Alla inlägg den 16 november 2010

Av roboguy - 16 november 2010 23:44

Kommissarie Späck ligger på ungefär samma nivå som gamla Snutarna. Med andra ord verkar det inte som att det har hänt speciellt mycket på humor/parodifronten i det här landet. Alla skämt känns igen, inget nytt under solen, alla förväntade skämt om framför allt Beck-filmserien kan man nästan räkna med, och nästan ingenting blir speciellt roligt. Som mest framlockar Späck lite småfniss ibland, men det är väldigt långt mellan småfnissen och däremellen staplas skämt efter skämt utan att det blir särskilt roligt, tyvärr. 


Läs inte mer om du inte har sett filmen ännu!


Om man ska säga att det finns något som är bra här så finns det väldigt, väldigt få saker. Cecilia Frode är aldrig rolig som Snusk, men jag gillar hennes klädsel, en slags sammanblandning av lite Matrix och Lara Crofts sätt att ha pistolerna. Sedan var det också lite roligt att man använde sig av en het potatis- piratkopiering- som grund för brottet i den här filmen. Min gissning är att det kommer att bli vanligare faktiskt. När skurkarna står och tillverkar piratkopieringen så skildras det på samma sätt som tillverkningen av knark brukar framställas på film- männen får bara ha på sig kalsonger under tillverkningen så att de inte ska kunna smuggla ut något. 


Jag måste också säga att jag tyckte om när Grunvald skulle säga förlåt till Mollberg för allt som Grunvald hade gjort mot honom! Annars var inte heller Grunvald rolig- alla som har parodiserat Gunvald har gjort det på precis samma sätt- både i Späck och i Fredag hela veckan. Kunde man inte ha kommit på något nytt istället, en helt ny infallsvinkel?!

Späcks granne kunde man också ha skippat eller i vartfall ha gjort något radikalt annorlunda istället?! Jag menar, grannen som är med i de vanliga Beckfilmerna är ju redan en parodi, så varför gå på samma upptrampade stig i parodin? Nej, mer nya idéer behöver Sverige när det handlar om parodier. Bort med alla gamla hästar såsom Fredde Granberg, och in med nytt och fräscht blod istället ( som ingen vågar satsa på, jag vet ). Jag gillade inte Jalla! Jalla! speciellt mycket, men det var i alla fall något helt nytt på den tiden som den filmen kom och den hade i alla fall några roliga scener. Späck är en film som påstår att den är komedi, men som inte lyckas framställa speciellt många roliga scener. Att man dessutom har låtit sig inspireras av Nakna pistolen-filmerna gör det inte speciellt mycket bättre. 


Bäst funkade alla gästinhopp i filmen! Malmros, Markoolio och Dogge. Mer sådant hade inte alls varit helt fel. Mer pikar och hån mot Beckfilmerna hade inte varit fel. Mer av humor hade inte heller varit helt fel. Mer av allt, hade inte skadat alls. Tyvärr är väl Kommissarie Späck roligast för dem som inte har sett speciellt många parodier tidigare, alltså människor som är vid åtta, nio år kanske. 


Tyvärr får man konstatera att Späck inte är minnesvärd alls och jag förstår varför filmen inte blev någon framgång alls i somras trots en ganska ihärdig reklamkampanj. Det krävs helt enkelt att en film måste vara rolig när den hävdar att den är en komedi för att locka folk. Tyvärr vet de flesta vilken nivå Granberg har på sin humor och det fungerade förmodligen mer avskräckande på publiken. Som sagt, en rejäl föryngring behövs, och mer nya, vågade idéer istället. 


  

Av roboguy - 16 november 2010 14:28

" Jag vill att ni lovar mig något. Jag vill att ni leker i livet precis som ni spelade matchen i dag. Så när slutsignalen av livet går så ångrar ni inget." Filmen inleds med de här orden, som riktas till barnen av deras tränare. Jag tycker det var en mycket fin inledning, även om man förstår har hört denna floskel många gånger tidigare, och det är ett budskap som genomsyrar hela filmen. 


Från början tyckte jag att det fanns lite för många klassiska klyschor och att filmen skulle bli alldeles för smörig och gråtmild. Alla barnen samlas, tillsammans med fruar och barn, för att ta farväl av den älskade tränaren och för att efter begravningen tillbringa lite tid tillsammans. Det var som upplagt för " nu ska de hitta sanningen om livet tillsammans och inse saker och ting" innan filmen är slut, och naturligtvis var det precis så också- filmen är inte direkt svår att förutse i förväg, och den är lite förutsägbar. Men det kan man faktiskt ta i det här fallet- speciellt när herrarna Sandler, Chris Rock och Rob Schneider faktiskt spelar normalt och inte alls så överdrivet som de har gjort i så många andra filmer. Nåja, kanske med undantag för Schneider, som dels har en hiskeligt ful frisyr och som dessutom verkar ha hur många döttrar som helst ( två av dem, förstås, rena rama fotomodellerna ). Dessutom verkar de ha haft jävligt roligt under filminspelningen, vilket naturligtvis lyser igenom. Man får verkligen känslan av att de här grabbarna trivs med varandra. 


Barnen var en aning tråkiga och som vanligt lite stela när de ska leverera skämt. Det lät tex inte naturligt när de säger att de ska bli "dyngraka" av glass, när pappa Sandler ger en något annorlunda förklaring till vad dyngrak betyder. Men barnen hade i alla fall några bra scener, och den bästa var kanske då de fick syn på en klassisk "tjock-TV". Det gav en tanke om att dagens, och framför allt framtidens barn, kommer att undra och se ut som frågetecken när de får syn på de TV-apparater som i alla fall jag var uppvuxen med. 


Och så, denne Steve Buscemi! Alltid lika strålande, om än han har fått lite för lite utrymme här. Men när han var gipsad som ett slags X och ville känna på en gravid mammas mage tillhör nog en av den här filmens absoluta höjdpunkter. 


Grown Ups var väl inte direkt något mästerverk och en hel del dravel och sliskighet ( alla samlade på bryggan och avslöjar sina "hemligheter", returmatchen) men som jag skrev i början så har filmen ett fint budskap och Sandler och company verkar ha väldigt roligt tillsammans vilket lyser igenom, så jag måste ändå säga att den här filmen duger finfint för stunden. 





  

Skapa flashcards