vinna någon Oscar för manus eller bästa film, men för effekterna däremot! Även om jag inte hade de bästa förutsättningarna för att kunna njuta av effekterna fullt ut- 3D blir inte speciellt snyggt då man inte har en 3D-TV och dessutom har jag väldigt liten skärm på min TV. Men man skulle ändå gott och väl kunna pausa bilderna på planeten, förstora upp dem och hänga upp dem som konstverk på väggen. Otroligt snyggt och vackert. 

En fråga som väcktes medan jag såg på filmen var- måste vi se en annan planets underbara natur för att börja uppskatta naturen som vi har runtomkring oss på jorden? Man blir lite avundsjuk på Avatars invånare och deras nära sammankoppling med allt levande. Samma relation hade en gång människan med naturen. 

Den karaktär jag tyckte bäst om i filmen var ju förstås generalen ( spelad av Stephen Lang ) som hela tiden är övertygad om att militärt våld är det enda som hjälper i slutändan. Sigourney Weaver var också väldigt bra här, även om hon stundtals var lite tråkig. Men Michelle Rodriguez spelar samma slags roll som hon gör i alla filmer som hon medverkar i-tuff brud med skinn på näsan som inte tar skit från någon eller något. 

Några finfina detaljer- de där stridsrobotarna som några av soldaterna sitter i och som de rör med hjälp av händerna. Häftigt! Sådana måste vi ju se till att fixa i verkligheten också, va?;P Även de svävande bergen var otroligt snygga och det är lite synd bara att det aldrig förklaras hur de där bergen kan vara just--svävande. Och slutligen- fågeln Ikran var grym. Undrar bara vad just funktionen att de har näsborrarna på halsen ska vara bra för, egentligen?

Kort och gott så överraskade Avatar lite och jag trodde att jag skulle såga filmen betydligt mer efteråt, men det är framför allt den sista timmen då kriget brakar loss på allvar som jag uppskattar mest. Den första timmen var lite mindre tilltalande även om planeten är väldigt bra skapad samt att Camerons ögon för detaljer gör att han förmodligen inte har missat något ( jag kunde i alla fall inte upptäcka några större misstag). Men jag är inte direkt bländad av tekniken, jag tycker bland annat att återskapandet av hur fåglar flyger har sina brister. Man ser ganska snabbt att fåglarnas motorik "hackar" något, vilket det naturligtvis inte skulle kunna göra i verkligheten för då skulle fåglarna gå en säker död till mötes. Detsamma gäller för djuren i övrigt, ingen av dem ser egentligen verkliga ut, utan mest tagna från vilket random datorspel. Vad jag är mest orolig över efter Avatars exceptionella framgångar, vilket också syns mer och mer, är hur denna nya 3D-teknik kommer att mjölkas i varenda film och att vi snart kommer att spy åt att en kommande, ny film är i 3D. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ifjol var man en frekvent besökare i Badhusparken men i år har det inte blivit av att vara däe alls av någon anledning.  Jag vet inte varför. Det kan förstås ha varit på grund av vädret men det är inte hela sanningen. Helt enkelt har man inte ta...

Jobbet gick bra även om jag börjar bli lite trött på att enbart vara på ställen som jag redan varit på, bland annat ifjol. Jag skulle vilja prova på och städa på något av de nya ställena som de har införskaffat sedan jag var där sist.    Nåja, de...

Har precis avslutat en reprisering av arbetsmomenten och det visade sig ha tillförts några nya element sedan man var här och jobbade förra sommaren, men det är väl inget som ska gå ganska snabbt att lära sig får man hoppas. Inlärningen är precis avsl...

Ja, den frågan är berättigad: Vad fan ska man gå omkring och vara glad för på en sketen måndag? Det finns inga anledningar till att man ska gå omkring och vara glad och se ut som att man precis har lurat av Joakim von Ankas hela förmågenhet och sitte...

Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel men det börjar påminna starkt om när man gick på universitetet- inget självförtroende, man sitter knäpptyst vid fikabordet och skrattar och smilar på kommando snarare än att man tycker att något är särskilt ro...