I brist på annat så tittade jag på Beck- Den svaga länken på TV4. Förutom att man alltid blir lika irriterad över alla reklampauser och ett långt nyhetsblock som förstör all form av spänning, så tycker jag faktiskt att den här filmen var ganska bra. Visserligen så är det en veteran i Beckgänget som har regisserat den här filmen, Harald Hamrell, och han om någon vet hur man vrider åt tumskruvarna så att det i alla fall blir ganska intressant och sevärt, om än inte så värst spännande. 

Den svaga länken hade en "grym" inledning i den meningen att man verkligen kunde känna Denises ( Nadine Krischon ) rädsla av att vara förföljd. Två tankar flög genom huvudet under tiden. 1. Hur kände skådisen Nadine över att se sig själv bli sörjd? Att hon var "död" så att säga. 2. Hur kommer det sig att tjejer och kvinnor ska behöva vara rädda för att ta sig hemåt på kvällar och nätter? Det är förjävligt. 

Genom hela filmen tycker jag att man märkte av att Hamrell ville trycka på hur sjukt det här är, och kvinnorna i Becks team reagerade starkast och talade om att man borde införa tvångstrilisering igen ( men skulle det egentligen avskräcka gärningsmän?). När de skyldiga blev fångade så visade det sig att de hade som någon slags "sport" att våldta tjejer. Fy fan. Jag tror inte att jag på länge har blivit så förbannad på några fiktiva skurkar, faktiskt. 

En av de bättre Beckfilmerna som jag har sett faktiskt. Den svaga länken var riktigt underhållande. 

Första advent i dag och nu börjar lite julstämning smyga sig på en, för det går inte att undvika att se tomtar och julklappsreor precis överallt nu. Kanske är det lite för tidigt, men det är verkligen mysigt och stämningsfullt att se adventljusstakar och julstjärnor i vartenda fönster nu. 

Jag kan börja med att säga direkt att jag inte riktigt förstod mig på filmen Scott Pilgrim vs the world. Vad var egentligen meningen med filmen? Jag antar att jag är lite förvirrad mest på grund av att jag inte spelar speciellt många spel- jag antar att en del av skämten och anspelningarna gick över huvudet på mig helt och hållet. Men jag störde mig väldigt mycket på att ingen verkade bry sig om att några människor attackerar Scott- omgivningen suckar och flämtar och tittar på medan Scott slåss mot de onda "f.d pojkvännerna", men ingen verkar bry sig speciellt mycket om det?! Plötsligt har Scott bara superkrafter och klarar av hur mycket stryk som helst och han kan slåss mot hur många som helst? 

Även om jag inte riktigt följde med i filmens logik så kunde jag förstås uppskatta andra saker under filmens gång- som att den hade riktigt bra musik ibland. Och varje bildruta innehöll något som man kunde spåra till seriernas värld, som en lång "dialogruta" där det stor te.x RIIIIINNNNGGG om telefonen ringde, eller när man visar ett lyckohjul innanför Scotts huvud där det snurrande hjulet stannar på "Understanding". Jag gillade också att Scotts kompis, Wallace, var homosexuell även fast det inte visades upp så tydligt, mer än att Wallace rätt ofta hade en kille med sig i sängen ( alla tre sover i samma säng dessutom ). Mary Elisabeth Winstead var också jäkligt snygg och har nästan hela filmen igenom håret färgat i snyggt "porr-rosa" ( tyvärr blir hårfärgen blått senare under filmen, men det är smällar som man får ta ). 

I grund och botten tycker jag att filmen hade ett rätt bra budskap i alla fall- dumpa inte någon på ett "dåligt sätt" för tillslut slår det tillbaka på dig själv. Eller vårda och ta hand om ditt förhållande och se till så att ni, om förhållandet tar slut, skiljs som goda eller i vart fall ganska bra vänner. 

Jag älskar Hot fuzz av regissören Edgar Wright, men jag uppskattar bättre då han driver med filmgenrer som jag har någon kännedom om;P Ett plus för Michael Cera också, som fortsätter att skildra ubernördiga killar på ett väldigt lyckat sätt. Fast han var lite väl nördig i den här filmen.

Scott Pilgrim vs the world passar dem som älskar allt som har med spel att göra. Men vi andra kan gott och väl hoppa över den här filmen, för den bygger inte direkt på mycket "haha"-humor eller dråpliga situationer. Men filmen får godkänt av mig, men mest för att den är så fylld med mycket fantasi och lustiga smådetaljer. 

Vet ni vad filmfolket i Hollywood brukar skämma regissörer med vid halloween? Jo, de brukar säga till regissörerna: "Du ska få regissera Steven Seagals nya film". 

Sorry, ett dåligt skämt som jag kom på medan jag såg Born to raise hell ( vad titeln ens anspelar på har jag ingen aning om, men titeln är nog det enda som är bra med den här filmen. Allvarligt. )

Filmen börjar med att Seagal gravallvarligt säger: " Ondska finns i varje människa... Men vissa håller det inombords... Jag tycker det var enklare att acceptera". Eh. Va?! Okej han har ju rätt i att det förmodligen finns ondska i alla människor, men att vissa klarar av att hålla det inom sig själva. Men det här satte tonen för filmen, förvänta dig inget med substans ( och om du förväntade dig något sådant, varför i hela fridens namn ser du då en film som Seagal har producerat?). 

Sedan radas alla de välbekanta scenerna upp, en efter en: en av de onda männen har en familj, så han ska verka vara lite mindre ond. Seagal får visa upp sina kunskaper, Seagal får slåss mot tre skurkar när han sitter och äter middag med sin kvinna ( hon är väldigt mycket yngre än vad han är ska påpekas ), skurkarna driver en strippklubb vilket ger upphov till många, och långa, scener på strippor som kråmar sig inför kameran osv osv osv. Seagal gör verkligen inte mycket här och han är precis lika stel som han har varit de senaste tio åren. Enough is enough, hur länge ska han få hålla på såhär, med sina direkt-till-dvd-filmer? Har han någon publik längre? Det måste han ju trots allt ha, för annars skulle han inte få fortsätta göra filmer. Det enda som är nytt i varje film med Seagal nuförtiden, är att han alltid befinner sig i ett nytt land, och har ett nytt arbete. Sedan är det precis samma sak om och om igen, med ingen förnyelse what so ever. 

Det enda som var bra, förutom titeln, var en av de blonda kvinnliga skurkarna. Ingen dum blondin här, inte. Synd bara att man inte fick veta hennes namn så man kunde googla på henne. 

Tyvärr har jag redan börjat glömma bort hela filmen. Kort och gott: Seagal, lägg ned nu. Det är ju bara tragiskt numera. Dra dig tillbaka. Eller gör en dokumentär om hur fan du gör för att få pengar till dina filmer, hur du gör för att motivera folk att jobba med dig längre trots att de vet att det förmodligen innebär att de inte får något mer skådespelarroll, utom kanske i b-facket. Hur går manusarbetet tillväga? Ändrar ni bara namn och land och skurkar och återanvänder ungefär samma manus i varje film? Bra för miljön, visserligen, men inte direkt bra för filmen. Kort och gott, gör en dokumentär om de här sakerna för det är nog det enda intressanta Seagal skulle kunna göra vid det här laget.