Draktränaren var enkel att avläsa redan från första början- det är inte första gången som man ser den här typen av film om man säger så. Och efter att förmodligen redan ha sett årets bästa animerade film, Toy story 3, så känns det som att Draktränaren kommer som god tvåa- och det är väl egentligen nästan lite elakt att jämföra med Pixar? Ja, det är det, för Pixar spelar i en helt annan liga. Så låt mig jämföra med något som ligger lite närmare tillhands för just den här filmen och som blir lite mer rättvis att jämföra med- Dreamworks Shrek. 

Om man jämför Draktränaren med Shrek så ser jag en tydligt brist av humor ( som mest hade Draktränaren några små fniss-moment, men det mesta har man redan sett och hört tidigare ), sämre bi-karaktärer ( det är få som kan slå Shreks åsna och mästerkatt, men i Daktränaren fanns inte mycket alls). Det fanns inte heller några "avancerade" skämt som riktade in sig på den vuxna publiken, vilket det kryllar av i Shrek-filmerna. Jag svårt att se att Draktränaren kommer att klara av att uppnå samma framgång som Shrek har gjort. 

Och jag är ganska TRÖTT på en trend som varit ganska tydlig de senaste åren i animerade filmer, och filmer riktade till barn överhuvudtaget. Nämligen det att pojken som det handlar om nästan uteslutande ska vara mesig, töntig och ha en tuff, cool tjej som han älskar men som inte blir älskad tillbaka ( men givetvis så blir det ju ändring på den saken vad det lider). I den här filmen var det Astrid som komplett med dödskaller som bälte och en tjock, blond hårknut kickar ass och är på det hela taget mycket bättre jämfört med huvudpersonen. De andra killarna är inte mycket bättre, det är de som ska stå för skämten medan de två tjejerna, med Astrid inräknad, är de mer "normala". 

Jag har inte riktigt hunnit vänja mig vid HD-upplösningen som jag numera har på min skräm! Det är ett sant nöje att kunna se i princip alla detaljer- men karaktärerna i den här filmen är inte så snyggt gjorda. Drakarna är färggranna och vackra, men jag hade gärna sett dem som lite mer hemska och ja, mer drakliknande istället. Men det som verkligen slår andan ur en är omgivningarna, naturen, skogen och framför allt när huvudpersonen rider på drakens rygg- fantastiskt! Det kändes nästan som att man själv flög omkring ibland. 

Men Draktränaren får godkänt av mig. Lite för förutsägbar, lite för lite humor och skämt som är inriktat till den lite äldre publiken, men den har i alla fall ett bra budskap och ett gott hjärta, och det kan jag också köpa ibland. Faktiskt. Men lite mer humor i nästa filmen skulle verkligen inte skada. 

Jag ser fram emot att få se Psalm 21 men jag börjar tröttna ordentligt på skitsnacket som föregår filmen! På TV4:s hemsida går att läsa " Svenska skräckisen Psalm 21 gjorde till och med skådisarna skraja". Yeah right? Sorry sådant där bullshit genomskådas omedelbart och jag vet, och jag hoppas att fler också vet om det, att det bara är pr-snack. 

Recensenten i Piteå-tidningen brukar hålla huvudet kallt och inte sväva iväg alltför mycket, och det gör han inte heller den här gången när han skriver om Psalm 21,och det är en av anledningarna till varför jag tycker att PT:s recensent är väldigt bra! Han skriver bland annat att den här filmen inte är läskig och mest orsakar småfniss. Låter ju lovande;P 

Hah! Jag tänkte ju vara smart igår och lägga mig tidigt för att vara pigg idag, men det gick inget vidare. Kvällsmänniska som man är, nog fan piggnade man till vid tio-tiden igår kväll och sedan var det ett helvete att somna!

Ändå var jag inte speciellt trött när jag vaknade halvsex imorse. Någon som kan förklara det?;P En av fördelarna med att varken vara morgontrött eller kvällstrött är att man kommer igång tidigt, således var jag klar inne i stan innan speciellt många hade vaknat. Såg inte till en enda skolungdom vid tiotiden i stan, det var bara jag och några stressade människor som var påväg till jobbet som var igång vid den tiden! Bra. Liten, för att inte säga minimal, risk att stöta på någon som man inte hade lust att träffa således.